Drömkorn 4. Alla människor gör skillnad. Ett samtal med Lisa Moraeus

I det andra avsnittet av Drömkorn, små drömkorn från Drömmen om Målajord, får du några glimtar ur mitt poddsamtal med Anne och Peter Elmberg, som grundade Mundekulla Retreatcentrum. Det handlar om att stanna upp och känna efter vad som är viktigt och om att förverkliga drömmar.

Drömkorn finns både som film och ljudfil:

Här kan du lyssna på hela poddsamtalet med Lisa:

En hyllning till mitt femtioåriga barn

Tänk att den här lilla rödtotten fyller femtio år idag! Mitt i livet om det blir som jag har tänkt mig – att jag ska bli (minst) hundra (som Dagny). Nu är jag alltså (mega)vuxen, medelålders, (kultur)tant på riktigt. Men också väldigt mycket barn, mer och mer faktiskt sedan den där fyrtioårskrisen fick mig att styra om mitt liv. Ett barn som leker mycket, som känner efter hur hon vill ha det och ordnar det för sig.

Det innebär inte att det bara är tjo och tjim i livet – jag har fått min beskärda del av motgångar, utmaningar, dramatik och sorg under de senaste tio åren. Men jag gör det som känns viktigt och meningsfullt, sådant som får mig att känna mig fri och kreativ. Jag jobbar inte längre för att prestera för någon annan utan för att jag själv vill, och för att jag tror och hoppas att jag kan göra skillnad.

Igår frågade jag det lilla barnet hur hon ville fira sin femtioårsdag. Det blev en liten retreat, i självvald ensamhet, bestående av att …

… krypa ner i sängen och sova en timme till efter familjens skönsång
… ta en lugn, meditativ yogastund med Adriene
… packa kamera, te och mackor i ryggsäcken och gå på vandring i mitt älskade Målajord, klättra över stock och sten, äta lunch till ljudet av vågkluck, krama mitt favoritträd, ligga en stund på marken
… dricka te, tända kakelugnsbrasa, virka och sträcktitta på alla fem avsnitt av Storuman forever med Heidi Andersson och Björn Ferry

Till kvällen fick jag också …
… äta sushi och gratis-grattistårta från den lokala ICA-handlaren tillsammans med älsklingarna
… en Uppskattningscirkelrunda av desamma
… sjunga My Chemical Romance, Broder Daniel och Håkan Hellström med födelsedagsbandet Save the Tomatoes (min man på trummor, min son på gitarr och jag på rytmägg)
… titta på Anne på Grönkulla på Netflix med minstingarna

Det har varit en typisk gråmulen novemberdag, men just när jag var ute fick jag en födelsedagshälsning från Universum i form av några solstrålar.

Jag är ju inte mycket för presenter, men jag är så tacksam för det jag har fått. Det fina växthuset som Anders och jag satte ihop tillsammans i somras, som redan har gett grönt och som förhoppningsvis kommer att ge så mycket mat under många år framöver. Fröpengar och en fin sekatör till odlingarna. Ett spännande presentkort. Hemvirkade grytlappar och tygpåsar sydda av gamla tyger att handla frukt och grönsaker i. Vackra blommor att njuta av och så gratulationer från både mitt gamla förlag Studentlitteratur och bästaste GodEl, vår elleverantör. 🙂

Faktiskt har jag gett tre presenter till mig själv också (förutom den här härliga dagen): en kombinerad ACT-fördjupning och firarhelg med min vän Sara i Stockholm i januari, en helårsprenumeration på Moderskeppet – där jag ska lära mig en massa om foto, film, layout och annat roligt och kreativt – och så en helgkurs om Aktivt hopp i april.

Min äldsta dotter Sanna skrev till mig i morse: ”Lova att du inte går och blir vuxen nu, bara för att du är femtio!”. Nej, jag ska göra mitt bästa, i alla fall inte vuxen på det viset att jag slutar leka eller utforska livet med nyfikenhet. 

Kram på er!

Premiär för Drömkorn!

Under tre år med Drömmen om Målajord har jag fått mig så mycket inspiration och klokskap till livs från mina gäster. Nu vill jag bjuda dig som börjat lyssna på senare tid och kanske inte kikat så mycket bakåt – liksom dig som vill få en återblick – på små guldkorn från tidigare avsnitt.

I det första avsnittet av Drömkorn berättade jag om mina livsdrömmar och samtalar med Sara Norrby Wallin som just höll på att förverkliga en av sina drömmar, att jobba helt i egen regi.

Drömkorn finns både som film och ljudfil:

Här kan du lyssna på hela poddavsnittet:

Poddavsnitt 76. Ska det inte gå lätt att följa sitt hjärta? Poddklanen reflekterar, #1

Foto: Thomas Lissing

I poddens avsnitt 76 är det premiär för ett nytt, förhoppningsvis återkommande, inslag: Poddklanen reflekterar. Jag har bjudit in två av mina kloka vänner, Lisa Moraeus och Sara Norrby Wallin, till ett samtal kring två frågor från mina lyssnare, som hänger ihop med varandra. Den första handlar om att det rent allmänt kan vara svårt att följa sin inre kompass ibland, att det inte alltid går sådär lätt och smidigt som man kan tro. Den andra handlar lite mer specifikt om egenföretagande, om att våga hoppa av en anställning och om att hantera motgångar. Det bjuds på såväl reflektioner som konkreta exempel från våra egna erfarenheter.  Kanske har du en fråga som vi skulle kunna diskutera i ett kommande poddavsnitt?

Poddavsnitt 69. Drömmen om ett samhälle där kärleken är det viktiga. Ett samtal med Anne Claesson

Välkommen till ett samtal med Anne Claesson, som driver Göteborgs minsta designhotell, Annes Hus. Där erbjuder hon inte bara charmigt boende utan också en hemlik konferensmiljö och kulturkvällar. Hotellet är dessutom platsen där Anne under sju års tid (2014-2020) bygger sin stora utställning, rum för rum, med utgångspunkt i Deepak Chopras sju andliga lagar eller livsprinciper. Vi pratar bland mycket annat om att gå från anställning till företagande, om att förverkliga drömmar, om att ta hand om sig själv så att man kan ta hand om andra, om skillnaden mellan mål och livsriktningar, och om att vilja göra skillnad och bidra till ett mer vänligt och kärleksfullt samhälle.

Vi säger nej och vi säger ja – och så formas en människa

Klockan var över nio på lördagskvällen när vi upptäckte att det saknades ett paket grädde till födelsedagstårtan. Jag for till affären, och på väg från parkeringen till Coop passerade jag en pub och slängde ett öga in på gästerna och deras ölglas. En miljö jag liksom så många andra vistats i en del genom åren, men som jag helt har valt bort under väldigt lång tid nu. Så välbekant och ändå så totalt främmande.

Där och då blev det tydligt för mig hur alla val jag har gjort har spelat en viktig roll i mitt liv, bidragit till att forma mig till den jag är just nu. En huvudsakligen ganska förnöjsam fyrabarnsmamma som fyller femtio i år och som aldrig någonsin förut har känt sig mer som sig själv.

Längs vägen har jag exempelvis (undan för undan, och ofta i små steg) sagt hej då till…

  • en akademisk karriär med en professur som slutmål
  • alkohol och krogbesök
  • ytliga samtal och mingel
  • oreflekterat shoppande
  • att umgås med människor jag inte har något utbyte av
  • lägenhet i stan
  • stress på grund av en arbetssituation där jag inte står vi rodret
  • gruppträning på gym (yogastudion stannar jag däremot kvar i)
  • en huvudsakligen köttbaserad kost
  • självförakt och prestationsångest
  • flygresor

Det finns också en massa saker jag har sagt ja till, bjudit in i mitt liv, såsom…

  • skrivande och författarskap
  • hus på landet
  • en huvudsakligen vegetarisk kost
  • yoga och meditation
  • egenföretagande
  • naturen
  • djupa samtal om livets berg- och dalbanor
  • ideellt arbete inom hållbarhet och integration
  • nya vänner och sammanhang som stämmer med mina värderingar
  • andlighet och medialitet
  • odling och (snart) höns

I mitt poddsamtal med James Hollingworth pratade vi bland annat om vägskälen vi alla hamnar i då och då, där vi gör ett val, tar av åt ena hållet, säger nej till somligt, ja till annat. Jag kan till exempel bli nyfiken på vad som hade hänt om jag stannat kvar i min akademiska karriär (eller om jag hade utbildat mig till kirurg, som var ett av mina drömyrken som barn). Hur hade mitt liv som femtioåring sett ut då? Just nu känner jag mig väldigt tacksam över de val jag har gjort, och skulle inte kunna tänka mig att ändra riktning vid ett endaste av dessa vägskäl.

Om du tänker tillbaka på ditt liv, vilka vägskäl har du stått vid, vilka val har du gjort, vad har du plockat bort och vad har du lagt till? Hur har dina val påverkat dig till att bli den du är idag? Finns det fler saker du skulle vilja säga adjö till eller bjuda in i ditt liv? Kommentera gärna!

Maria

Varje litet grässtrå sjunger tyst

Varje litet grässtrå sjunger tyst …

En textrad ur en låt av Staffan Hellstrand som blivit lite av en signaturmelodi för min äldsta dotter Sannas barndom. Det är den hon minns allra bäst från det musikhav där hon tillbringade sina första år – på festivaler, konserter och med sin mamma och pappa kuskandes Sydeuropa runt som gatumusikanter.

dsc_0053

Men musik var inte vad det här blogginlägget skulle handla om. Däremot är Sanna en viktig del av det, eftersom hon inspirerar mig mycket till ett mer hållbart liv, inte minst sedan hon engagerade sig i Omställningsnätverket, som jobbar för inre och yttre omställning till en grönare, skönare och vänliga värld, och med hopp och längtan som drivkrafter, inte bara klimatångest.

Omställningsnätverkets lokala avdelning har blivit lite som min och Sannas extrafamilj och vid en lunch häromdagen kom vi att prata om hur bra det är att kunna tipsa varandra om små steg vi alla kan ta – ofta utan stora ansträngningar eller försakelser. Här är några exempel på saker jag gör – utöver att källsortera och handla ekologiskt så mycket jag kan:

  • I stället för att googla använder jag sökmotorn Ecosia, så är jag med och hjälper till att plantera träd. Detta och många andra små enkla tips har jag hittat genom minikursen Vardagshjälte från Daily Bits of. Tio små korta mejl med tankar om hur jag genom enkla handlingar kan göra något gott för världen.
  • Vi äter mycket mindre kött och mjölkprodukter i familjen och utforskar nu vegetariska/veganska alternativ till det mesta vi äter på hemmaplan. Redan under min femtonårings period som mjölkallergiker för många år sedan började vi använda havremjölk i stället för vanlig i bakning och matlagning, liksom havregrädde i stället för matlagningsgrädde (båda smakar som mjölk/grädde när de upphettas). På sistone har vi också bytt ut smält ost (på t.ex. pizza och i gratänger) mot vegansk dito (barnen tycker t.o.m. den är godare), jag äter soyghurt i stället för fil/yoghurt och mandel- eller sojamjölk till flingorna. Lite andra smaker, men det går lätt att vänja sig.
  • Vi har alltid handlat en hel del begagnat men kombinationen tunnare plånbok (sedan jag hoppade av min karriär) och ett ökat intresse för att leva hållbart har gjort att vi allt oftare köper kläder, möbler, verktyg och annat på Tradera, Blocket, i en köp- och säljgrupp på Facebook eller i någon av stans många second hand-butiker. Under höstlovets Stockholmsresa shoppade tre av fem familjemedlemmar loss med relativt gott samvete i flera av Söders jättefina butiker: Röda Korset, Stadsmissionen och Humana. Resultatet: jacka och halsduk till elvaåringen, byxor, skjorta, tröja, spel och film till sexåringen, samt rutig hipsterskjorta till den ömma modern (den tyckte min man skulle vara jättefin att ha i trädgården …).

dsc_0050En större förändring vi just har gjort i vår familj är att leasa en elbil. Men den historian tror jag får ett eget blogginlägg. 🙂

Och så tänker jag på hur viktigt det är att vi alla ibland stannar upp och ser vad vi faktiskt gör idag, som vi kanske inte gjorde för några år sedan, i stället för att fastna i allt det där vi inte gör som vi tycker att vi borde. För mig var det en bra sak att skriva en hållbarhetspolicy för mitt företag – ett sätt att få syn på både det jag gör och det jag vill sträva mot.

Varje litet grässtrå …