Poddavsnitt 73. Bokstäverna var min boll – och jag kunde inte sluta bolla. Ett samtal med Sara Lövestam

Foto: Annie Sundbäck

När sommaren närmar sig sitt slut kommer här poddsamtal 73, med Sara Lövestam, författaren som går sin egen väg och vägrar placera in sig i ett genrefack. Sara älskade bokstäver, ord och grammatik redan som barn och hade skrivit klart sin första roman när hon var nitton. Det skulle ta ytterligare tio år innan hon blev publicerad, men efter ett antal år som SFI-lärare lever hon idag helt och hållet på sitt författarskap. Välkommen till ett samtal om kärleken till språket, kreativa processer, varför SFI-lärare är världens bästa yrke, utanförskap, nördarnas revansch och mycket annat!

Poddavsnitt 40: Att ta små steg och ha roligt under tiden. Ett samtal med Amanda Martling

Här kommer min dan-före-dopparedan-klapp! Drömmen om Målajords fyrtionde avsnittet är också årets sista, och det bjuder på ett samtal med Amanda Martling. Amanda jobbar med miljöfrågor inom Västra Götalandsregionen, är aktiv i Omställningsrörelsen och har varit redaktör för boken Sånger från jorden.

Vi pratar om skillnaden mellan hoppfullhet och aktivt hopp, om att jobba för en bättre värld och få högre livskvalitet på köpet, om plus och minus med att bo i kollektiv och mycket annat. Välkommen att lyssna!

Maria

Ett bokskafferi för insikt och utsikt

En av de saker jag lovat att bjuda på här är inspirerande boktips. Några böcker som jag har haft glädje av har redan dykt upp i podden eller bloggen:

DSC_0003I sommar har jag läst Elisabeth Jönssons Mer människa – tankar om livet och den tid vi lever iJag delar många av hennes tankar, bland annat om en längtan efter något bortom statusjakt och materiell tillfredsställelse, och som vi kan behöva sakta ner livstempot emellanåt för att fånga upp och få syn på. Elisabeth beskriver detta så fint i följande rader (som jag läste högt under min morgonsamling på lägergården i förra veckan):

Våra tidningar är fyllda med reportage om hur vi förändrar vårt sätt att leva och se på livet efter att vi har gått igenom en svår sjukdom och livskris. Först när livet ställs på sin spets inser vi dess värde. Men ska det behöva gå så långt innan vi kommer till insikt? Vilken betydelse har livstakten och styrfarten för att vi ska bli synliga för oss själva och för varandra? 

Jag tror att en bra och viktig jordmån för själslig odling och personligheters utveckling är en, för kropp och sinne, harmonisk livstakt. En harmonisk takt skapar utrymme för pauser i tillvaron som gör det möjligt att hitta tillbaks till oss själva. Det handlar mycket om att hitta sin egen styrfart i livet. För mig personligen är styrfarten den rätta, när jag sitter vid rodret och styr mot mina mål och visioner samtidigt som jag njuter av färden. 

”Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet” är ett känt citat av Stig Johansson, och visst är det så att varje stund är ett nu av det liv jag lever. Livet blir rikare om jag lever i en livstakt som gör att jag kan ta in och reflektera över livets olika intryck. Jag behöver tid att tänka och tankar tar tid. Att leva tar tid och ska så få göra. 

DSC_0004En annan av sommarens böcker är Kajsa Ingemarssons senaste, Isobels vandring. Det är hennes första roman efter de fyra icke-skönlitterära böcker hon skrivit de senaste åren (se ovan), och den liknar inte på något sätt de romaner hon skrev innan dess. Det här är en magisk saga, ganska lik Paolo Coelhos Alkemisten, som jag minns den när jag läste för många år sedan, med ett poetiskt språk, vackra illustrationer av Saga Mariah Sandberg och ett tydligt budskap om att våga följa sitt hjärta. Ett av mina favoritcitat ur Isobels vandring anknyter till det som Elisabeth Jönsson skriver om vårt behov av stillhet. En fiskare säger:

Att jaga sin fångst med brådska är lika lönlöst som att försöka springa ifatt vinden. Fisken kommer till den som väntar med sitt nät på rätta stället. 

DSC_0012 2

Och jag tänker på mitt favoritmantra, som jag försöker leva efter så gott det går, och lyckas med ibland men långt ifrån alltid:

Allt jag behöver kommer till mig – när jag är redo.

13892248_10208187381735632_227434740683981707_nOm mindre än en månad ska jag vandra i Jämtlandsfjällen med Kajsa och Isobel. Det kan ju inte bli annat än magiskt!

Inför planeringen av de där morgonsamlingarna jag nämnde ovan fick jag anledning att plocka upp en gammal favorit, Stefan Edmans Förundran, som kombinerar tankar om hur vi kan ta bättre hand om vår planet med små observationer från ögonblick av närvaro – och till det många vackra foton. Här ett par citat som jag bär med mig:

Vår bästa kompass är gyllene regeln, med ett tillägg, som borde kunna vinna acceptans i de flesta av världens religiösa traditioner: ”Allt vad vi vill att människorna och naturen skall göra mot oss, det måste vi också göra mot dem.” (s. 23)

DSC_0005En väg till hopp är att själv medverka till positiva förändringar, snarare än att vara en del av problemen. Det kräver kunskaper , intellektuell förståelse, men också en ständig övning i försoning och förnöjsamhet. Att vara försonad med sig själv, sin omgivning och själva existensen förlöser energi som annars binds upp i dåligt samvete, skuldkänslor och frustration över egna tillkortakommanden. Genom att aktivt försöka odla förnöjsamhet, undviker vi att slösa energi på att blåsa upp oss, jaga status, feta plånböcker och yttre bekräftelse på vår värdighet som människor. (s. 16-17)

DSC_0160Här kommer ytterligare några böcker som tidigare i livet har inspirerat mig till nya insikter eller bekräftat sådana som jag skaffat mig på egen hand:

Jag passar på att plocka med några favoritromaner också när jag ändå är igång med tipslådan: 🙂

Vad läser du själv och inspireras av denna sommar?

Maria

När livet fylls av skrivande

Inlägg från min författarblogg Skrivluft

Efter lång skrivtorka (förutom här på bloggen) är nu plötsligt hela min värld fylld av skrivande!

DSC_0027Häromdagen fick jag besked om att jag för tredje gången blivit en av lokaltidningen Smålandspostens sommarspanare. Två tidigare år (2010 och 2014) har jag fått förmånen att bidra med en krönika. Den här gången är det extra kul eftersom min äldsta dotter också fick sin text antagen. Nu får vi svettas ihop på mingelfesten!:)

Barnboken som vi två skrivit om Lovis Anjovis, och som hon har illustrerat under sin tid i Thailand, håller just nu på att sättas på förlaget. Idag har vi skickat in en översättning till engelska av baksidestexten för en engelskspråkig katalog. Tänk om…

DSC_0010Dottern och jag har också hittat ett förlag som vill ge ut vår översättning av en av våra gurus, indianen Medicine Storys, The Joy of Caring for Children in the Circle Way. Det här spännande uppdraget kommer vi att ägna en hel del av vår sommar och höst åt.

Ett mindre kreativt (men ur brödfödesynpunkt viktigt uppdrag) är uppdatering av lightversionen av min universitetsgrammatik.

13256106_10207658753480256_2676279938750654118_nEtt potentiellt barnboksprojekt tillsammans med en av mina poddgäster kanske kan bli verklighet så småningom.

Och så föddes en alldeles underbar ny bokidé sent igår kväll, i trädgården under stjärnorna. Inspiration till den fick jag när jag bläddrade i en fantastiskt fin bok, skriven av mina kommande poddgäster, Pia och Dennis Kammeborn: Picknick – utflykter och inflykter. Att Drömmen om Målajord ska ligga till grund för den boken är ett som är säkert, men mer om den idén ska jag berätta i ett senare inlägg.

11325536_10205181436548881_1427524426_nNu till helgen blir det skrivande för hela slanten – med helt andra skrivprojekt. Då åker jag till Öland (och min älskade fyr) tillsammans med tretton andra skrivsugna för en härlig helg – tredje året i rad. Här ska redigeras egen novellsamling, skrivas novell till en antologitävling (en ny Över en fika-bok) och dikt till min Poetry Slam-utmaning. Hinner jag med en tiondel av vad jag tänkt är jag nöjd.:)

Somliga dagar rinner den kreativa kranen till alldeles hejdlöst, och badkaret blir liksom för fullt innan jag har hunnit stänga av. Å andra sidan får jag god träning i acceptans och tålamod. Allt kan inte förverkligas bums, men jisses så många spännande projekt jag har på gång om jag bara vill och vågar.

Maria

Sånger från jorden

DSC_0027 1Det finns böcker som gör ett lite extra avtryck i min själ. Sånger från jorden: 32 röster för en ny relation till planeten är en sådan. Boken består av en samling korta essäistiska texter, dikter och seriestrippar som på olika sätt diskuterar vår relation till planeten, och inspirerar till eftertanke om vikten av inre omställning.

Vi har länge fokuserat på yttre omställning, vikten av att förändra vårt beteende om vi ska ha den minsta chans att styra om skutan så att den inte kapsejsar. Vi behöver konsumera mindre, ställa om till ett fossilbränslefritt samhälle, sluta använda bekämpningsmedel och så vidare. DSC_0054 kopiaMen allt fler höjer rösten för att vi också måste fokusera på inre omställning, att helt enkelt ställa om vårt sätt att se på jorden – och oss själva. Hur kan vi skapa en värld där vi får må bra samtidigt som vi blir bättre på att ta hand om allt det fina omkring oss? Ett samhälle där det inte bara handlar om att försaka utan att faktiskt hitta nya sätt att leva på som både ger oss själva mer livskvalitet och är bra för jorden. Hållbarhet för såväl människor som planet alltså.

DSC_0032Sånger från jorden, vars redaktörer heter Amanda Martling och Ellinor Askmar, ger massor med tankeföda i den här processen. Här läser jag texter av alltifrån för mig okända hållbarhetskämpar till betydligt mer välkända personer. Bland de mer namnkunniga kan jag nämna K.G. Hammar, Fredrik Lindström, Lasse Berg och – en av mina gurus sedan många år – Stefan Sundström. Vissa texter går rakt in i hjärtat, somliga erbjuder lite mer tuggmotstånd, men dynamiken blir så fin genom att olika uttryckssätt varvas.

En av mina favorittexter är skriven av Amanda Martling. Här ett litet utdrag:

”När miljö- och hållbarhetsfrågorna diskuteras läggs ofta fokus på problemen som behöver lösas, vilket i och för sig inte är så konstigt. Men kanske är det så att vissa av oss får mer energi och handlingskraft av en tydlig framtidsbild att sikta emot, än den motivation vi får av problemen som vi ska arbeta oss ifrån. Det är nödvändigt att ställa om till ett samhälle och levnadssätt som är hållbart på riktigt – men hur vill vi att samhället ska se ut? […] Om du leker med tanken att du kan forma exakt den framtid du vill ha, om du får drömma helt fritt, hur skulle din dröm då se ut? […] Hur bor du, vad äter du till frukost? Hur känns det, vad fyller du dina dagar med? Vad pratar du om med de människor du möter, vad gör dig lycklig?”

De här fina orden av Ellinor Askmar ger också mycket hopp:

DSC_0030 kopia”Det som krävs just nu tror jag inte är ensamma hjältar som offrar sig för den stora sakens skull. Det handlar inte heller om att livet måste bli torftigt och fattigt, att politiker och makthavare ska fixa det åt oss eller att problemen kommer att lösas om bara alla dumskallar i världen försvinner. Jag vill i stället veta vilken som är din gåva i den här stora omställningen – vad tycker du är fantastiskt roligt att göra och som skulle kunna vara en pusselbit i den här brytningstiden? Vad vill du ge som du mår bra av och som är i lagom skala i ditt livspussel och som du inte behöver någon annans tilåtelse för att göra? Jag är säker på att du kan komma på något. Eller som Howard Thurman sa: ‘Don’t ask what the world needs. Ask what makes you come alive and go do it. Because what the world needs is people who have come alive.”

Boken kan du beställa direkt från AdLibris här. Och om du vill veta mer om den svenska Omställningsrörelsen (som har lokalföreningar runt om i Sverige), kanske själv hitta något att engagera dig i, kan du titta in här.

Maria

Förändringsskyddade zoner

Jag skulle inte vilja påstå att jag är förändringsobenägen. De senaste åren har jag förändrat mitt liv ganska radikalt. Jag har sagt upp mig, startat företag, bytt hela min yrkesidentitet, börjat skriva skönlitteratur, börjat podcasta. Etcetera, etcetera.

DSC_0059 redigeradSamtidigt känner jag inte många som njuter så mycket av sina vardagsrutiner som jag gör. På vart och ett av mina flitigast anlitade cafékontor har jag en speciell hörna där jag helst av allt vill sitta. På flera av dem äter jag alltid samma lunch. Jag älskar våra fredagspopcorn, vårt lördagsgodis och kvällarnas tv-serie-tittar-timme lika mycket som mina barn. Kanske är det just för att jag tycker om förändringar i det stora livet som jag så mycket uppskattar rutinerna i det lilla.

Det finns ett uttryck jag verkligen gillar: förändringsskyddade zoner, myntat av en av mina gurus, Bodil Jönsson. Det handlar helt enkelt om vårt mänskliga behov av få ha de där hållplatserna, där allt är precis som vanligt. Under åren efter min sjukskrivning för stress hade jag stor nytta av mina förändringsskyddade zoner, områden  där jag tillät mig att låta saker och ting förbli som de var, utan att känna att allt jag gjorde måste utvecklas, förändras, förbättras hela tiden.

Om förändringsskyddade zoner och många andra användbara begrepp kan du läsa i Bodil Jönssons fina lilla bok Guld. Rekommenderas!

Maria

Om balans i livet (och andra floskler)…

BalansIgår bjöd jag och Sara in till vårens sista samtalssalong i Livstids regi. Några gånger per termin samlar vi vana och ovana samtalscirklare för att reflektera i grupp. Den här gången hade vi en gästinspiratör, Pernilla Sporre från Aktivitetsbalans, och temat var Balans i kroppen och livet. Pernilla ledde oss varsamt genom en övning i basal kroppskännedom, och vidare i en reflektion kring de olika tårtbitarna i våra liv. Vilka olika värden är representerade i de olika aktiviteter jag ägnar mig åt? Gör jag många saker bara för att de ska bli gjorda eller har de exempelvis också ett socialt värde eller ett egenvärde för mig som person? Jag blev glad över att påminnas om hur mycket värde det finns i de flesta aktivitetstårtbitarna i mitt liv.

Mitt ledord för det här året är just balans – mellan kropp och själ, mellan privatliv och jobb. De senaste åren har jag haft väldigt mycket fokus på själen och jobbet, helt enkelt för att de delarna var varit (och är) så oerhört spännande att utforska. Men jag vet förstås att de andra är precis lika betydelsefulla. Utan en kropp som mår bra fungerar själen sämre, utan ett någorlunda fungerande privatliv blir inte jobbet längre viktigt.

Jag strävar inte efter något perfekt tillstånd – tror inte ens att det existerar – utan vill i stället nyfiket undersöka det där lite småvingliga men fullt fungerande livet där jag ibland är på väg ner i diket åt ena hållet men ser det komma och rätar upp cykeln i tid före vurpan.

Här några konkreta exempel på hur mitt ledordssträvande tagit sig uttryck hittills:

  • DSC_0197Jag har hittat mitt sätt att bättre ta hand om min kropp för att äta mer hälsosamt och – som en bonuseffekt – kunna använda en sedan länge outnyttjad del av min garderob. Trodde väl aldrig att det där med två-dagar-i-veckan-fasta skulle fungera för mig, som brukar bli darrig i benen bara vid tanken på att det gått mer än tre timmar mellan mina matintag, men jag förundras över hur lätt det är. Och som jag njuter av maten veckans övriga dagar!
  • Jag försöker få in någon form av fysisk aktivitet varje dag, en kort eller lång promenad eller ett yogapass, och så den nya lördagsmorgonrutinen: en joggingrunda i lugn takt före långfrukosten med familjen.
  • De söndagar det är möjligt lämnar jag och min man barnen hemma ensamma och går en långpromenad tillsammans. Vi har också avsatt söndagskvällarna till gemensam egentid för samtal, filmtittande eller vad vi nu vill använda den till. Det må låta futtigt, men eftersom vi båda har mycket annat för oss på varsitt håll känns det ändå som ett viktigt steg i rätt riktning. Söndagskvällarna är heliga!

Har du funderat på balansen mellan olika delar i ditt eget liv? Finns det sådant som tenderar att få lite för mycket fokus, medan annat lätt försummas? Hur hittar du en balans som passar just dig mellan jobb och privatliv, kropp och själ, nytta och nöje, hemma och borta, aktivitet och vila? Eller tänker du kanske på något helt annat när du hör ordet ”balans”? Kommentera gärna!

Avslutningsvis vill jag tipsa om en bra bok, som inspirerade till titeln för det här blogginlägget: Lycka till! Om balans i livet och andra floskler av Tinni Ernsjö Rappe och Jenny Sjögren.

Allt gott mitt i våren!

Maria