Poddavsnitt 61. Flöde och tillit. Ett samtal med Sara Norrby Wallin

Välkommen till årets första poddavsnitt, ett samtal med min vän och kollega Sara Norrby Wallin, där vi – liksom vid tidigare årsskiften – reflekterar kring vad vi tar med oss och vad vi vill med nästa år. Det blir ett samtal om guldklimpar och tacksamhet, utmaningar och lärdomar, liksom om kravlöst umgänge och relationskapital, egot och själen, livets flöde, gränssättning, om att hitta komfortzoner i nya sammanhang, om att kalibrera kompassen i bakändan, om att lägga sig på marken för att tanka närvaro och mycket annat. Här hittar du Susannah Conways reflektionsmaterial Unravel Your Year som vi nämner i vårt samtal.

Maria

Annonser

Poddavsitt 60. Att komma tillbaka till kärnan. Ett samtal med Maja Öberg

Lagom till jul kommer poddavsnitt 60, med Maja Öberg, som arbetar med att sprida verktygen från mindfulness – medveten närvaro – framförallt inom förskola och skola. Sedan hon gick i väggen för några år sedan, har Majas liv – och framförallt hennes inställning till livet – förändrats på många sätt, både privat och professionellt. Vårt samtal handlar bland mycket annat om vad som kan hända när man stannar upp och börjar fundera på hur man egentligen har det, om hur en barngrupp kan förändras när man jobbar med närvaroträning, om ensamföretagande i gemenskap, om att skapa magi vid sin dator och om naturen som läkande kraft. Här hittar du Susannah Conways reflektionsmaterial Unravel Your Year och här finns min webbkurs. God jul och gott nytt år!

Maria

Poddavsnitt 51: Att se att allting förändras. Ett samtal med Maria Ståhl

Den här gången är min gäst Maria Ståhl, som du hittar på Yogatalk.se. Vi pratar om Marias slingriga livsväg, där skrivandet funnits som en röd tråd, och där yoga och meditation kommit att ta allt större plats, både privat och professionellt.

Det blir ett samtal om frihet inom ramar, om känslor som kommer och går, om yoga och meditation som mycket mer än bara en praktik på yogamattan eller meditationskudden, om varför alla människor kanske borde gå en skrivkurs och om vad som kan hända när man är helt tyst i tio dagar.

Maria

Till tårarnas lov

Häromkvällen satt jag alldeles ensam i min systers lägenhet i Helsingborg och storbölade. Verkligen fulgrät. Anledningen? Jag blev så oerhört berörd av Ibrahim, en ung kille som bara varit i Sverige i ett år och som sjöng Stad i ljus i TV 4:s Talang så taket lyfte. Aldrig förut hade orden i den sången nått in i mig, trots att jag hört den så många gånger. I Ibrahims tolkning gjorde de det:

Min resa var mot solen, långt bortom alla slutna rum,
Där allting är oändligt, och alla gränser har för evigt suddats ut.
Jag ville se miraklet, och höra ord som föder liv,
Bli buren av en styrka, som bara växer när jag anat mitt motiv.

Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge mig liv, där allting föds på nytt.

Det senaste året har jag haft ovanligt nära till tårar, ibland för att jag varit ledsen för egen del, men oftare för att jag blivit ordentligt rörd eller berörd av något utanför mig själv. Jag har gråtit på bio (till Lion, Moonlight, Sameblod), jag har gråtit till musik (In the Sun på yogamattan, Håll mitt hjärta under en promenad,  skimrande var aldrig havet – en gång var jag tvungen att sitta kvar i bilen bara för att gråta färdigt till Jenny Berggrens tolkning), jag har gråtit när jag läst skönlitteratur (som Jag ger dig solen av Jandy Nelson och – förvånansvärt nog – min egen roman, även i femtioelfte redigeringsrundan).

En av mina inspirationskällor, Medicine Story/Manitonquat, vars bok The Joy of Caring for Children jag nyligen översatte till svenska, brukar säga att han blir glad när han hör ett barn gråta (sedan han försäkrat sig om att barnet är i trygghet och inte är allvarligt skadat), för då vet han att läkningen av det fysiska eller själsliga sår som uppstått har påbörjats.

I Medicine Storys fru Ellikas kvinnocirklar på Circle Way-lägret på Mundekulla Retreatcentrum kunde vi gråta upp en hel toarulle på några timmar, jag och de andra kvinnorna som bara ett par dagar innan samtalslägret där vi möttes var fullkomliga främlingar. Vi grät när vi fick möjligheten att öppna våra hjärtan inför Ellikas kärleksfulla blick, vi grät i sympati med de andra i cirkeln, av sorg och av glädje. Där och då kände jag för första gången också hur otroligt läkande tårar är.

Numera gläds jag varje gång jag känner det där varma som är på väg upp i ögonen. Så länge jag gråter vet jag att jag inte har blivit tom och avtrubbad. Jag kan fortfarande känna. Jag kan vara där. Hundra procent närvarande.

Maria

Poddavsnitt 43: Kropp, tanke, känsla och själ. Ett samtal med Kristina Pettersson

I avsnitt 43 av Drömmen om Målajord-podden ska du få stifta bekantskap med Kristina Pettersson, som för ett par år sedan grundande terapimottagningen Dininsida, där ett antal terapeuter arbetar med olika inriktningar men med en gemensam grund – att kropp, tanke, känsla och själ hänger ihop.

Vi pratar bland annat om nya spännande sätt att hjälpa människor, om hur man kan jobba med trauman, om närvaro, om läkande skrivande och om att terapeuter – tro det eller ej – också är människor.

Maria

 

Tempo OCH stillhet

Sedan några år tillbaka väljer jag, inspirerad av Susannah Conways arbetsmaterial Unravelling your Year vid varje årsskifte ett ord, som får bli mitt ledord för det kommande året, ett ord som påminner mig om vad som känns lite extra viktigt just nu. De ord jag har valt tidigare har varit frihet, lust och balans. I år tänkte jag länge att mitt ord för 2017 skulle bli stillhet; ordet reflekterade min längtan under en hektisk period.

Efter lite ytterligare funderande upptäckte jag att ordet ändå inte passade mig, i alla fall inte just nu. Jo, jag vill ha stillhet i mitt liv, allt mer av det ju äldre jag blir. Jag älskar stillsam yoga, meditation, tystnad. Men jag älskar också när tempot är högt, när det händer en massa spännande saker jobbmässigt, när barnen och jag vrider upp volymen hemma i köket och vrålar ut våra favoritlåtar i takt med pannkaksstekandet, i samtal med människor som lever lika intensivt som jag.

Jag vill ha båda: stillhet och tempo.

solnedga%cc%8ang-o%cc%88ver-sjo%cc%88n

Ordet jag valde blev i stället närvaro. Slitet och klyschigt, måhända, men det är precis det jag vill fokusera mer på det här året. Att vara så nära 100% närvarande jag kan, både när jag rusar fram i 180 och när jag sitter på min meditationskudde. Att när jag rusar inte tänka att jag borde sitta på kudden nu. Att när jag sitter där inte distraheras för mycket av det andra som rusar runt mig.

Stunderna av special time med barnen har påmint mig om hur mycket mer intressant livet blir när jag kan vara sådär riktigt, riktigt närvarande en stund. Jag strävar efter att den sortens närvaro ska breda ut sig ännu mer i mitt liv – att både ha fler och längre stunder. Samtidigt är jag fullt på det klara med hur svårt det är. Och att grunden i det som vi ibland kallar medveten närvaro eller mindfulness är att bara observera utan att värdera eller kritisera. Att alltså inte döma mig själv när jag upptäcker att jag tappat min närvaro och virvlat iväg i tankar på annat än det jag just då håller på med. Att bara observera att det har hänt och återvända – till andningen, boken, leken eller vad det nu var.

För att ytterligare fördjupa mitt fokus på medveten närvaro under 2017 har jag just börjat en onlinekurs, som känns precis mitt i prick: The Power of Awareness.

ska%cc%88rmavbild-2017-03-01-kl-17-13-28

Redan i den andra lektionsvideon fick jag höra exakt det beskrivas som mitt år handlar om: att vara närvarande just där jag är i mitt liv, inte bara i stillheten och meditationen utan också i allt det där andra. Om tretton veckor vet jag om det har fortsatt lika bra som det har börjat.

Maria 

 

Poddavsnitt 41: Tyngdpunkt och närvaro. Ett samtal med Sara Norrby Wallin

Välkommen till 2017 års första poddavsnitt! Här får du för tredje gången möta min parhäst Sara Norrby Wallin, i ett samtal om året som har gått och det som ska komma, inspirerat av arbetsmaterialet Unravelling the Year Ahead.

Under året har vår relation utvecklats i en ny riktning. Det pratar vi om i podden, liksom om de ledord vi har valt för det kommande året. Det handlar om lyckliga skilsmässor, om skillnaden mellan att höra och att lyssna, om böljegång mellan harmoni och dramatik, om artighet och tacksamhet, om intellektuella nomader, om planering eller öppna dörrar, och mycket annat.

Maria