Om

Tedx Växjö Maria Estling VannestålOm Maria

Jag heter Maria Estling Vannestål, är född 1968 och bor med katter, barn och mannen i mitt liv i ett gammalt gult hus med vita knutar i en liten by på småländska landsbygden. Efter femton år i universitetsvärlden – – som lärare och forskare i språk – hoppade jag år 2012 av min akademiska karriär för att följa min inre kompass, som pekade mot ett yrkesliv med eget företagande, där jag på olika sätt får utlopp för min kreativitet. Om den resan berättar jag i ett TEDx-föredrag, som efter fem år fortsätter att sprida sig över världen och nu har setts av över 20 000 personer.

Charmigaste toadörren2016 tog jag nästa steg, då jag på allvar öppnade dörren till skrivande (har hittills publicerat en roman, tre barnböcker och fem noveller), podcastande och arbete med utveckling, kreativitet och hållbarhet – för människor och planet – i föreläsningar, kurser och samtalscirklar. Här kan du läsa mer om det arbetet.

Om podden

För några år sedan upptäckte jag den fantastiska podcastvärlden och blev snabbt en riktig poddnörd som gärna lyssnar när jag plockar ur diskmaskinen, kör bil, hänger tvätt, klipper gräs, hugger ved eller lagar mat. Några favoriter är Värvet, Andra sätt och 60 minuter.

Skrivluft vinter2Och så en dag visste jag att jag ville göra en egen podcast, och att den skulle handla om att lyssna inåt och förverkliga drömmar. Poddens namn kom till på ett märkligt sätt. En vän till mig berättade att hon skapat ett eget begrepp, Drömmen om Målajord, för att våga följa sitt hjärtas väg. Målajord är namnet på byn där jag bor och jag var hennes förebild, sa hon. När jag nämnde detta för en bekant vid lokalradion blev hon eld och lågor: ”Där har du namnet på din podd!”. Och så fick det bli.

Musiken i podden är gjord av Sanna Hellberg och Daniel Holmberg.

Här kan du lyssna på när jag själv blir intervjuad om mitt poddande i en annan podcast: Leva gott.

Om bloggen

Under fem års tid drev jag och min vän Sara bloggen Livstid – om livet och tiden – men för några år sedan kände vi att vi var färdiga med det kapitlet i våra liv. Ett bra beslut, på många sätt, men också lite vemodigt, eftersom vi hade många trogna och uppmuntrande läsare. Läsare som kände igen sig i det vi skrev. Läsare som fick inspiration och nya perspektiv. Läsare som fick tröst.

Jag glömmer aldrig mejlet från en kvinna som en ångestfylld natt googlat ”hjälp mig!” och av någon outgrundlig anledning hamnat på vår blogg. Hon läste hela natten, och på morgonen skrev hon och tackade för att våra ord hjälpt henne genom den nattens mörka tunnel. Kanske var bloggläsandet bara en liten glimt i hennes mörker, men för mig blev den glimten ett starkt lysande ljus som fortfarande värmer mig.

För ett par år sedan insåg jag hur mycket jag hade saknat det där vändandet och vridandet på tankar och erfarenheter, saknat att fånga upp små ögonblick och dela med mig av dem i ord och bild. Så nu finns också Drömmen om Målajords blogg, där du bland mycket annat får ta del av mina vardagsfilosofiska tankar och se glimtar i ord och bild från livet i mitt älskade Målajord.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s