Och vem ska rädda världen nu då?

Nu ligger jag här under täcket, för tredje dagen i rad, snorig, hostig och med värkande huvud. En poddintervju fick skjutas upp, ett antal inspirerande och trevliga möten ställas in. Aptrist. Och samtidigt kanske bra att ta en paus från det mesta så här dagarna efter valet. Vila hjärnan. Dricka älgörtste mot huvudvärken. Titta på teveserier på SvT Play, som Brittas och Kalles sex liv (ett typiskt Drömmen om Målajord-program). Virka på en beställd meditationskudde. Reflektera lite stillsamt. Det jag funderar mest på är ”Vem ska ta ansvar för att rädda den här planeten när politikerna har fullt upp med att käbbla om makten?” och ”Hur gör jag själv mest nytta?”.

Som ni som följer podden och bloggen kanske vet har jag denna sommar funderat ännu mer än tidigare kring hur jag ska förhålla mig till det faktum att vi i hög fart är på väg mot en jättekatastrof – Titanic och isberget 2.0, liksom. Samma dag som valet missade vi tåget för att nå 1,5-gradersmålet för den globala uppvärmningen. Det är så sjukt bråttom, men en stor majoritet av världens befolkning och dess politiker verkar ha bestämt sig för att sticka huvudet i sanden och fortsätta låtsas som att de inte fattar. Det gör mig galen.

Foto: Eric Welch, Unsplash

Så vad göra? Ja, ett alternativ är ju att ge upp. Sätta på skygglapparna jag också. Problemet är att det inte går. Jag kan inte leva då. Jag måste kunna känna att jag i alla fall gjorde vad jag kunde. Under sommaren funderade jag på om jag verkligen gör rätt saker. Jag kände av min otillräckligt och tänkte att jag kanske borde engagera mig politiskt. Men det är inte min arena, inte där jag kommer till min rätt. Hela min kropp och själ protesterar vilt vid tanken. Och hur skulle jag någonsin kunna se mina poddlyssnare (eller mig själv) i ögonen om jag gick emot min inre röst så fullkomligt?

Så hur jag än vrider och vänder på det hela så återkommer jag till att det är i de där små sammanhangen jag ska vara ändå. Och jag får det bekräftat på olika sätt. Som när jag går in i appen Insight Timer och ser att jag på mindre än ett år har lyckats bidra till nästan 2500 timmars gratismeditation, och en sömnlös vän skriver att hon äntligen lyckats somna utan sömntabletter – tack vare min meditation. Eller som när jag lägger upp veckans program över integrationsaktiviteter i min lilla stad och ser vilken ofantlig rikedom av mötesplatser jag är med och bidrar till, med en liten, liten pusselbit. 

Då vill jag bidra till att flera kan stilla bruset en stund, stanna upp, känna efter, tänka till, reflektera – på egen hand och tillsammans med andra. I meditationerna, i mina kurser och cirklar, i podden, bloggen och böckerna. Genom att hjälpa människor att hitta rätt, skapa mötesplatser för goda samtal och inspirera med mina egna livsval. Jag tänker att det också är ett sätt att göra skillnad och förändra världen i positiv riktning, ett sätt som passar min personlighet så mycket bättre. När jag vågar tänka så går andningen ner i magen igen, åtminstone för en stund.

För när nu politikerna inte tar sitt ansvar och gör vad de kan för att bidra till ett omställt och hållbart samhälle, måste ju vi individer ta tag i detta själva. Och vi må känna oss små och ensamma, men jag är helt övertygad om att vi blir fler och fler. Boken Active Hope – som jag håller på att översätta – bidrar till den övertygelsen. Jag tror att det pågår en revolution i det tysta.

Min största inspirationskälla just nu är Greta Thunberg, femtonåringen som skolstrejkat för klimatet i flera veckor fram till valet. Läs gärna hennes fantastiska ledare i tidningen ETC en dag då du tvivlar på om dina val har någon betydelse i det stora hela: ”Många brukar säga att Sverige är ett så litet land, att det inte spelar någon roll vad vi gör. Men jag tänker att om några flickor kan få rubriker över hela världen genom att bara inte gå till skolan under några veckor, tänk på vad vi alla skulle kunna göra tillsammans om vi bara ville.”

Vad säger ni om att kavla upp ärmarna och rädda den här planeten innan det är för sent? Vill ni vara med mig i den tysta, kärleksfulla revolutionen? ❤

Maria

 

 

2 reaktioner till “Och vem ska rädda världen nu då?

  1. Hej Maria!
    Dina ord går som vanligt in i hjärtat och Greta samt det här aktiva aldrig sluta kämpa är för mig inte en falsk idealistisk tro utan mer en överlevnads strategi. Enda sättet som jag orkar leva. PS, har följt dig i mer år än vad jag kan minnas, lyssnade på dina podcast, en inspiration till att starta mitt företag, du ger och ger, och vi här ute som du inte ser vi lyssnar ❤️❤️ ska vara på omställning konferens i Malmö i oktober, undrar ifall du kommer vara där. Vill så gärna ge dig en kram och tacka!!

    Med värme

    Josefin

    Gilla

    1. Tusen tack, Josefin! Du anar inte hur mycket dina ord betyder för mig. Ibland känns det lite hopplöst – andra poddar växer så det knakar, men min står och stampar, känns det som. Då är det oerhört värdefullt att höra att det ändå finns några därute som har glädje av den. Och jaaaa, jag ska på Omställningskonferensen! Vore jättekul att ses där! Skriva gärna till mig på maria@inrekompass.nu eller Facebook (om du är där) så ser vi till att det blir av. 🙂 Kram! /Maria

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.