Vilket är ditt ledord för 2018?

Under fyra års tid har jag i samband med varje årsskifte, när vårt mörka december går över i det lite, lite ljusare januari, reflekterat, lite mer systematiskt, över året som gått – vad vill jag ta med mig därifrån i form av guldkorn, utmaningar och lärdomar? – och året som ska komma – vad vill jag sträva mot där? Till min hjälp har jag haft Susannah Conways fantastiskt fina (och alldeles gratis) reflektionsmaterial Unravel Your Year.

I Unravelarbetet ingår att välja ett ord att använda som en slags ledstjärna under det kommande året, ett ord som står för vad som känns extra viktigt för just mig just nu och som jag kan återvända till och stämma av mot då och då: Lever jag så som jag vill leva? Gör jag val som stämmer överens med mitt ledord?

Ordet jag har valt för 2018 är tillit. Det handlar mycket om att jag har tröttnat på att oroa mig för att jag inte ska kunna leva på det jag älskar att göra, att det liksom aldrig ska ”lossna”, så att jag den dagen mina gamla läromedel inte ger några inkomster längre måste jobba med något jag inte alls trivs lika bra med som det jag gör nu. Jag har bestämt mig, inte för att tvinga borta alla orostankar – det tror jag inte på – men för att försöka låta dem ta mindre plats i mitt liv. Jag vill helt enkelt öva mig mycket på att känna den där sköna känslan av att saker och ting löser sig och flödar på, att jag inte måste slita så förtvivlat, att saker och ting liksom kan spira och gro lite av sig självt.

Hittills har det gott över förväntan att känna den där tilliten, mycket tack vare att jag gav mig själv några magiska dagar hos min äldsta dotter Sanna i Visby just precis i skiftet mellan jullov och terminsstart. Och jag hade bara jobbat några timmar det här året när det trillade in ett roligt betaluppdrag i mejlkorgen! 🙂

Det handlar också om tillit på det privata planet. Tillit till att min man och jag ska bli bättre på att odla vår relation – de senaste åren har vi båda jobbat så förtvivlat mycket att vi lite grann tappat bort varandra. Tillit till att min sons könsutredningsprocess inte ska stöta på för många och för höga hinder. Tillit till att mina självhushållarambitioner ska utvecklas i rätt riktning. Och så till sist – och kanske det svåraste av allt – tillit till att det faktiskt finns tillräckligt många människor som vill arbeta i riktning mot en skönare, grönare, vänligare värld, för att det lilla jag själv gör också ska ha någon betydelse.

Kanske skulle du också vilja ha ett ledord att navigera efter under året, men tycker det är svårt att hitta ett? I så fall kanske kanske du kan ha nytta av Susannahs Conways lilla gratiskurs Find Your Word? Om du har hittat ett ord på egen hand, eller hittar ett med hjälp av kursen, får du gärna dela med dig av dina tankar i en kommentar.

Lyssna gärna på det poddavsnitt som jag och min vän Sara spelade in i förra veckan, där vi bland annat reflekterar över vad orden vi valde för 2017 har betytt för oss, och berättar om våra tankar kring de ord vi nu har valt för 2018. Kanske kan vårt samtal så ett litet frö av inspiration hos just dig?

Maria

Annonser

Poddavsnitt 61. Flöde och tillit. Ett samtal med Sara Norrby Wallin

Välkommen till årets första poddavsnitt, ett samtal med min vän och kollega Sara Norrby Wallin, där vi – liksom vid tidigare årsskiften – reflekterar kring vad vi tar med oss och vad vi vill med nästa år. Det blir ett samtal om guldklimpar och tacksamhet, utmaningar och lärdomar, liksom om kravlöst umgänge och relationskapital, egot och själen, livets flöde, gränssättning, om att hitta komfortzoner i nya sammanhang, om att kalibrera kompassen i bakändan, om att lägga sig på marken för att tanka närvaro och mycket annat. Här hittar du Susannah Conways reflektionsmaterial Unravel Your Year som vi nämner i vårt samtal.

Maria

Vad vill du träna på i vår?

Häromdagen spelade jag in ett poddsamtal med en färgsprakande person, Karin Leoson, som har en bakgrund som dansare och koreograf i Småland, och idag jobbar med kultur och hälsa i Visby. Karin har massor av spännande tankar om hälsa, stress och livsstil, så du har ett riktigt intressant samtal i podden att se fram emot lite längre fram i vår.

En tanke jag bär med mig från vårt möte, och som jag skulle vilja dela med mig av redan nu, är denna:

Om vi mest bara fortsätter med det vi redan är bra på, hur ska vi då kunna utvecklas? Vad händer om vi i stället skulle börja träna på det vi inte kan så bra?

Karin gav ett exempel: Om den som är stressad i sitt jobb, som rusar hela dagarna – fysiskt och/eller i tankarna – sedan fortsätter rusa efter jobbet, till gymmet för att köra ett hårt träningspass, hur bra blir det egentligen? Kanske vi ibland i stället behöver träna på just det vi inte är så bra på, det vi inte gör dagligdags. Kanske den som är van att rusa i stället behöver träna på att vara i stillhet, som att meditera eller gå på ett lugnt yogapass?

Ett annat exempel kan vara att det är lätt att fortsätta på ett jobb vi egentligen inte  trivs med, eftersom vi är så bra på det – och då förstås också får uppskattning för det. Om detta handlar bland annat ett intressant avsnitt av Sunshinepodden med Sofia Rasmussen, som har skrivit boken Från jobbdröm till drömjobb, och som du kan lyssna på här om du är intresserad.

Det här fick mig att fundera på vad jag själv skulle vilja träna på i vår. Jag vill exempelvis öva mig i …

… att göra saker som att gå, äta, prata och jobba lite långsammare och mer närvarande

… att göra en sak i taget i stället för att hoppa från det ena till det andra

… att inte ta upp mobilen när jag har ett litet mellanrum i tillvaron utan i stället passa på att tänka, andas, lyssna

… att vara tyst i sammanhang där jag har en tendens att ta över

Vad vill du träna på i vår? Kommentera gärna!

Maria

Mot nya klimatsmarta höjder – mitt enda nyårslöfte

Den här hösten har klimatfrågan klättrat högt (kanske högst?) upp på min agenda över vad som är viktigt i mitt liv. Jag klarar helt enkelt inte av att stå här och se på när det går åt pipsvängen, och veta att jag själv är en del av orsaken till det. Jag kämpar hårt för att inte tappa hoppet, trots alla dystra rapporter, och trots att så många fortsätter att leva på precis som om ingenting hade hänt. Framförallt kämpar jag för att inte fastna i känslan av att det jag själv kan bidra med inte gör någon skillnad.

Nej, jag vet, vi privatpersoner kan inte förändra allt, mycket handlar om stora politiska beslut, företag som satsar mer klimatsmart och så vidare, men om vi vill bevara den här fantastiskt vackra planeten vi bor på så måste vi också förändra vårt beteende på individnivå – när det gäller sådant som transporter, konsumtion och matvanor – och vi måste göra det NU.

Vår familj har gjort många förändringar i vår livsstil för att sänka vårt koldioxidavtryck de senaste åren. Vi handlar allt mer ekologiskt och second hand. Vi har börjat sträva mot att producera mer av vår mat själva. Vi äter allt mindre kött (några av oss i familjen inget eller nästan inget alls) och har bytt ut en del av vår mjölkkonsumtion mot växtbaserat. Vi har gått från att ha en bensinbil och en etanolbil till att bara ha en enda (el)bil och i övrigt åka buss (eftersom vi bor så långt från stan är det lite för komplicerat för oss att cykla). Vi har bytt till miljömärkt el. Vi flyger aldrig inrikes och har bara flugit utomlands ett fåtal gånger de senaste tio åren.

Jag gör också vad jag kan för att hjälpa andra på traven till ett mer hållbart leverne – för både planeten själv och dess invånare – genom arbetet med Omställningsrörelsen, genom en del av mina poddgäster, i min webbkurs och här i bloggen. Och jag vill hellre försöka inspirera genom att exempelvis berätta om vad jag själv gör än att komma med pekpinnar för hur någon annan ska göra.

Men just nu blir jag alltmer sorgsen för varje inlägg i sociala medier jag ser från flygplatser, flygplansstolar och soliga stränder på andra sidan jordklotet. Sorgsen över att så många fortsätter blunda för vad som händer. Som om vi inte visste vad det är som pågår. Som om det vore var och ens självklara rättighet att flyga härs och tvärs över jordklotet åtminstone en eller två gång om året. Min Gillaknapp har slutat fungera för de inläggen, trots att det inte är många år sedan jag lade upp egna av samma sort.

Så i år har jag bestämt mig för att avlägga ett nyårslöfte – det första sedan jag för ett tiotal år sedan bytte ut måstiga löften mot inspirerande önskelistor. Mitt mål är att inte flyga alls igen förrän det finns ett mycket mer klimatsmart sätt att göra det.

Jag tror på möten över gränserna och på att vi utvecklas av att besöka andra kulturer. Jag älskar att resa och det finns massor av platser över hela världen som jag skulle vilja besöka, inte minst Indien som jag längtat till i trettio år. Men just nu känner jag att min längtan måste få stå tillbaka. Jag kan inte längre försvara ett beslut att trotsa kunskapen om hur mycket vårt flygande påverkar klimatet.

Kanske du som läser det här blir provocerad av det jag skriver, rentav arg på mig för att jag pratar om att försaka något som du anser dig ha rätt till. I så fall är det helt okej. Jag förväntar mig inte att alla ska göra samma val som jag. Kanske finns det en riktigt bra anledning till att du väljer flyget nästa gång du reser.

Men kanske, kanske kan jag få någon läsare att tänka efter en extra gång innan hen trycker på knappen och bekräftar nästa bokning? Kanske, kanske någon väljer en kortare flygsträcka än den ursprungligen planerade? Kanske, kanske någon rentav väljer en tågluff framför en flygcharter till Kanarieöarna, om inte nästa gång det blir semesterdags så nästnästa? Jag tänker inte sluta hoppas.

Maria

 

 

Mer träd och plättar 2018, tack!

Jag tycker att det känns fint att göra ett litet bokslut vid årsskiftet – reflektera över det som varit och visionera inför det som komma ska. I fem års tid har jag gjort det med hjälp av en av mina husgudar Susannah Conways inspirationsguide Unravel Your Year, så även i år.

Den här gången tjuvstartade jag redan före jul. För första gången i mitt liv firade jag vintersolståndet – med en härligt sprakande, livgivande eld på en gammal offerplats mitt i stan, tillsammans med några kvinnor som står mig nära. Vi hade skrivit lappar – med vad vi ville släppa taget om och vad vi ville välkomna in i våra liv – som vi slängde i elden.

Jag har fortsatt att reflektera ända sedan dess, i samtal med familj och vänner, i arbetet med Unravelhäftet, i min nyligen införskaffade Bullet Journal för 2018 (en analog kalender i kombo med idésamlare), på min meditationskudde, under ensamma skogspromenader och i samtal med min nyfunna trädkompis.

Jag vill exempelvis …

… oroa mig, sura och irritera mig mindre – skratta, gråta, sjunga och kramas mer

… jobba mindre gratis – tjäna mer pengar på det jag älskar att göra

… äta mindre sötsaker och annat onyttigt – äta ännu mer vegetariskt och veganskt

… tillbringa mindre tid vid dator och mobil – vara mer i rörelse utomhus, framförallt i skogen, och på yogamattan

… umgås mindre med många – vara mer med få och nära

Jag vill fortsätta med mina dagliga meditationer (morgon och kväll), skriva klart min andra roman, krama fler träd, hitta tillbaka till en vikt jag trivs med, bygga hönshus och odla mer eget, rensa, fotografera, virka och sticka.

Men det jag kanske önskar allra mest är att dra ner på tempot så pass att jag oftare kan uppleva känslan jag fick när jag häromdagen valde att steka plättar i stället för pannkakor – bara för att det var kul. Lite mer mellanrum i livet, helt enkelt!

Vad är du redo att släppa taget om? Och vad vill du bjuda in till ditt 2018? Kommentera gärna! 🙂

Maria

 

Årets julkalender – 24 teman för samtal eller egenreflektion

Här har jag, som traditionen bjuder, samlat alla Drömmen om Målajords julkalenderinlägg från 2017 – med 24 olika teman för samtal eller egenreflektion. Hoppas de kan vara till glädje för dig och dina nära!

1. Vilka vägskäl har du stått inför i ditt liv? Vad tror du hade hänt om du hade gått i en annan riktning än den du just då valde?

2. Vad är frihet för dig?

3. Beskriv ett ögonblick eller sammanhang då du har känt att du verkligen har kommit till din rätt som människa. Vad har det berott på?

4. Vilka är dina största rädslor? Hur brukar du hantera dem – undvika sådant som utlöser dem, acceptera dem, utmana dem?

5. Vad vill du fira idag (smått eller stort)?

6. På vilka sätt är du och ditt liv annorlunda idag jämfört med för tio (eller ett, fem, tjugo) år sedan? Vad av det som har förändrats har du själv påverkat?

7. Vad drömde du om som barn – vad ville du jobba med, hur ville du bo och leva? Har du förverkligat dina drömmar eller har de ändrats sedan dess? Finns det något du inte har gjort som du fortfarande skulle vilja göra? Det kanske inte är för sent! 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

8. Fundera över begreppen ”introvert” och ”extrovert” – vad väcker de för tankar och känslor hos dig? Känner du igen dig mer i det ena eller det andra? Hämtar du mest energi i ensamhet eller tillsammans med andra människor – eller båda? Har den upplevelsen förändrats i ena eller andra riktningen genom åren?

9. Vad säger din kropp till dig just nu – om du verkligen lyssnar?

10. Vad har du för tankar om Döden?

11. Vilken är den mest intressanta (inte nödvändigtvis bästa) bok du har läst i år? På vilket sätt har den påverkat dig?

12. Vad längtar du efter allra mest just nu och varför? Finns det något du kan göra för att komma ett litet steg närmare det du längtar efter, eller är du nöjd med att bara längta, just nu?

13. Finns det något du länge har drömt om att göra? Vad hindrar dig? Hur skulle du kunna använda dina nätverk av människor (familj, släkt, vänner, kollegor) för att ta små steg mot förverkligande av din dröm, t.ex. genom att låta dem agera bollplank för dina idéer, be om peppning och inspiration, få hjälp med kontakter etc. (givetvis i en ömsesidighet där du erbjuder dig att göra detsamma för dem).

14. Fundera över vad du redan idag gör som på något sätt gör positiv skillnad, i smått eller stort – för dig själv, din familj, dina vänner, samhället, världen. Finns det något mer du skulle vilja/kunna/orka göra?

15. Hur känns det att vara DU just precis idag?

16. Vilka tre personer skulle du vilja ta med dig till en öde ö?

17. Vad finns på din bucket list, alltså vad skulle du gärna vilja hinna med att göra under din livstid? Du får vara precis hur vild och ”orealistisk” som helst i dina önskningar!

18. Har du på sistone hittat tillbaka till något som du saknat (eller kanske inte ens visste om att du saknat förrän du hittade dit igen)?

19. När blev du riktigt arg senast? Hur upplevde du det och hur tog din ilska sig uttryck?

20. Vad är du tacksam över just nu?

21. Vilka är din eller dina absoluta favoritplats(er) i världen? Varför trivs du så bra just där?

22. Vad skulle du ägna dina dagar åt om du inte behövde jobba för att tjäna pengar, det du redan gör eller något helt annat?

23. Hur har din decembermånad varit, så här långt? Vad är du nöjd med? Vad önskar du hade varit annorlunda?

24. Vad betyder ordet ”snäll” för dig?

God fortsättning!

Maria

 

Poddavsitt 60. Att komma tillbaka till kärnan. Ett samtal med Maja Öberg

Lagom till jul kommer poddavsnitt 60, med Maja Öberg, som arbetar med att sprida verktygen från mindfulness – medveten närvaro – framförallt inom förskola och skola. Sedan hon gick i väggen för några år sedan, har Majas liv – och framförallt hennes inställning till livet – förändrats på många sätt, både privat och professionellt. Vårt samtal handlar bland mycket annat om vad som kan hända när man stannar upp och börjar fundera på hur man egentligen har det, om hur en barngrupp kan förändras när man jobbar med närvaroträning, om ensamföretagande i gemenskap, om att skapa magi vid sin dator och om naturen som läkande kraft. Här hittar du Susannah Conways reflektionsmaterial Unravel Your Year och här finns min webbkurs. God jul och gott nytt år!

Maria