Ett gör-det-själv-skafferi, del 3: i badrummet

Jaha, nu ska det äntligen bli lite tipsat här också – men i nästa del måste vi prata pengar och pension, hörni! Det väcker ju så mycket känslor det här, har jag märkt. 🙂

En aspekt av  att göra saker själv av det man har hemma är att det i en krissituation kan vara himla bra att ha skaffat sig sådan där kunskap som våra förfäder hade, men som vi tappat bort. För hundra år sedan gjorde ju väldigt många väldigt mycket själva, helt enkelt för att det inte fanns lika mycket att köpa färdigt i affärerna.

Att den kunskapen kan komma väl till pass blev jag tydligt påmind om när jag tittade på SvT:s realityserie Nedsläckt land, där man i ett experiment utforskar vad som händer med människor som drabbas av ett tolv dagar långt strömavbrott. Tolv dagar var exakt så länge vi var utan ström efter stormen Gudrun, men pga en nyfödd bebis – hon föddes morgonen efter stormen – valde vi då att flytta in till min mamma som bodde i lägenhet i stan. Det blev ganska knöligt att inte ha något vatten och att bo en hel familj i ett rum (det enda vi kan hålla varmt med vår kakelugn). Bortskämda är vi ju i våra moderna liv!

***

Nåväl, jag tänker att vi börjar med något väldigt handfast och konkret, nämligen i badrummet (tids nog kommer vi till köket). Vad kan man hitta på där? Ja, det här är mina egna bästa tips:

Deodorant

Det här är en sådan där grej som jag så länge tänkte att jag skulle göra, utan att det blev av. Eftersom jag försöker hålla mig till ekologiska produkter har jag köpt ekodeo, men varit missnöjd med funktionaliteten – den har inte hållit en hel dag, utan framåt eftermiddagen har det luktat död grävling (som min dotter uttryckte det en gång i femårsåldern) under armarna. Och så kom jag till skott till slut. Upptäckte raskt att det tog typ fem minuter och att min egen funkar mycket bättre än köpedeon. Så här gör jag:

Mät upp lika delar kokosolja, bikarbonat och potatismjöl, och så blandar du ihop alla ingredienserna till en smet. Lägg i en burk och så är det klart! Bara att kleta på. Har man lite känslig hy kan man få problem med utslag. Jag blir lite röd i (märkligt nog) ena armhålan, inte den andra, men det svider eller kliar inte, så det känns inte som något problem.

 

PS. Jag har förresten dubbelkollat med min kemistkompis Agnes och bikarbonat är inte miljöovänligt. 🙂

Fotsalva för spruckna fötter

Jag har i alla år haft problem med hälsprickor, som blir ganska groteska under sommaren då jag ständigt går barfota eller i sandaler. Jag har prövat massor av svindyra salvor men inte hittat någon som gjort någon vidare skillnad. Men NU! Min egen bivaxsalva med ringblommor. Aldrig har jag haft så fina fötter tidigare.

Och så här gör jag: Jag torkar ett par nävar ringblommor (som jag odlat själv, vilket man ju kan göra även på exempelvis en balkong – eller så kanske man känner någon som har) under några dagar och lägger dem sedan i en burk med 2 dl oliv- eller rapsolja som jag låter stå i ett soligt fönster i 3-4 veckor. Sedan smälter jag 50 g bivax (köpt i vår lokala REKO-ring, finns över hela landet, kan också köpas på nätet, t.ex. här) tillsammans med oljan i ett vattenbad, så att det blandas väl. Om man vill kan man ha i någon eterisk olja, men det har jag inte haft, blir bra ändå. Voilà!

Salvan blir ganska kladdig, så ett tips är att ta med dig ett par sockor till badrummet (eller var du nu förvarar salvan) och så sätta på dem direkt efter att du smetat in hälarna. Funkar också jättebra för självsprickor på fingrarna och lite varstans. 🙂

Handtvål

Mina barn gillar inte att vi helst vill använda fast tvål av miljöskäl – de tycker det blir sunkigt – så nu har jag lärt mig att göra egen handtvål/duschtvål superenkelt, vilket dels blir betydligt billigare, vi slipper släpa hem vatten i onödan och vi slipper onödiga tillsatser (som palmolja). Vi behöver helt enkelt bara en bit fast tvål (jag handlar även sådana på REKO-ringen – lokalproducerade, handgjorda, ekologiska), varmt vatten (proportionerna är ungefär en fjärdedels tvål till 7,5 dl vatten), en stavmixer och ett rivjärn. Jag river tvålen, blandar med det varma vattnet och rör tills tvålen löst sig. Sedan får den stå i ett dygn innan jag mixar den med stavmixer och häller upp den på flaskor.

Jag har precis kommit igång med den här tillverkningen så har inte så mycket erfarenheter, men jag har läst att om man vill göra mycket på en gång (t.ex. på en hel tvål) kan man behöva tillsätta E-vitamin som förlänger hållbarheten. Vill man ha lite doft på tvålen (om den är naturell) kan man droppa i lite eterisk olja.

Inpackning

Här kommer ett tips från Lena: Äggula, äggvita eller en blandning av båda kan användas som inpackning för håret. Skölj inte med för varmt vatten bara för då koagulerar ägget och det blir inte så roligt… – (kokt ägg i håret, liksom! 🙂 – låt det sitta i en stund och skölj sedan med ljummet vatten bara. Det ska jag testa nästa gång jag tvättar håret.

***

På tal om år är schampo är en sådan där grej som jag också tänkt att jag skulle vilja göra eget. Provade rågmjölsshampo, men tyckte det var krångligt att det bara höll ett par dagar, så att jag måste göra nytt för varje hårtvätt. Inger tipsar om att den som vill slippa plastförpackningar och vattentransport kan använda en fast schampotvål i stället. Sådana kan man exempelvis köpa här på Jordklok, som också har många andra bra grejer. Nu har jag beställt min första shampotvål, ska bli spännande att testa! 🙂

Framöver är jag lite sugen på att prova egengjord tandkräm, men dit har jag inte kommit än. Här finns också en massa fler tips på gör-det-själv-produkter till kroppen (om du scrollar ner en bit).

Och så ett sista litet badrumstips (om än inte riktigt på gör-det-själv-temat): spara massa vatten! Inte nödvändigtvis bara om du bor på ett ställe där vattnet riskerar att sina en torr sommar, som jag, utan för att helt enkelt undvika att slösa vatten i onödan. Ställ en balja i duschen och använda det överblivna duschvattnet för att spola med i toaletten – inte varje gång, för då korkar rören igen, men varvat med vanlig spolning. OBS! Använd inte vattnet till blommor eller grönsaker om du har använt shampo och balsam etc.

Foto: Lindsey Costa

Det här tyckte jag var kul – hoppas du också gör det! Och har du egna fiffiga badrumstips? Skriv en kommentar, vetja, direkt på Bloggen eller på Facebook/Instagram! 🙂

Maria

Ett gör-det-själv-skafferi, del 2

Här kommer nu den andra delen i min lilla bloggserie om att göra själv. I första delen presenterade jag några tankar som dök upp i samband med att jag efterlyste tips och här kommer några fler reflektioner – innan vi går vidare till själva tipsandet.

Att vi ofta använder termen ”husmorstips” pekar förstås på en svunnen tid, där kvinnan var den självklara centralfiguren i hemmet, och framförallt i kök och städskrubbar. Och så ser det ut i många familjer även på 2000-talet. Kvinnor står fortfarande för en betydligt större del av det obetalda arbetet i hemmet än män.

Men ibland kan jag bli lite trött på att det så ofta sätts likhetstecken mellan det som görs i hemmet och frustrerade, stressade kvinnor som hamnat i en kvinnofälla. Att det liksom nästan inte skulle vara möjligt att högst medvetet välja en livsstil som går ut på att jobba mindre och därmed skapa tidsutrymme och ork att göra sin egen deo eller baka brödet själv. Det är nästan lite fult och framförallt väldigt pretto, det bloggade jag om för flera år sedan. Att man också kan betraktas som bakåtsträvare och antifeminist. Bloggaren Clara Lidström har råkat ut för detta, gång på gång. Man kan liksom inte gilla att koka sylt och driva feministiska frågor samtidigt.

Själv ser jag precis som Clara ingen som helst motsättning, i synnerhet inte som jag lever i ett förhållande där min man och jag visserligen ofta gör saker enligt könsstereotypa mönster – jag bakar, han bygger eftersom det är så våra huvudintressen ser ut – men där jag exempelvis har huvudansvaret för familjens årliga vedklyvning medan han kan baka Madeleinekakor eller scones i timmar inför stadens Kulturnatt eller sockerkaka till mötet med Vägföreningen. Städa är han också mycket bättre på än jag. Vi tycker liksom inte att det är så nödvändigt med millimeterrättvisa så länge båda är någorlunda nöjda med fördelningen.

Jag tror också att vi – även om vi lever könsstereotypt på vissa sätt – bidrar till att ge våra barn ett någorlunda nyanserat och medvetet perspektiv på det här ämnet. Vi har ofta spännande samtal vid middagsbordet då ett av barnen upprörts av något – det har handlat om alltifrån speciella flick- och pojkplåster till varför konståkning är könsuppdelad eller varför historieämnet har så lite fokus på kvinnor. Det senare verkar faktiskt ha lett till en förändring i skolan, sedan ett av barnen sa ifrån – kvinnorna har fått ta betydligt större plats i lillasysters undervisning. De två äldsta barnen har också gått kurser i feministiskt självförsvar.

Foto: Aaron Burden

Så länge vi låter vår inre kompass styra vad som är viktigt för oss, kan vi då inte få göra just det som funkar för just oss, oavsett om det innebär att vara hundra procent självhushållande och göra allt från grunden eller köpa hundra procent helfabrikat på ICA? Oavsett om vi gör saker efter könsstereotypa mönster eller fördelar tiden med linjal. Kan vi inte sluta jämföra oss en massa med andra, och framförallt, kan vi göra det vi gör för att vi vill, inte för att vi tror att vi måste?

Ursäkta att det blev lite fördröjning på själva tipsen, men jag lovar att de kommer snart! 🙂

Maria

Ett gör-det-själv-skafferi, del 1

Uppväxt i ett hem med en mamma som var hemma tills jag fyllde elva, som odlade, bakade nästan allt bröd själv och lagade i princip all mat från grunden, är det egentligen inget konstigt alls för mig, det där ”gör det själv”-tänket. Köpebröd var en sällsynt ”delikatess” (tyckte jag, utan att uppskatta min mammas arbete) och vårt städskåp saknade det mesta av de produkter som fanns hemma hos mina kompisar. Såpa användes till allt och jag minns hur jag fick tjata mig till att få köpa Klorin för att bleka bort fläckar på mina kläder. I min familj var det så giftfritt som möjligt som gällde. Mamma odlade biodynamiskt långt innan det gick att köpa ekologiska tomater på ICA.

Ändå dröjde det ganska många år av mitt liv innan jag på allvar började intressera mig för det där ”gör det själv”-spåret. Jo, bröd har jag nog alltid bakat ganska mycket, på senare år framförallt för att det är så svårt att hitta ekologiskt köpebröd och för att jag är fullkomligt galen i doften av nybakt bröd, och odlat har jag gjort lite sporadiskt sedan vi flyttat ut på landet för tjugo år sedan. Men det är först de sista två-tre åren som min inre kompass pekat ut en viktig riktning i mitt liv – att ta ett litet steg i taget mot att bli mer självförsörjande på frukt och grönt, att handla mindre hel- och halvfabrikat, att tillverka sådant som går att göra själv.

Så hur ska man då hinna med detta mitt i allt livspusslande, kan man undra? Ja, odlandet tar förstås massor av tid, men det har blivit en passion jag inte längre kan tänka mig att vara utan – ingenstans är jag så lycklig som ute i mina land eller växthus med jord under naglarna. Matlagning och bakning i stället för färdigköpt är också lite mer tidskrävande, men ofta mindre än jag trodde innan jag prövat något (obs! gäller icke surdegsbröd…). 🙂 Det jag framförallt upptäckt ofta är betydligt enklare och snabbare än väntat är tillverkning av diverse industriproducerade matvaror och hygienartiklar, som havremjölk och deodorant.

För mig, liksom för de flesta andra som har valt att bli mer självhushållande och göra-själviga, handlar det om en medveten prioritering av en livsstil som går emot samhällets norm om heltidsarbete, högt tempo och massor av sociala aktiviteter. Både min man och jag jobbar deltid och har oftast lov när barnen är lediga. Det skapar en hel del tid att göra sådant där som – eftersom vi tjänar mycket mindre pengar numera – också lönar sig ekonomiskt. Vi väljer ofta bort sociala evenemang på helgerna och prioriterar ”hemmastanning” (begreppet som min syster myntade som barn och som jag älskar), vilket också ger mycket luft i systemet. Jag passar i stället ofta på att tillgodose mitt sociala behov genom att träffa vänner över en lunch eller fika när jag ändå är inne är i stan och jobbar på vardagarna.

Om någon ser på det jag skriver om som en kvinnofälla kan jag förstå det, men i min värld är det verkligen inte så. Min man jobbar deltid precis som jag, precis som i en del av våra vänners och bekantas familjer. Förr i världen var det dessutom han som var hemma längst med barnen, han som jobbade deltid när jag gjorde karriär och jobbade heltid på universitet. Vi har alltid haft ett förhållande där vi försökt lösa det på bästa sätt för oss båda – just då.

Sedan råkar det vara så att jag är mer intresserad av just odling, bakning och matlagning än min man (i andra familjer jag känner är det mannen som har de intressena), medan han gör en massa annat bra härhemma, som att laga allt som går sönder och bygga saker som underlättar för mig. I somras byggde han exempelvis mitt jättefina utomhusodlingsbord, för att inte tala om tunnelväxthuset! Till våren och sommaren ska vi bygga hönshus – tillsammans. Och när det gäller att hitta fiffiga idéer på exempelvis hur man kan städa mer miljövänligt är det minst lika ofta han som hittar dem som jag (eftersom jag tycker städa är aptrist) – han äger exempelvis på bikarbonats- och ättikefronten härhemma. 😀

I kommande inlägg har jag tänkt dela med mig av mina bästa tips på sådant jag gör själv, liksom tips jag har samlat upp från vänner och bekanta eller hittat på nätet. På så vis får jag själv en bra samling där jag lätt kan hitta tillbaka till sådant jag kanske behöver kolla upp igen, samtidigt som jag upptäcker nya grejer att pröva.

Jag hoppas verkligen att du som läser ska få glädje och nytta av mitt lilla skafferi, kanske våga testa något du inte gjort tidigare och – precis som jag – upptäcka att mycket var betydligt enklare och mindre tidskrävande än du trodde. Framförallt hoppas jag att du inte ska känna stress eller dåligt samvete – det är verkligen inte min avsikt med de här inläggen. Och så kan det ju vara bra att tänka på att väldigt få människor gör allt själva – det är nog nästan bara Mandelmanns, som jag för övrigt ser om tillsammans med min fjortonåring på kvällarna just nu. Men kanske hittar du en bra idé till något du inte har tänkt på tidigare – i så fall blir jag jätteglad! 🙂

Vi hörs snart igen!

Maria