Från ax till limpa i barnboksvärlden

Inlägg från min författarblogg Skrivluft

Nu tänker jag berätta om den långa resan från det första tankefröet till en färdig Lovis Ansjovis-bok utkommen lagom till Bokmässan i Göteborg. Kanske kan min berättelse inspirera någon att ta tag i en gammal skrivdröm?

1935146_1196657229961_7281198_n
Lova, 4 1/2: ”Jag tror jag ska skaffa mig ett litet rockband!”

Alltihop började med lillasyster Lova, som sa ovanligt många roligheter i fyra-femårsåldern. Ibland lade jag upp en ”Dagens Lova” på Facebook, och fick flera gånger uppmaningen att samla dem i en bok. En sådan blev det aldrig, men ur detta föddes idén att skapa bilderböcker med utgångspunkt i citaten. Hur storasyster Sanna och jag kom på att vi skulle skriva dem tillsammans har vi däremot glömt. 🙂

Vi började med ”Jag tror jag ska skaffa mig ett litet rockband!”, som Lova kläckte ur sig i samband med en konsert med storasyster Sanna som hela familjen var och lyssnade på. Bilden här till höger är från just den kvällen. (Lova höll sig vaken till 23.05 och somnade tio minuter innan syrrans band började spela…).

För att ta reda på hur vår bok skulle se ut funderade vi över barnböcker vi gillar, men kanske framförallt över sådana vi inte gillar. Böcker som barn möjligen uppskattar, men som vi vuxna tröttnat på redan under första läsningen, kanske för att historien känts som något vi redan hört hundra gånger, eller för att språket helt saknat krumelurer. Böcker med hårda skrikiga färger och vinklar som säkert många gillar, men inte vi. Böcker utan någon tydlig intention, varken att underhålla, inspirera eller väcka tankar.

2012-07-25-12-08-54
Caféskrivande i Stockholm

Vi ville försöka göra allt det där: underhålla, inspirera, väcka tankar. Vi ville skriva en bok som både barn och vuxna kunde läsa gång på gång utan att tröttna, med mjuka, vackra bilder i milda färgskalor att vila blicken i för en liten stund, och med nya detaljer att upptäcka vid tionde läsningen. Lite som Sven Nordqvists böcker om Pettson och Findus, ni vet.

Och så drog vi på skrivhelg i Stockholm. Ur långa promenader, mysiga fikastunder och en minikryssning i skärgården växte hon fram, karaktären Lovis Ansjovis (namnet hämtat från vårt eget smeknamn på lillasyster Lova) och hennes galleri av familjemedlemmar. Vi hittade också teman för fler böcker – en serie skulle det bli, hade vi bestämt – och kom på tanken att så småningom låta Lovis växa upp och utvecklas ytterligare i kapitelböcker för äldre barn.

1016663_10200562926529017_551734535_nEfter den där Stockholmshelgen fick Lovis vila nästan ett år innan vi åkte på skrivretreat i Älvdalen. Från Småland till Älvdalen är det låååångt, och under bilresan upp och bilresan ner växte såväl text som bildanvisningar fram. Sanna hade just fått sitt körkort, så vi turades om att köra, samtidigt som den som satt bredvid  skrev ner det vi gemensamt kom fram till. Och så bytte vi plats. Under det här arbetet började jag komma till insikt om hur otroligt mycket arbete som ligger bakom något så till synes okomplicerat som en barnbok – och den insikten fördjupades när vi så småningom kom igång med illustrationerna.

Och så fick hon ligga i träda igen, i nästan ett halvår, den kära tösen. Tills vi en dag fick syn på en barnbokstävling, fick eld i baken (för deadline var nära), skrev klart texten och jobbade arslet av oss under ett par intensiva dagar, Sanna med att göra illustrationer till tre uppslag och jag – som verkligen inte kan rita – med att skissa upp alla bilder som inte fått egna uppslag för att det skulle gå att se ungefär hur vi tänkte oss det hela.

11325536_10205181436548881_1427524426_n
Högby fyr på norra Öland

Vi vann förstås inte tävlingen och inspirationen att gå vidare sjönk igen. Tills jag en dag bestämde mig för att ta tag i projektet på nytt, på (nästan) egen hand skrev ytterligare en Lovisbok under en skrivhelg på Öland och skickade båda texterna (utan bilder den här gången) till sex-sju barnboksförlag. Och så började ytterligare en period av väntan. Och så kom de första refuseringarna. Och så …

Jag hade skickat både Lovis och mitt romanmanus till Idus Förlag. En förmiddag satt jag hemma och jobbade när det plingade till i mejlkorgen. Idus förläggare Ulrika Slottner (som jag senare har intervjuat i min podd, Drömmen om Målajord) berättade mycket vänligt att mitt romanmanus inte passade deras utgivning, inte för att det var dåligt, utan för att de inte ger ut den typen av böcker, men att jag var välkommen att – om jag ville – ge ut boken på deras systerförlag Visto, ett hybridförlag, där man är under deras ”vingar”, men själv står för kostnader och marknadsföring. Jag mejlade tillbaka med några frågor, och strax fick jag svar.

Trodde jag, ja. Men det var inte ett svar på mina frågor jag fick, inte just då. Det var ett helt annat mejl från Ulrika, med beskedet att de gärna ville ge ut vår Lovis Ansjovis! Jag fick läsa mejlet flera gånger innan jag fattade att det var sant, att det inte handlade om min roman utan att det plötsligt hade hänt… Ett positivt förlagsbesked! 🙂

13062497_1633024170360394_6345176444527467858_nNu var frågan, vem skulle illustrera boken? Sanna har alltid varit duktig på att teckna, men inte gjort mer än några få illustratörsuppdrag till vänner och bekanta tidigare. Kanske hade förlaget egna illustratörer de ville använda? Men vi skickade in några bilder Sanna ritat i andra sammanhang, och det blev grönt ljus direkt – de tyckte jättemycket om hennes sätt att teckna, Jag minns fredagsförmiddagen i december förra året när vi hade fått det beskedet också. Vi satt på ett fik och skulle jobba med helt andra saker, men det var fullkomligt omöjligt. Gång på gång brast vi ut i fnissattacker och bara måste babbla om boken vi skulle få göra. Äntligen!

Och så skrevs det avtal. Idus har en lite ovanlig policy. Som författare får man inte royalty förrän produktionskostnaden är täckt. Sen, däremot, delas vinsten lika mellan förlaget och författaren. På många andra ställen får man betalt direkt, men en mycket lägre royalty. Smart! På så sätt kan förlaget våga satsa på fler debutanter, och som författare får man också ett starkare incitament att göra vad man kan för att bidra till att boken säljer bra. Win-win, helt enkelt!

ska%cc%88rmavbild-2016-09-23-kl-23-34-58När det var dags för Sanna att börja rita bilderna upptäckte vi att en hel del av texten behövde skrivas om. Vi hade tänkt oss en bild på varje sida men lärde oss att barn (även en tillfrågad lillebror) oftast föredrar helsidesuppslag. Och så till det mest spännande – att hon skulle måla bilderna som akvareller (vilket hon aldrig gjort förut) och dessutom på andra sidan jordklotet, under sin fyra månader långa Asienresa.

Illustrationerna blev verkligen en utmaning. Det var svårare och tog mycket längre tid än Sanna hade räknat med. Något som komplicerade det hela var att hon inte hade några barn att studera i de positioner hon behövde för teckningarna. Därför kom det då och då små meddelanden från henne där hon bad mig positionera vår egen sexåring på olika sätt (exempelvis på en köksstol med fötterna på bordet), fotografera honom och skicka en bild. Jag fick också skicka bilder på hans teckningar och pyssel – och dessa finns nu med i boken. Annat kunde Sanna hitta inspiration till på plats; några blomkrukor kommer från en gata i Chian Mai i Thailand. 🙂

14454488_10208576231096623_1436920795_n
Sagostund på Alfons Åbergs Kulturhus.

När teckningarna så småningom skulle skannas in för att skickas till förlaget blev det strul på allvar eftersom det inte fanns tillräckligt bra skrivare att uppbåda där Sanna befann sig, men som tur var kom hon hem till Sverige och fick i väg bilderna i sista sekunden för att boken skulle hinna tryckas och bli klar till Bokmässan i Göteborg.

Nu har det gått några veckor sedan boken såg dagens ljus, och vi har redan fått många positiva reaktioner. Boken är inköpt eller beställd till massor av bibliotek, finns i en norsk nätbokhandel och den här helgen har Lovis Ansjovis fått följa med oss till Göteborg. Vi har hållit releasefest och sagostund på Alfons Åbergs hus och vi har signerat på Bokmässan. Så kanske, kanske får Lovis leva vidare i fler böcker. Mer om Lovis Ansjovis öden och äventyr får du koll på om du gillar hennes Facebooksida. Välkommen till Lovis egen värld!

14199382_1655346058128205_8367924135866656572_n
Lovis Ansjovis förlaga signerar.

Kanske du som läser också har en skrivdröm som du bara inte lyckats hitta tid eller mod nog att ta tag i? Kanske är det dags nu? Jag hoppas att det här inlägget har inspirerat dig och visat att det faktiskt är möjligt att förverkliga en skrivdröm – även om vägen dit kan vara lång och krånglig. Jag hoppas att den också kan inspirera till att skapa saker tillsammans med sina barn, en partner, en vän eller någon annan som man står nära. Det är fantastiskt roligt att göra ett projekt tillsammans.

Det här blev ett långt inlägg, men så har det varit en låååång resa också. Och visst är det fantastiskt att boken äntligen är här efter fem år, men vet ni vad det bästa är? Jo, att vi har haft så himla roligt under resans gång. Och det tycker jag är en viktig lärdom att ta med sig. En förverkligad dröm är inte så mycket värd om det inte är roligt – om än stundtals mödosamt – under tiden!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.