Att odla squashen och själen

Just nu befinner jag mig på en plats som har blivit nästan som ett andra hem: vandrarhemmet på norra Öland där jag de senaste fem åren har ägnat några dagar varje år åt att boosta mitt skrivande.

Det är en ynnest att gång på gång få återvända till en plats där jag å ena sidan kan släppa alla vardagsmåsten – jag kan äta vad och när jag vill, jobba var och när jag vill, sova när jag känner för det – och samtidigt vara så trygg och invand att jag inte känner något större behov av att utforska omgivningarna. Jag kan bara gå ut i trädgården och lukta på äppelblommen, eller ta en promenad eller joggrunda på välbekanta stigar, när sittfläsket blir för tungt.

Detta innebär att jag kan fokusera på mina skrivprojekt, samtidigt som det runt omkring mig finns andra som gör likadant. Emellanåt samtalar vi – om skrivandet och livet – och ibland äter vi tillsammans. Men var och en sköter sitt. Jag behöver inte ta ansvar för någonting mer än att bjuda in till skrivdagarna.

I år tror jag att jag behövde min lilla miniretreat mer än på länge. Det har varit ganska tunga vinter- och vårmånader. Ett barn har det jobbigt och jag kämpar med mitt föräldraskap. Men samtidigt som det fortfarande finns mycket som tynger, känner jag också en enorm tacksamhet över det liv jag lever, och som jag på många sätt har skapat själv.

Jag får lov att ägna den här våren åt tre stora passioner:

Odlingarna, där jag i rask takt utökar mina domäner. Egentligen var det ett poddavsnitt om en dystopisk framtid som satte ordentlig fart på mitt intresse, men snart övergick den negativa drivkraften till lust och nyfikenhet att på ett allt bättre sätt utnyttja våra 3000 kvadratmeter tomt, i små steg. Året som gått har vi varit självförsörjande på morötter och vinbärssylt fram till mars, och i frysen ligger fortfarande burkar med svamp och spenat. I år har jag grävt nya land, bland annat för potatis, med målet att så småningom klara oss helt själva där också. Jag har blivit mer våghalsig och odlar inte bara sådant jag vet funkar, som squash och spenat, utan experimenterar i år även exempelvis med pumpor odlade i halmbäddar liksom vattenmeloner. Mitt sällskap i lurarna är just nu ofta odlardrottningen Sara Bäckmo, som jag ska poddintervjua om ett par veckor.

Jag odlar, alltså finns jag till. 

Kuddvirkandet, som tog fart sedan jag i sociala medier lagt ut en bild på en meditationskudde jag i julas virkade till mig själv av trasor och fyllde med gamla kläder och tygspill. Nu har jag virkat femton kuddar till och så fort jag tror att beställningslistan är på väg att vara avbetad kommer det in nya önskemål. Varje kudde är unik, med ett eget namn, och till hundra procent gjord av återvunnet material. Handarbetandet är en gammal tonårspassion som jag tappade bort för många år sedan, och jag mår gott av göra något så praktiskt, med mina händer, som motvikt till arbetet med hjärna och dator. Dessutom ger detta mig  ytterligare ett utlopp för min skaparlusta, vid sidan av skrivande, poddande, kursskapande och meditationer. Familjen delar dock inte min passion, och när jag och de minsta hälsade på storasyster på Gotland förra helgen gömde de min virkning och fick mig att känna mig nästan som en alkoholistmorsa … 🙂

Jag virkar, alltså finns jag till.

Och så romanenKantstötta porslinsugglors paradorkester, uppföljaren till debuten Lex Katarina. Jag påbörjade den här på Öland för nästan exakt ett år sedan och nu håller den på att få sin slutfinish. Den märkliga titeln kom till mig en kväll när jag höll på att somna, och den skapade först lika delar förundran och förvirring. Men det dröjde inte länge förrän jag tillsammans med min äldsta dotter hade löst mysteriet, och nu finns här alltså en trehundrasidorshistoria – om kantstötta människor, familjerelationer, psykisk ohälsa och samtalets läkande kraft – som jag tycker så mycket om att jag knappt kan bärga mig innan jag får släppa ut den till omvärlden.

Jag skriver, alltså finns jag till.

Allt detta, som gläder och utvecklar mig på så många sätt, får ta stor plats i mitt liv just nu. Jag måste nästan nypa mig lite ibland för att fatta att det är sant. Att det dessutom är jag själv som har skapat förutsättningarna. Så blev det när jag slutade leva efter andras förväntningar och i stället började följa mitt hjärta.

Hur odlar du din själ? Kommentera gärna!

Maria

Annonser

Poddavsnitt 69. Drömmen om ett samhälle där kärleken är det viktiga. Ett samtal med Anne Claesson

Välkommen till ett samtal med Anne Claesson, som driver Göteborgs minsta designhotell, Annes Hus. Där erbjuder hon inte bara charmigt boende utan också en hemlik konferensmiljö och kulturkvällar. Hotellet är dessutom platsen där Anne under sju års tid (2014-2020) bygger sin stora utställning, rum för rum, med utgångspunkt i Deepak Chopras sju andliga lagar eller livsprinciper. Vi pratar bland mycket annat om att gå från anställning till företagande, om att förverkliga drömmar, om att ta hand om sig själv så att man kan ta hand om andra, om skillnaden mellan mål och livsriktningar, och om att vilja göra skillnad och bidra till ett mer vänligt och kärleksfullt samhälle.

Poddavsnitt 64. Hela mitt liv har jag följt mina drömmar. Ett samtal med James Hollingworth

Foto: Pelle Piano

I poddens sextiofjärde avsnitt får du möta en person vars musik har betytt väldigt mycket för många svenskar, inte minst i barnens värld. Vem har inte gått omkring och nynnat på Älgarna demonstrerar? 🙂 Själv har James Hollingworth inte tagit så stor plats i offentligheten. Om hans spännande livsresa, som tagit honom med minibuss till Sahara, till först självhushåll och sedan restaurangägande i Bergslagen och till en mängd olika skapande sammanhang, med musik, film och skrivande. Det blir ett samtal om alltifrån drömförverkligande, kreativitet och vägskäl i livet till globalisering, kollaps, hopp och kärleken som en förenande kraft – och så en hel del annat däremellan. Här hittar du den vackra Morgon på Kungsholmen, där James sjunger.

Poddavsnitt 63. En kris är en inbjudan till förändring. Ett samtal med Magnus Hjort

Foto: Leonarda Arcidiacono

För några månader sedan besökte jag en alldeles magisk plats, Magnus Hjorts egentillverkade yurta (en sorts mongoliskt tält) utanför Järna. På golvet framför brasan spelade vi in samtalet i poddavsnitt 63, där Magnus berättar om den stora omställning han har gjort, från ett hektiskt liv i IT-branschen på Irland till stillheten mitt i den svenska naturen. Det blev ett samtal om skav och förändring, om att våga lyssna på sitt hjärta och gå dit det leder en, om mänskligheten som en förvuxen tonåring, om att vara platsbunden, om att vara en del av naturen och – förstås – om hur man kan bygga en yurta. Här är en länk till den fina filmen Intuition – vår värdefulla kunskap som jag nämner i vårt samtal.

Poddavsnitt 59. Alla svar du behöver har du inom dig. Ett samtal med Ulf Wallgren

Välkommen till Drömmen om Målajords avsnitt 59, där du får möta Ulf Wallgren, mannen vars ansikte vi har varit vana att se i teverutan i otaliga nyhetssändningar. För ett år sedan bytte han ut kostymen mot mjukare kläder, och idag jobbar han som yogainstruktör på Mediyogainstitutet i Stockholm – och som gästlärare och föreläsare runtom i landet. I samtalet får du ta del av Ulfs spännande livsresa från barndomens upptäckt av ordens magi till dagens arbete med att hjälpa andra att lära sig lyssna på såväl kropp som själ. Vi pratar bland mycket annat om den inre kritikern, vikten av långsiktighet, stress och återhämtning, tid och lyssnande.

Maria

Poddavsnitt 58. Jag har tid! Ett samtal med Erik Malm

I det här avsnittet möter du Erik Malm, som efter bland annat volontärarbete världen över just nu jobbar med sitt alldeles egenskapade projekt Jag har tid. Här erbjuder han sin tid – denna stora bristvara i dagens samhälle – till människor och organisationer som behöver stöd på olika sätt. Vad kan hända när man tar en paus från sitt vanliga jobbliv och skapar utrymme för att förverkliga drömmar och bidra till en bättre värld? Välkommen till ett inspirerande samtal om frihet, ansvar, skapande, hållbarhet, ”wwoofande”, mänskliga möten, dokumentationshysteri, syltkokning, hopp och om att alla kan göra skillnad.

Maria

Tillbakablick 6: Med skapande i fokus

Kreativitet och skapande är ämnen som ofta dyker upp när jag pratar med människor om att följa sin inre kompass och förverkliga drömmar. Det verkar finnas hur många som helst oförlösta konstnärer, författare, musiker och andra med idéer för skapande därute. Så vad hindrar oss från att ta tag i drömmen och följa den där kompassriktningen som stakar ut en väg där kreativiteten får ta mer plats?

Många av mina poddgäster jobbar med skapande på olika sätt. Kanske kan du inspireras av att lyssna på några av dem som har tagit sina kreativa drömmar på allvar? Här kommer ett axplock bland poddgäster som inte har varit med i tidigare tillbakablickar:

Camilla Davidsson berättar om den livskris som kom att leda till att hon började lyssna mer inåt. Vi får följa med Camilla på vandringen längs den berömda pilgrimsleden El Camino, som hon har skrivit om i den första boken i sin trilogi om Emma. Programmet handlar också om att driva Bed & Breakfast samtidigt som man ammar tvillingar, om att hitta roten till sömnlösa nätter och om att känna sig ”buren”.

Pernilla Holmgren Larsson har under många år arbetat med samhällsjournalistik, bland annat på TV4:s Kalla Fakta. Idag handlar en stor del av hennes liv om en opera, ”Dansa min docka” – på temat anorexi – som hon sätter upp tillsammans med tonsättaren Paula af Malmborg Ward. Starkt engagemang, psykisk ohälsa, svensk psykiatri 2016, slumpar och spännande mänskliga möten – det är några av våra samtalsämnen.

Anna Nordström, satsade efter många år utomlands på en karriär som fotograf – eller visuell kommunikatör, som hon hellre kallar sig. Varje år gör hon, vid sidan av sitt vanliga fotograferande, ett konstprojekt med tankeväckande innehåll.

Illustratören och konstnären Emmalill Frank håller trots sin svåra sjukdom fast vid drömmen om att skapa, hittills mest i bild, men på senare tid också med ord. Att ge upp finns inte på Emmalills karta, och till sin hjälp har hon sin humor, självdistans och positiva livssyn – allt är möjligt om man verkligen vill.

I mitt samtal med konstnären Emilia Linderholm pratar vi om att växa upp i en välkänd konstnärs- och musikerfamilj, om att välja mellan två spännande karriärvägar (musiken och måleriet), om att flytta från hetluften nära storstaden till lugnet på landet och om att ta sitt värv på allvar – och mycket annat.

Och så slutligen: poddsamtalet med Anna Lovind, som hoppade av en lovande karriär som förlagsredaktör i Stockholm för att hitta stillheten och följa sin egen rytm. Sedan hon startade eget företag har hon framförallt jobbat som redaktör och skrivcoach för förlag och enskilda författare, men för en tid sedan lanserade hon sin onlinekurs ”The Creative Doer” som handlar om att komma loss med sina kreativa drömmar.

Och som sagt, det finns många fler poddgäster som förverkligat sina kreativa drömmar, så gå gärna in på listan med alla poddavsnitt och botanisera på egen hand! 🙂

Maria