Den inre kompassen pekar mot IKIGAI!

För en tid sedan lärde jag mig ett nytt begrepp av min kloka vän Erik (som jag har poddintervjuat här). Det kommer från japanskan och heter ikigai. När Erik berättade vad det handlade om visste jag omedelbart att det är just detta jag har hittat sedan jag började utforska min inre kompass på det professionella planet för ett antal år sedan.

Nu vill jag berätta om ikigai för dig som inte har stött på det. Jag tror nämligen att det här är nyckeln till att en mycket bättre värld, där människor får må bra och komma till sin rätt, samtidigt som de bidrar på ett positivt sätt. Här är en (något förenklad) illustration:

Det är alltså när man befinner sig i skärningspunkten mellan (1) det jag älskar att göra, (2) det jag är bra på, (3) det jag kan leva på och (4) det världen behöver som man är i ikigai. Jag känner att jag i mångt och mycket är där, i korsningen av min passion och det världen behöver. Jag är inte bra på allt jag gör, men jag lär mig, undan för undan, och även om jag inte blir rik på mitt arbete så klarar jag mig någorlunda. Det är en väldigt skön känsla och en känsla som jag så gärna vill inspirera andra människor att uppnå.

Hur ser det ut i just ditt liv, är du också i ikigai? Eller är det någon (eller flera) av bitarna som saknas där du tillbringar en stor del av ditt liv, nämligen i din yrkesroll? Om du känner så, och om du skulle vilja få lite hjälp på traven med att komma närmre ditt ikigai, kanske min webbaserade självreflektionskurs Den inre kompassen skulle kunna vara något för dig?

Skulle du vilja börja lite försiktigare ger minikursen Introduktion till den inre kompassen ett smakprov, och känner du att du behöver mer individuellt stöd finns också mitt mentorsprogram i flera olika varianter.

Varmt välkommen att höra av dig om något av detta låter spännande! 🙂

Maria

Annonser

Alla dessa ”slumpar”

Det här inlägget är främst till er som liksom jag tror att magi inte bara är något vi hittar i Harry Potters värld, utan alldeles precis här omkring oss, mitt i vardagsträsket, bland disk, tvätt och regniga cykelturer till jobb och dagis. Och att vi själva bidrar till den, genom att öppna oss för möjligheten att det finns något mer än det vi kan se omkring oss. Jag har egentligen aldrig tvivlat på att det är så, ända sedan min mormor under min barndom berättade en massa spännande historier om mystiska saker som hänt i vår släkt. Efter ett antal år då mitt intresse för Universum och all kraft som finns att hämta där gått på sparlåga – inte minst under den långa tiden bland förnuftspoliserna på universitetet – öppnade jag dörren på allvar för några år sedan.

Sedan dess har det hänt så mycket häftiga och oförklarliga saker i mitt liv, och idag tänkte jag dela med mig av några berättelser om ”synkroniciteter”, något som av förnuftspoliserna gärna avfärdas som ”slumpar”, ”tillfälligheter” eller ”sammanträffanden”. Av någon underlig anledning finns namnet Kajsa med som en röd tråd i mina historier.

skrivluft-solnedga%cc%8ang

Den första synkroniciteten handlar om poddsamtalet jag fick möjlighet att spela in med en av mina stora inspirationskällor, Kajsa Ingemarsson, som har skrivit om just synkroniciteter i sin trilogi om Hjärtats väg. Jag hade haft lite mejlkontakt med Kajsa i ett annat sammanhang, och jag vet att jag tänkte att hon skulle vara en drömgäst i podden någon gång framöver, men det kändes ju som en tämligen omöjlig utopi. Varför skulle hon vilja komma och prata med mig, liksom? Hon som redan varit med i oräkneliga morgonsoffor.

Så dök Kajsa plötsligt upp i mina tankar flera gånger under mina meditationer i början av året, samtidigt som sista boken i trilogin gav mig nycklar i en komplicerad situation jag befann mig i. En februarikväll satt jag och påbörjade ett mejl till Kajsa för att tacka henne för att hon hjälpt mig genom sina texter, men jag fick aldrig iväg det där mejlet. Dagen därpå reste jag till Stockholm för att poddintervjua ett antal personer jag hade avtalat tid med. På tåget upp fick jag veta att ett poddsamtal planerat till torsdagen måste skjutas på framtiden. Synd, tyckte jag, men funderade inte så mycket mer över det.

När jag några timmar senare klev ut från ett möte på Söder, var jag tvungen att snabbt hitta någonstans att sitta för att kunna Skypa med min dotter Sanna om ett viktigt beslut för vår gemensamma barnbok. Jag slank in på första bästa fik och gissa vem som redan satt där – Kajsa förstås! ”Bete dig nu inte som en fjantig tonåring på popkonsert!” sa jag till mig själv, eftersom Kajsa var där med sin man och jag inte ville störa dem.

I stället skrev jag färdigt det där mejlet jag påbörjat jag när jag kom hem på kvällen och tänkte att ”Det får bära eller brista, men jag väljer att se det här som ett tecken så nu frågar jag om jag får poddintervjua Kajsa på torsdag, då jag fått mitt återbud.” Klockan fem skulle mitt tåg gå hem, och klockan två hade Kajsa tid och lust att ta emot mig. Resultatet av inspelningen kan du lyssna på här.

Var det sammanträffanden – slumpar – som fick våra vägar att mötas?

dsc_0016

Den andra synkroniciteten har också med Kajsa Ingemarsson att göra. En av de där meditationerna där hon dykt upp i mina tankar handlade om olika ”gåvor” eller ”visdomar” jag skulle få med mig för respektive månad under året (här finns instruktioner till meditationen om du skulle vilja testa den inför nästa år). Min ”gåva” för september var självaste Kajsa (detta var i januari) och i april kom ett nyhetsbrev där hon berättade om att hon just i september tänkte bjuda in till en vandringsretreat. Självklart var jag tvungen att följa med, och självklart kom den att bli väldigt betydelsefull för mig. De insikter jag fick under vandringen har jag bloggat om här.

Var det ett sammanträffande – en slump – att jag fick möjligheten att vandra med Kajsa just i september, då hon visat sig i min meditation ett halvår tidigare?

dsc_0020

Det tredje, och kanske allra mest märkliga exemplet, handlar om en helt annan Kajsa – eller egentligen två. En dag tog jag en liten promenad innan jag skulle träffa den ena Kajsan för ett lunchmöte; jag var hennes företagsmentor via Almi. På väg dit träffade jag en bekant som bad om lite snabb rådgivning i några jobbfunderingar, vi pratade en stund, och sedan vi skiljts åt messade jag Kajsa för att säga att jag blev några minuter sen. ”Hamnade i en liten spontancoaching” skrev jag i mitt sms. Det där messet råkade jag skicka fel så att det hamnade hos en helt annan Kajsa, som jag inte kände, men som svarade, jag bad om ursäkt och gick till dejten med ”min” Kajsa. Och tänkte förstås inte mer på det.

Nästa dag kom ett långt mejl från Kajsa som fått mitt felaktigt skickade mejl. Hon berättade hur hon befann sig i en besvärlig situation som hon inte visste riktigt hur hon skulle ta sig ur, hur hon dagen före mitt mess gått en promenad där hon bett Universum skicka en vägledare till henne. Dagen efter fick hon så mitt felskickade mess med texten ”Hamnade i en liten spontancoaching”. När hon sökte på telefonnumret för att se vem personen som skickat detta var, fick hon upp mitt namn och adressen ”Målajord”. Då fattade hon att jag var Maria i Drömmen om Målajord-podden som hon själv lyssnat på och blivit inspirerad av!

Nu undrade hon om jag möjligen kunde hjälpa henne på något sätt. I samma veva hade jag gått och funderat på hur jag skulle hitta en provklient till det mentorsprogram jag har tänkt erbjuda i anslutning till webbkursen jag släpper i vår. Och så dök hon plötsligt upp där, min provklient!

Var det ett sammanträffande – en slump – att Kajsa och jag hittade varandra?

dsc_0010

Kanske ser du rationella förklaringar till allt jag just har berättat om, men då kan jag bara säga ”synd för dig!”. Livet blir nämligen så oändligt mycket mer spännande och intressant, när man bara vågar öppna ögonen och se alla tecken som finns runtomkring oss och leder oss på rätt väg. 🙂

Kanske har du själva upplevt liknande saker? Ser du dem som tecken eller som bara som sammanträffanden med helt naturliga förklaringar? Skriv gärna och berätta!

Maria

dsc_0028

 

Till hjälp i Drömverkstaden

Mycket kan vi göra på egen hand när vi vill jobba mot ett liv där vi utvecklas, expanderar vårt medvetande och kommer alltmer till vår rätt som människor. Vi kan läsa böcker, lyssna på poddsamtal, gå på föreläsningar, reflektera och meditera. Men ibland är det skönt med någon som tar oss i handen och går bredvid oss på vägen mot det okända, hjälper oss att öppna de där dörrarna som vi inte har vågat kika bakom tidigare. Eller som ger oss de där små knuffarna i baken som får oss att komma loss – ett litet steg i taget.DSC_0026

Jag har gjort båda delarna. Å ena sidan läst och lyssnat, mediterat och reflekterat, i mitt eget huvud och i bloggform. Men också fått hjälp på traven – av terapeut, coach och mentor. Alla har sagt att jag nog egentligen inte behövde dem, eftersom jag är så bra på att sätta ord på saker och ting på egen hand. Det må vara så, men jag tror ändå att de har haft stor betydelse.

DSC_0040

Bara det där att uttala sina tankar för någon annan – som inte är ens allra närmaste. Skicka iväg sina reflektioner och låta dem studsa tillbaka från någon annans bollplank. Och så mina samtalscirklar, där jag inte ens fått tillbaka bollen på studs utan bara låtit mina ord få landa där i cirkelns mitt – och dessutom inspirerats av andras perspektiv utan att kommentera eller värdera. Eller som en cirkeldeltagare uttryckte det: ”Mina ord lämnas orörda och samtidigt så ovanligt lyssnade på.” Så värdefullt, båda delarna.

DSC_0039 1

Här nedan har jag samlat några tips som du kanske kan ha nytta av – på din väg mot ett liv där du kommer mer till din rätt:

Stöd för att hitta och följa din inre kompass: Att träffa en coach som hjälper dig att ta reda på vart du vill och hur du ska ta dig dit kan vara ett sätt att förverkliga drömmar. I poddavsnitt 14 fick du träffa Ewa Wigenheim som kan ge just den sortens stöd, liksom Maria Gerlofsson, som du kommer att få möta i podden om lite längre fram. Lisa Moraeus (avsnitt 4) jobbar specifikt med att hjälpa egenföretagare att hitta sin röda tråd.

Stöd i skrivande och andra kreativa projekt: Det kan du exempelvis få av min poddgäst Anna Lovind (avsnitt 5) och hennes kurs The Creative Doer eller min poddlyssnare Linda Fredin som erbjuder skrivarkurser, i grupp eller individuellt över nätet.

Företagsmentorsskap: Det här är något för dig som funderar på att starta eget – eller redan har gjort det, men vill komma vidare. Finns både på Nyföretagarcentrum och Almi. Jag gick Almis mentorskapsprogram som adept för några år sedan och fungerar nu som mentor själv för andra året i rad.

DSC_0028Samtals- och studiecirklar: Kanske finns det en cirkel som kan stötta dig just där du bor? Titta igenom det aktuella utbudet från studieförbund som Sensus, Studiefrämjandet, Medborgarskolan, ABF, Studieförbundet Vuxenskolan, Studieförbundet Bilda m.fl. Här i Växjö, där jag verkar, leder jag själv samtalscirklar hos Sensus med fokus på reflektion och livskvalitet. Jag hjälper också gärna till om du själv har en idé för att exempelvis göra något tillsammans med vänner och bekanta, men behöver lite starthjälp. Mer om samtalscirklarna jag jobbar med kan du läsa här.

Och så till sist: Jag planerar att lansera en webbkurs baserad på Drömmen om Målajord och mina egna kunskaper inom bland annat ACT (Acceptance and Commitment Training) nästa år. Tanken är att deltagarna ska få jobba med att hitta och ta steg mot att följa sin inre kompass. Förhoppningen är att ha en kursprototyp klar någon gång under hösten 2016, och jag skulle vilja ha tio provdeltagare som får testa kursen gratis mot att de hjälper mig med feedback. Kanske vill du bli en av dem? Anmäl i så fall ditt intresse till maria@livstid.nu, så hör jag av mig när det blir aktuellt. OBS! Det är bara en preliminär intresseanmälan. Skulle du sedan inte ha tid eller lust att gå kursen när det blir dags är det bara att hoppa av.

Ha en fin helg i försommargrönskan!

Maria

DSC_0034