Om att må skit ihop och läka tillsammans

Vi pratade om det häromsistens, en vän och jag, hur mycket lättare det blir att bära ett ok av knackigt mående när vi får sällskap längs vägen. Då och då, exempelvis just nu, brottas vi båda med diverse mörka moln på våra annars ofta ganska så ljusblå himlar. Men vi delar med oss om hur vi har det, och det gör något med oss, det där att för en stund få lägga känslorna i någon annans knä. Någon som lyssnar med värme och öppen blick utan att döma, värdera eller komma med goda råd. Någon som inte säger till oss att rycka upp oss, utan i stället hjälper oss att acceptera det som är just nu. Och det gör något med oss att  känna att vi inte är ensamma om att inte vara på topp.

Foto: Clark Young

För det är ju så här det är att vara människa, en ständigt pågående process med toppar och dalar. Livet ger oss sina törnar, ibland mest utifrån medan de ibland plötsligt finns där inom oss utan att vi riktigt förstår varför. Då är det gott att få lov att bara vara där. I det som gör ont, oroar oss, gör oss ledsna eller förvirrade. Mitt i alltihop kan vi känna oss så oändligt levande, just för att vi vågar tillåta oss att vara där, mitt i smärtan, oron, sorgen, förvirring, utan att försöka trycka undan den.

Jag pratar mycket om det här när jag föreläser om min roman, Lex Katarina. Om att våga tillåta oss alla våra känslor, även de riktigt jobbiga. Och om vikten av att få lov att dela dem med någon, gärna andra i samma situation. Det får huvudpersonen Katarina möjlighet att göra i boken, och i dess uppföljare, Kantstötta porslinsugglors paradorkester, är just detta – samtalets läkande kraft – huvudtemat. Som jag längtar efter att få dela den boken med världen! Snart så …

Speaking of which. Ni som har följt min resa vet hur mycket kursgården Mundekulla och samtalslägren (Circle Way Camp) som jag var med och arrangerade för ett antal år sedan har betytt för mig – såväl privat som professionellt. Det är där jag har fått fatt på många av mina innersta känslor och drömmar.

Vår stora inspirationskälla, Medicine Story, som tillsammans med sin fru Ellika Lindén höll i mycket av lägrens innehåll, gick bort i somras, strax efter sin 89-årsdag. Tack och lov har lägret fått ett par fantastiskt värdiga arvtagare, Camilla Måne och Kalle Grill, som har lång erfarenhet av att både delta i och arrangera Circle Way-läger. Sommaren 2017 deltog jag i deras alldeles eget läger i Umeå – en mycket fin upplevelse.

Kanske är det din tur nu? Här kan du läsa om årets läger i Mundekulla.

Här kan du höra min poddintervju med Kalle och Camilla och här den med Ellika.

Till sist, här kan du höra Kalle reflektera kring The Circle Way i Sveriges Radios Tankar för dagen.

Maria

Annonser

Att få lov att sörja fast ingen har dött

När vi tänker på sorg tänker vi ofta på det allra värsta. Att mista en nära anhörig genom ett dödsfall. Men sorg kan ha många olika orsaker och nyanser.

Jag minns att vi pratade om detta, min poddgäst Ingela Hansson och jag, i avsnitt 39. Att vi kan ha nytta av att betrakta även andra situationer än när någon dör som en sorg, som något vi behöver ta oss igenom på ungefär samma sätt. När vi skiljer oss eller en vänskapsrelation går sönder, när vi blir uppsagda eller går i pension från ett jobb som har betytt mycket för oss …

Häromdagen tog jag farväl av ett flerårigt projekt som jag har älskat att arbeta med, bilderböckerna om Lovis Ansjovis, som jag har skrivit tillsammans med min äldsta dotter Sanna, och som hon har illustrerat. Det blir ingen fjärde bilderbok som planerat. Kanske återuppstår Lovis Ansjovis i annan form i framtiden, men än så länge är inget bestämt.

Det gör ont att det är över, även om jag vet att det kommer att bli bra, och jag har bestämt mig för att tillåta mig att sörja – trots att ingen har dött. Kvällen beslutet hade tagits lyssnade jag på mina allra gråtigaste låtar, gjorde min yogaguru Adrienes Yoga for a Broken Heart.

Och jag tror på att ge plats för sorgen även i sådana här till synes ganska banala situationer, som om det hade handlat om ett dödsfall eller en brusten relation, för att inte fastna i besvikelse eller bitterhet. Det gör det så mycket lättare att känna tacksamhet över allt det fina som har varit, acceptera det som blev och gå vidare sedan.

Maria

Julkalender 2018 – med inspiration till reflektion och goda samtal

Hej där mitt i mellandagarna! Jag hoppas att ni har haft en julafton i er smak, med just den kombination av stillhet och gemenskap som passar var och en av er. Själv är jag väldigt nöjd med min julafton, som fick en stilla och vacker inramning, inledd i yogastudion och avslutad i kyrkan där jag gifte mig för arton år sedan. Däremellan mysig gemenskap med egna familjen, svärmor och våra närmaste vänner. En riktig stjärnfamiljsjulafton!

Även detta år har jag öppnat luckor varje dag i advent på Drömmen om Målajords Facebooksida. Ett tema för samtal eller egenreflektion varje dag fram till julafton, och här kommer de nu samlade:

1. Hur känns det att vara du just precis idag? Vad känns bra och vad skaver (lite eller mycket)?

2. Drömkorn 3 med Anne och Peter Elmberg. Har du skapat utrymme i ditt liv för små bubblor av stillhet och reflektion? Om inte, vad skulle krävas för att du skulle kunna göra det?

3. Har du några förändringsskyddade zoner, eller andra ”simdynor” i ditt liv, som hjälper dig att våga/orka tänja på gränserna emellanåt?

4. Är det okej att ibland gå emot lagar och regler för ett ”högre syfte”, och vem avgör det i så fall? Skulle du själv kunna tänka dig att ägna dig åt civil olydnad i någon form, och i så fall, i vilket syfte?

5. Vem eller vad (t.ex. en bok, film eller webbplats) inspirerar dig just nu?

6. Var hämtar just du mest energi, i sociala sammanhang eller i ensamhet? Varierar det beroende på vilken typ av sociala sammanhang det handlar om? Har det sett ut på samma sätt hela ditt liv eller har du förändrats? Är det likadant under hela året, eller har du t.ex. perioder då du mår extra bra av sociala sammanhang, andra perioder då du hellre vill vara mer för dig själv? Följer du din inre kompass i den här frågan, eller kör du ibland över den där lilla rösten som t.ex. viskar att den inte vill gå på en social tillställning just nu, utan bara krypa in under en filt?

7. Guidad meditation på Insight Timer: Rensa ut och släpp taget (kort version). Vilket är ditt förhållande till meditation – något du tycker om och gör regelbundet, något som händer då och då, något du testat men inte fastnat för eller något du aldrig ens har övervägt att pröva? Oavsett om du gillar det skarpt, ljummet eller inte alls, hur kommer det sig?

8. Guidad meditation på Insight Timer: Rensa ut och släpp taget (lite längre version). Finns det sådant i ditt liv som du skulle må bra av att släppa taget om – prylar, energitjuvar, inbillade måsten, dömande tankar om dig själv eller andra, eller något annat?

9. Drömkorn 4 med Lisa MoraeusUpplever du att du kan göra positiv skillnad – i ditt arbete eller på fritiden – i den utsträckning du skulle önska? Finns det något du skulle vilja göra som du inte har tid eller ork till idag, men som kanske skulle vara möjligt framöver?

10. Vad vill du fira idag och varför? Anledningen kan vara hur ”obetydlig” som helst i andras ögon, det viktiga är att du tycker att det är något som är värt att fira.

11. Hur ser det ut i dina energidepåer just idag? Har de fyllts på eller dränerats? Om du känner dig lite låg, hur kan du vara snäll mot dig själv ikväll?

12. Hur ser ditt ”dreamteam” ut (eller hur skulle det kunna se ut) – alltså människor i din omgivning som kan hjälpa dig att få vara den du är och komma till din rätt som människa? Finns det redan där? Eller finns det människor som skulle kunna bli en del av ditt ”dreamteam”, om du bara vågade fråga dem?

13. Var hämtar du ljus och hopp just nu?

14. Om du fick en timmes telefonsamtal med precis vem som helst (känd eller okänd, död eller levande), vem skulle du då prata med, och om vad?

15. Hur har du ställt om/skulle du vilja ställa om till en mer hållbar jul?

16. Drömkorn 5 med Anna LovindFinns det områden i ditt liv där du skulle kunna vara lite mer ”good enough” än i nuläget?

17. Inom vilket eller vilka områden skulle du vilja och kunna göra förändringar för att minska din klimatpåverkan? På vilket sätt skulle det förändra just ditt liv (förutom att du gör något bra för världen), tror du?

18. Vad tror du att människor i din omgivning (familj, vänner, arbetskamrater, chefen etc.) uppskattar hos dig? Vad uppskattar du hos dig själv? Tror du att era uppfattningar stämmer överens med varandra? Om inte, vad får det för konsekvenser?

19. Var hittar du dina mellanrum i tillvaron?

20. Blogginlägg: Här kommer alla känslorna på en och samma gång. När blev du riktigt arg senast, och hur hanterade du det? Är du ibland arg eller ledsen och glad samtidigt och hur känns det i så fall?

21. Blogginlägg: Planetvänliga julklappar i sista minuten. Hur är förhållandet till julklappar (och andra presenter) i de sammanhang du vistas i – familj, släkt och vänner? Hur tänker du själv kring detta?

22. Vem var du när du var tretton år? Hur mycket av din trettonåring finns kvar i dig? På vilka sätt är du annorlunda idag?

23. Drömkorn 6 med Camilla Davidsson. Har du upplevt att en kris av något slag har förändrat ditt liv i positiv riktning? På vilket sätt?

24. I julaftonsluckan fanns inget samtalstema men däremot ett jättefint poddsamtal med Mimmi och Daniel Edlund Lowejko, som jag verkligen hoppas att du ska ta dig tid att lyssna på:

Skulle du tycka att det här med olika samtalsteman låter som något spännande att testa nu i mellandagarna, men skulle vilja få lite mer strukturerat stöd till sådana samtal tycker jag att du ska testa min lilla verktygslåda Reflektion i mellandagstid, där du får 33 samtalsfrågor snyggt paketerade och utskriftsvänliga, tillsammans med förslag på hur de kan användas, fem övningar och två nedladdningsbara meditationer.

Det här året har klimat och hållbarhet seglat upp som det absolut viktigaste området i mitt liv, och vi är många som funderar på hur vi kan bidra till en grönare värld genom att sänka våra ekologiska fotavtryck. Därför tänkte jag utmana dig att testa just ditt avtryck – om du inte redan har gjort det. De klimatkalkylatorer som finns tillgängliga är visserligen mer eller mindre trubbiga, men de kan ändå ge en liten fingervisning om hur du ligger till. Här är några exempel:

https://www.klimatkontot.se/
https://www.klimatkalkylatorn.se/
https://www.svalna.se/

Här kommer utmaningarna (utmana gärna en familjemedlem, släkting, vän, bekant eller granne!):

UTMANING 1: Ibland pratar man om fem B:n, områden som man som privatperson kan behöva se över: Bilen (våra transporter), Biffen (maten vi äter), Bostaden (t.ex. elanvändning), Börsen (vårt sparande) och Butiken (vår konsumtion). Idag tar vi oss en funderare på om det finns något område där vi skulle kunna resa mer klimatvänligt, t.ex. genom att ta tåg i stället för flyg, gå/cykla/åka kollektivt i stället för att köra bil eller helt enkelt minska ner på våra transporter.

UTMANING 2: Den här gången funderar vi på Biffen, alltså hur vi skulle kunna äta mer hållbart. Kanske mer vegetariskt? Mindre mjölkprodukter? Mer efter säsong? Mer lokalproducerat och ekologiskt?

UTMANING 3: Den här gången funderar vi på vår Bostad och hur vi kan tänka kring den. Hur ser det ut med uppvärmningen, finns det något att förändra där? Hur är det med miljömärkt el? Hur kan vi spara mer på el och vatten? Finns det andra sätt att leva mer klimatvänligt när det gäller vårt boende?

UTMANING 4: Den här gången funderar vi på det fjärde B:et, nämligen Börsen och hur vi kan göra med sådant som banksparande, försäkringar och pensioner. Kan vi välja mer miljövänliga alternativ här (det är en av mina egna viktigaste utmaningar inför 2019)?

UTMANING 5: Så var vi framme vid det femte B:et, Butiken. Dags för oss att ta oss an vår allmänna konsumtion. Kan vi hitta sätt att minska vår påverkan, exempelvis genom att tänka till mer INNAN vi handlar (”Behöver jag verkligen det här?”), handla mer begagnat och handla med bra kvalitet och laga så att våra grejer räcker längre?

UTMANING 6: Finns det något annat område utöver dem vi pratat om där du känner att du skulle vilja prova att minska ditt fotavtryck?

Ha nu en riktigt härlig fortsättning på jul- och nyårshelgen, så hörs vi igen nästa år – om inte bloggandan faller på innan dess! ❤

Julkramar till er alla!

Maria

Drömkorn 6. Det finns ett före och efter Caminon. Ett samtal med Camilla Davidsson

I det sjätte avsnittet av Drömkorn, små drömkorn från Drömmen om Målajord, får du några glimtar ur mitt poddsamtal med Camilla Davidsson. Det handlar om kris och utveckling, om att våga omfamna mörkret, om vandring och skrivmagi.

***

Drömkorn finns både som film och ljudfil:

Här kan du lyssna på hela poddsamtalet med Camilla:

Här kommer alla känslorna på en och samma gång!

Igår skrev jag en kommentar till ett Facebookinlägg om ilska, som jag kände att jag ville dela med er bloggläsare också, så här kommer det, så gott som oredigerat:

”Jag är jättejättearg – och ledsen – över det som händer i Sverige och världen just nu (en vansinnesbudget och politiskt kaos som gynnar SD, att vi skickar ungdomar till ett livsfarligt Afghanistan, Trump, den nyvalda brasilianska presidenten, gräsliga krig…).

Ilskan ger mig ofta drivkraft att fortsätta försöka bidra på mitt sätt – genom ideellt arbete, klimatstrejk med Greta och att mer och mer styra även mitt yrkesliv mot hållbarhetsarbete – att aldrig, aldrig ge upp, även om det känns hopplöst ibland.

Klimatstrejk med Lena

Jag har också insett att jag kan härbärgera helt motstridiga känslor inom mig. För samtidigt som jag är argare än någonsin är jag också lyckligare än någonsin, över hur jag har hittat så fullkomligt rätt yrkesmässigt, hur barnen växer och utvecklas till kloka och kreativa människor, hur bra jag bor, med möjligheter att odla allt mer av vår mat, handla lokalproducerat i REKO-ring, och till sommaren kommer förhoppningsvis äntligen våra höns.

Ja, det är komplext det där livet, men jag är så glad att jag tillåter mig att ha tillgång till de här väldigt olika känslorna, att jag exempelvis får lov att vara glad samtidigt som jag är så ledsen och arg. För om jag fastnar helt i ilskan kan jag också hamna i uppgivenhet och tappa min drivkraft att kämpa vidare. I söndags släppte jag taget om lite av den vid vår (lite tidiga) vintersolståndskväll vid lägerelden i min andliga cirkel. 🙂

Vad vore världen utan oss vildkvinnor, och vår ilska, sorg och vilda glädje?”

Och vem ska rädda världen nu då?

Nu ligger jag här under täcket, för tredje dagen i rad, snorig, hostig och med värkande huvud. En poddintervju fick skjutas upp, ett antal inspirerande och trevliga möten ställas in. Aptrist. Och samtidigt kanske bra att ta en paus från det mesta så här dagarna efter valet. Vila hjärnan. Dricka älgörtste mot huvudvärken. Titta på teveserier på SvT Play, som Brittas och Kalles sex liv (ett typiskt Drömmen om Målajord-program). Virka på en beställd meditationskudde. Reflektera lite stillsamt. Det jag funderar mest på är ”Vem ska ta ansvar för att rädda den här planeten när politikerna har fullt upp med att käbbla om makten?” och ”Hur gör jag själv mest nytta?”.

Som ni som följer podden och bloggen kanske vet har jag denna sommar funderat ännu mer än tidigare kring hur jag ska förhålla mig till det faktum att vi i hög fart är på väg mot en jättekatastrof – Titanic och isberget 2.0, liksom. Samma dag som valet missade vi tåget för att nå 1,5-gradersmålet för den globala uppvärmningen. Det är så sjukt bråttom, men en stor majoritet av världens befolkning och dess politiker verkar ha bestämt sig för att sticka huvudet i sanden och fortsätta låtsas som att de inte fattar. Det gör mig galen.

Foto: Eric Welch, Unsplash

Så vad göra? Ja, ett alternativ är ju att ge upp. Sätta på skygglapparna jag också. Problemet är att det inte går. Jag kan inte leva då. Jag måste kunna känna att jag i alla fall gjorde vad jag kunde. Under sommaren funderade jag på om jag verkligen gör rätt saker. Jag kände av min otillräckligt och tänkte att jag kanske borde engagera mig politiskt. Men det är inte min arena, inte där jag kommer till min rätt. Hela min kropp och själ protesterar vilt vid tanken. Och hur skulle jag någonsin kunna se mina poddlyssnare (eller mig själv) i ögonen om jag gick emot min inre röst så fullkomligt?

Så hur jag än vrider och vänder på det hela så återkommer jag till att det är i de där små sammanhangen jag ska vara ändå. Och jag får det bekräftat på olika sätt. Som när jag går in i appen Insight Timer och ser att jag på mindre än ett år har lyckats bidra till nästan 2500 timmars gratismeditation, och en sömnlös vän skriver att hon äntligen lyckats somna utan sömntabletter – tack vare min meditation. Eller som när jag lägger upp veckans program över integrationsaktiviteter i min lilla stad och ser vilken ofantlig rikedom av mötesplatser jag är med och bidrar till, med en liten, liten pusselbit. 

Då vill jag bidra till att flera kan stilla bruset en stund, stanna upp, känna efter, tänka till, reflektera – på egen hand och tillsammans med andra. I meditationerna, i mina kurser och cirklar, i podden, bloggen och böckerna. Genom att hjälpa människor att hitta rätt, skapa mötesplatser för goda samtal och inspirera med mina egna livsval. Jag tänker att det också är ett sätt att göra skillnad och förändra världen i positiv riktning, ett sätt som passar min personlighet så mycket bättre. När jag vågar tänka så går andningen ner i magen igen, åtminstone för en stund.

För när nu politikerna inte tar sitt ansvar och gör vad de kan för att bidra till ett omställt och hållbart samhälle, måste ju vi individer ta tag i detta själva. Och vi må känna oss små och ensamma, men jag är helt övertygad om att vi blir fler och fler. Boken Active Hope – som jag håller på att översätta – bidrar till den övertygelsen. Jag tror att det pågår en revolution i det tysta.

Min största inspirationskälla just nu är Greta Thunberg, femtonåringen som skolstrejkat för klimatet i flera veckor fram till valet. Läs gärna hennes fantastiska ledare i tidningen ETC en dag då du tvivlar på om dina val har någon betydelse i det stora hela: ”Många brukar säga att Sverige är ett så litet land, att det inte spelar någon roll vad vi gör. Men jag tänker att om några flickor kan få rubriker över hela världen genom att bara inte gå till skolan under några veckor, tänk på vad vi alla skulle kunna göra tillsammans om vi bara ville.”

Vad säger ni om att kavla upp ärmarna och rädda den här planeten innan det är för sent? Vill ni vara med mig i den tysta, kärleksfulla revolutionen? ❤

Maria

 

 

Poddavsnitt 74. När man följer sin inre röst blir livet magiskt. Ett samtal med Stina Gray

Välkommen till Drömmen om Målajords sjuttiofjärde poddavsnitt! Den här gången är min gäst Stina Gray, sagoberättare och naturälskare, och vårt samtal är inspelat på Mundekulla Retreatcentrum, en plats som har betytt så mycket för mig, Stina och flera andra av mina poddgäster. Det blev ett finstämt samtal om gåvan att ha två nationaliteter och kulturer, om att leva nomadliv, om att hitta tillbaka till naturen, om att lyssna till sin inre röst – även när den låter väldigt ologisk – om att inte vara rädda för mörkret inom oss och mycket annat! Du får också höra Stina berätta en av sina fina sagor. Här är länkar till Stinas och Camillas vildkvinneworkshop som vi pratar om och till poddavsnitten jag refererar till: Magnus Hjort, Anne och Peter Elmberg, Ellika Lindén, Camilla Måne & Kalle Grill och Therése Högberg. Det strulade till sig lite med ljudet i samtalsinspelningen den här gången (sorry!), så du får se det som ett tillfälle att öva (brus)acceptans – ACT i praktiken! ☺
/Maria