Berättelserna som hjälper oss att leva

När jag för snart två år sedan intervjuades i teveprogrammet Go’Kväll om min debutroman Lex Katarina fick jag frågan om varför jag valt att berätta om sandwichgenerationen i skönlitterär form. Varför hade jag inte skrivit en självhjälpsbok? Jag svarade då att jag tror att vi ibland tar till oss och får ut mer av en roman, en dikt, en låt eller en spelfilm än av något faktabetonat och tydligt informerande/instruerande.

När jag var ute och berättade om den utmattningsdepression jag upplevt för nya doktorander vid mitt universitet, tillsammans med vår personalkonsulent, fick jag höra av åhörarna att min personliga berättelse hade berört dem och gett dem insikter som de inte skulle ha fått av bara saklig information om vad stress är och hur man kan undvika och hantera det. En person berättade flera år senare att min historia hade dykt upp när hon själv hamnade i en liknande situation som den jag befunnit mig i, och hjälpt henne att ta itu med problemen innan de växte henne över huvudet.

Jag får samma reaktion idag, när jag är ute och föreläser om Lex Katarina, berättar min historia och läser ur boken. Att många får igenkänning, tröst, stöd och hopp av att lyssna på det jag berättar. Att just de personliga erfarenheterna talar tydligare till dem som själva är i en liknande situation (eller möter anhöriga i sitt arbete) än bara faktakunskaper.

En av mina inspiratörer, Susannah Conway – vars relektionsmaterial Unraveling Your Year jag brukar använda runt årsskiftet – berättar i en poddintervju om liknande upplevelser. När hon förlorade sin man i en hjärtattack hade hon mer nytta av romaner och memoarer än av fackböcker om sorgbearbetning.

Jag tror att många känner igen sig i att när något ska gå in i hjärtat på riktigt, få oss att känna och förstå på djupet eller trösta oss, så behöver vi berättelser som berör. Här tror jag att musik, skönlitteratur m.m. har en väldigt viktig roll att spela.

Därför hoppas jag verkligen att min nya roman, Kantstötta porslinsugglors paradorkester, ska kunna fungera på samma sätt som min första roman. Att boken ska kunna ge tröst och hopp till människor som kantstötts av livet. Människor som känner sig osedda trots att de på ytan har allt man kan begära. Människor som kämpar med psykisk ohälsa, egen eller en anhörigs. Människor som lever i en ensamhet som inte är självvald. Människor som inte lyckas kommunicera med någon som står dem nära. Människor som också hittar kraft och läkande i det goda samtalet, det som jag själv har haft så stor glädje av i bland annat mina samtalscirklar, både som deltagare och ledare.

Kanske finns det någon bok, dikt, låt eller film som har betytt mycket för dig? Som har tröstat eller inspirerat på ett sätt som faktiskt har gjort skillnad i ditt liv? Berätta gärna i en kommentar direkt på bloggen eller på Facebook!

Maria

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.