Vad vill du träna på i vår?

Häromdagen spelade jag in ett poddsamtal med en färgsprakande person, Karin Leoson, som har en bakgrund som dansare och koreograf i Småland, och idag jobbar med kultur och hälsa i Visby. Karin har massor av spännande tankar om hälsa, stress och livsstil, så du har ett riktigt intressant samtal i podden att se fram emot lite längre fram i vår.

En tanke jag bär med mig från vårt möte, och som jag skulle vilja dela med mig av redan nu, är denna:

Om vi mest bara fortsätter med det vi redan är bra på, hur ska vi då kunna utvecklas? Vad händer om vi i stället skulle börja träna på det vi inte kan så bra?

Karin gav ett exempel: Om den som är stressad i sitt jobb, som rusar hela dagarna – fysiskt och/eller i tankarna – sedan fortsätter rusa efter jobbet, till gymmet för att köra ett hårt träningspass, hur bra blir det egentligen? Kanske vi ibland i stället behöver träna på just det vi inte är så bra på, det vi inte gör dagligdags. Kanske den som är van att rusa i stället behöver träna på att vara i stillhet, som att meditera eller gå på ett lugnt yogapass?

Ett annat exempel kan vara att det är lätt att fortsätta på ett jobb vi egentligen inte  trivs med, eftersom vi är så bra på det – och då förstås också får uppskattning för det. Om detta handlar bland annat ett intressant avsnitt av Sunshinepodden med Sofia Rasmussen, som har skrivit boken Från jobbdröm till drömjobb, och som du kan lyssna på här om du är intresserad.

Det här fick mig att fundera på vad jag själv skulle vilja träna på i vår. Jag vill exempelvis öva mig i …

… att göra saker som att gå, äta, prata och jobba lite långsammare och mer närvarande

… att göra en sak i taget i stället för att hoppa från det ena till det andra

… att inte ta upp mobilen när jag har ett litet mellanrum i tillvaron utan i stället passa på att tänka, andas, lyssna

… att vara tyst i sammanhang där jag har en tendens att ta över

Vad vill du träna på i vår? Kommentera gärna!

Maria

Annonser

Paradoxer som rockar

Vi människor vill så gärna, så gärna kategorisera världen och varandra. Svart och vitt, tydliga små fack. Sån är hon, sån är han, sån är jag. Det är en naturlig överlevnadsinstinkt hos oss, annars skulle det bli kaos på hjärnkontoret. Men ibland begränsar vårt kategoriserande oss. Vi tror kanske att om vi är såna, så kan vi inte samtidigt vara såna, att om vi känner så här så kan vi inte också känna (eller göra) så där, att om vi tycker si kan vi inte också tycka .

Men visst är det spännande att utforska kontrasterna och paradoxerna i livet, i våra personligheter, beteenden, känslor, tankar, preferenser, ja i allt det som gör oss till de komplexa varelser vi är? Det här har jag exempelvis upptäckt om mig själv:

  • Jag är både väldigt ordningssam och väldigt slarvig.
  • Jag har ibland stort tålamod och ibland temperament som en treåring.
  • Jag kan både vara extremt effektiv och en hopplös prokrastinerare.
  • Jag älskar utmaningar och jag är jätterädd för en massa saker.
  • Jag älskar att besöka storstäder och att komma hem till landet.
  • Jag älskar både det högljudda familjekaoset och stillheten på min meditationskudde.

En av mina inspirationskällor, Danielle LaPorte, skriver på samma tema i ett blogginlägg med titeln How to be truly wise? Rock your Paradoxes. Det handlar bland annat om att både ha visioner och följa flödet, att både visa förståelse för andra och stå upp för sig själv sina åsikter, att både vara idealist och realist, att både följa hjärtat och hjärnan. Det är när vi klarar av att acceptera våra inneboende paradoxer som vi kan utvecklas på riktigt.

Stina Gray, som kommer att dyka upp som gäst i podden lite längre fram, skriver också så fint om sina båda personligheter, The Wild Woman, som söker äventyret, och The Hobbit, som trivs bäst när hon får ha det lugnt, tryggt och mysigt. Stina har insett att båda behöver få näring, och att de faktiskt börjar lära sig att komma överens. Läs och njut av Stinas kloka betraktelse här!

Inom ACT pratar vi om att acceptera våra känslor och agera i den riktning som är viktig för oss, även om vi är rädda, trötta eller modstulna: Jag är rädd OCH jag söker det där jobbet/dejtar den där personen/ger mig ut på den där resan – ändå. Jag är trött OCH jag ger mig iväg och tränar/går på en promenad – ändå. Jag kanske egentligen inte tror att det går att rädda världen OCH jag fortsätter bidra med det jag kan – ändå (enligt idén om ”aktivt hopp”, som jag har bloggat om här).

Häromdagen blev ytterligare en paradox i mitt liv lite extra tydlig (den är inte ny). Det handlar om att min kompassnål pekar både uppåt och neråt, både mot himlen och jorden, samtidigt. Å ena sidan blir jag alltmer intresserad av att fördjupa min andliga sida, genom mindfulnessträning, meditation och medial utveckling. På samma gång känner jag en allt större dragningskraft till jorden, jag utvidgar mina odlingar, planerar för ett större växthus, tjatar sår i öronen på min man om att vi ska skaffa höns.

Fötterna på vedbacken och blicken mot Universum. Inte antingen eller utan både och.

Poddavsnitt 46: Sätt nästa fot framför den andra. Ett samtal med Kristina Paltén

I det här avsnittet får du möta Kristina Paltén, Ericssoningenjören som började springa efter 30, och som sedan dess har satt världsrekord på löpband, sprungit från Turkiet till Finland och nu senast, ensam genom Iran.

För Kristina är springandet så mycket mer än fysiska utmaningar och äventyr; det handlar om personlig utveckling på många plan, och om att försöka bidra till en öppnare och mer tillitsfull värld.

Just tillit är ett av våra samtalsämnen, liksom fördomar, rädslor, utmaningar och alla människors inneboende förmåga att lära, utvecklas och klara mer än vi tror.

Maria

Tempo OCH stillhet

Sedan några år tillbaka väljer jag, inspirerad av Susannah Conways arbetsmaterial Unravelling your Year vid varje årsskifte ett ord, som får bli mitt ledord för det kommande året, ett ord som påminner mig om vad som känns lite extra viktigt just nu. De ord jag har valt tidigare har varit frihet, lust och balans. I år tänkte jag länge att mitt ord för 2017 skulle bli stillhet; ordet reflekterade min längtan under en hektisk period.

Efter lite ytterligare funderande upptäckte jag att ordet ändå inte passade mig, i alla fall inte just nu. Jo, jag vill ha stillhet i mitt liv, allt mer av det ju äldre jag blir. Jag älskar stillsam yoga, meditation, tystnad. Men jag älskar också när tempot är högt, när det händer en massa spännande saker jobbmässigt, när barnen och jag vrider upp volymen hemma i köket och vrålar ut våra favoritlåtar i takt med pannkaksstekandet, i samtal med människor som lever lika intensivt som jag.

Jag vill ha båda: stillhet och tempo.

solnedga%cc%8ang-o%cc%88ver-sjo%cc%88n

Ordet jag valde blev i stället närvaro. Slitet och klyschigt, måhända, men det är precis det jag vill fokusera mer på det här året. Att vara så nära 100% närvarande jag kan, både när jag rusar fram i 180 och när jag sitter på min meditationskudde. Att när jag rusar inte tänka att jag borde sitta på kudden nu. Att när jag sitter där inte distraheras för mycket av det andra som rusar runt mig.

Stunderna av special time med barnen har påmint mig om hur mycket mer intressant livet blir när jag kan vara sådär riktigt, riktigt närvarande en stund. Jag strävar efter att den sortens närvaro ska breda ut sig ännu mer i mitt liv – att både ha fler och längre stunder. Samtidigt är jag fullt på det klara med hur svårt det är. Och att grunden i det som vi ibland kallar medveten närvaro eller mindfulness är att bara observera utan att värdera eller kritisera. Att alltså inte döma mig själv när jag upptäcker att jag tappat min närvaro och virvlat iväg i tankar på annat än det jag just då håller på med. Att bara observera att det har hänt och återvända – till andningen, boken, leken eller vad det nu var.

För att ytterligare fördjupa mitt fokus på medveten närvaro under 2017 har jag just börjat en onlinekurs, som känns precis mitt i prick: The Power of Awareness.

ska%cc%88rmavbild-2017-03-01-kl-17-13-28

Redan i den andra lektionsvideon fick jag höra exakt det beskrivas som mitt år handlar om: att vara närvarande just där jag är i mitt liv, inte bara i stillheten och meditationen utan också i allt det där andra. Om tretton veckor vet jag om det har fortsatt lika bra som det har börjat.

Maria 

 

En nypa galenskap och lite mental råstyrka

En gång för många år sedan var jag nära väggen. Kombinationen yttre och inre krav fick mig dit. Jag brände aldrig ut mig på riktigt, blev bara vidbränd. Tog en tvåmånaders-timeout. Kom tillbaka med nya perspektiv, verktyg och strategier. Var nära igen sju år senare, och än en gång tre år efter det.

dsc_0011-4

Därefter – sedan jag hoppade av från Akademien – har livet blivit mycket lugnare. Jag har tagit över rodret i mitt liv, styr efter min inre kompass. Och även om många har fällt kommentarer som antyder att de tror att jag jobbar väldigt mycket, har jag mestadels levt i ett någorlunda lugnt och lagom tempo ända sedan jag blev min egen. Att människor tror att jag jobbar så mycket har nog snarare att göra med att gör många olika saker, och att jag berättar om vad jag gör i sociala medier. Min man jobbar mycket mer än jag, men det kanske inte känns lika roligt för honom att berätta om att han rättat ännu en bunt uppsatser, som att för mig visa upp en ny bok, informera om ett nytt poddavsnitt eller marknadsföra en kurs.

Den här vintern skruvades mitt livstempo upp rejält under några månader. Orsaken var dels att min man fick ta en massa extrajobb så att jag fick dra ett tungt lass på hemmaplan i november och halva december, dels att jag fick den galna idén att ge ut min roman, Lex Katarina, på eget förlag FÖRE jul i stället för i januari som planerat. Jag gick all in, jobbade vidare på kvällarna sedan jag fått barnen i säng, prioriterade bort många tillfällen till träning, yoga och meditation.

dsc_0001-2

Under mina intensiva månader fick jag en och annan orolig fråga från omgivning och uppmaningar om att vara rädd om mig. Själv var jag aldrig särskilt orolig, trots att jag visste att jag jobbade lite för mycket, sov lite för lite och dessutom avslutade arbetstoppen med en sjudagarsjobbvecka med en rejäl förkylning i kroppen. Jag känner mig själv så väl nu, vid fyrtioåtta års ålder. Jag vet att jag klarar en sådan här period då och då. Jag vet att så länge jag inte får sömnproblem är det ingen större fara med mig (och under hela den här perioden sov jag som en klubbad säl på nätterna). Men jag vet också att jag inte kan hålla på hur länge som helst, det är väl det som är den stora skillnaden. Jag har lärt mig att jag måste begränsa sådana här perioder och återhämta mig ordentligt efteråt.

I måndags tog jag en vilodag efter en helg på litteraturfestival som satte punkt för mina tre motorvägsmånader. Började dagen med att sova tills jag själv vaknade, en dryg timme efter det att familjen gett sig iväg till jobb och skola. Mediterade. Skrev mina morgonsidor (från kursen The Artist’s Way som jag ska berätta om en annan gång) i sällskap av te, levande ljus och favoritlistan på Spotify. Hade en fin sharing med min vän Sara via Skype. Tog en långpromenad i skogen med snön singlande runtomkring och snötyngda granar på skogsvägen. Jag lade mig ner en stund och tittade på himlen – det som jag lovat mig själv att göra oftare efter fjällvandringen i september då jag låg i regnet på myren och bara njöt av det ovana perspektivet.

dsc_0081En nypa galenskap finns det i mig som kastar mig in i sådana här perioder, i synnerhet som jag har varit nära väggen tidigare … Men där finns nog också en ganska stor portion mental råstyrka (som min bästa vän Sara tillskrev mig i ett inlägg på vår gemensamma blogg Livstid en gång för längesen). Och kanske är det den som håller mig på rätt köl.

Jag har förmågan att då och då ställa mig lite bredvid och betrakta hur jag gnetar, klappa mig själv på axeln. Jag kan acceptera att det är jobbigt OCH roligt – samtidigt. Jag klarar oftast av att inte fastna i stress och frustration några längre stunder. Jag kan strukturera mitt arbete och – när det verkligen gäller – göra en sak i taget (vilket jag är mycket sämre på när jag inte har så mycket att göra). Jag kan utnyttja små stunder, till såväl jobb som återhämtning. Och, som sagt, jag har förmågan (och självmedkänsla nog) att ge mig själv återhämtning de luxe i efterhand.

dsc_0082

Förr sa jag alltid att det skulle bli annorlunda framöver. Snart. ”Bara det här är över så blir det lugnare”. Men det blev aldrig så. Idag kan jag säga så där och veta att det är sant. Nu har jag just avslutat en alldeles normal och lugn vecka. Jag har jobbat lagom många timmar, skippat lagom många uppgifter (utan dåligt samvete). Jag har inte jobbat på kvällarna. Jag har sovit alldeles lagom mycket. Jag har haft en fantastiskt skön helg tillsammans med storfamiljen (min och min systers), fått motion och frisk luft, yogat, mediterat och varit på konsert. Jag hade inte glömt hur man gör när man lever, jag hade bara tryckt på paus-knappen en liten stund. 🙂

Maria

Poddavsnitt 41: Tyngdpunkt och närvaro. Ett samtal med Sara Norrby Wallin

Välkommen till 2017 års första poddavsnitt! Här får du för tredje gången möta min parhäst Sara Norrby Wallin, i ett samtal om året som har gått och det som ska komma, inspirerat av arbetsmaterialet Unravelling the Year Ahead.

Under året har vår relation utvecklats i en ny riktning. Det pratar vi om i podden, liksom om de ledord vi har valt för det kommande året. Det handlar om lyckliga skilsmässor, om skillnaden mellan att höra och att lyssna, om böljegång mellan harmoni och dramatik, om artighet och tacksamhet, om intellektuella nomader, om planering eller öppna dörrar, och mycket annat.

Maria

Julkalender i kubik!

9Här har jag samlat 2016 års alla julkalenderluckor från Drömmen om Målajords Facebooksida – tjugofyra teman för samtal eller egenreflektion. Hoppas att du hittar något där som ger inspiration och näring till själen!

Lucka 1. Vad känner du dig särskilt tacksam över just idag (eller i just den här perioden i ditt liv)?

Lucka 2. Om du inte behövde jobba för att tjäna pengar och inte hade några som helst andra åtaganden, vad skulle du då fylla dina dagar med?

Lucka 3. Vad brinner du för?

Lucka 4. Vilka små yttre ting skapar lugn och trygghet i ditt liv?

Lucka 5. Vilken är den bästa bok du har läst i år? Vad gav den dig?

Lucka 6. Vad finns det för mörker i ditt liv just nu? Och var finns ljuset?

dsc_0002-1Lucka 7. Vad står på din bucket list? Vad skulle du vilja hinna med att uppleva under din stund på jorden?

Lucka 8. På vilket/vilka sätt är du och ditt liv annorlunda idag jämfört med för fem (eller tio) år sedan?

Lucka 9. Vad längtar du efter?

Lucka 10. I vilka sammanhang känner du att du verkligen kommer till din rätt och ditt ljus lyser lite starkare än annars?

15420845_1282381048449995_6550344461705187125_nLucka 11. Vad skulle du vilja avsluta och släppa taget om?

Lucka 12. När känner du dig skör?

Lucka 13. Vilken typ av aktiviteter i ditt liv ger mer energi än de tar? Skulle du kunna göra mer av dem och mindre av annat?

Lucka 14. Vad har du för relation till adventstid och jul?

Lucka 15. Vilket är det bästa beslut du har tagit i år? Var det hjärnan, hjärtat eller båda som fick styra?

15400378_1294806477207452_1961237257402981725_nLucka 16. Har du några speciella soundtrack i ditt liv, låtar som har betytt mycket för dig i olika sammanhang? Har du ett soundtrack för 2016?

Lucka 17. Om du fick backa tillbaka bandet ett antal år i tiden, vilket yrke skulle du då välja – samma som det du har idag eller något helt annat?

Lucka 18. Vem var du innan någon annan talade om för dig vem du skulle vara? Vem är du innerst inne?

Lucka 19. Vad är du stolt över?

Lucka 20. Har du ett eller flera motto(n) eller liknande som inspirerar dig och guidar dig genom livet?15232056_1271609649527135_4896500967705614512_n

Lucka 21. Idag är det Vintersolståndet, årets mörkaste dag. Hur påverkar yttre ljus och mörker, väder och vind dig?

Lucka 22. Om du skulle sammanfatta ditt 2016 med ett ord eller begrepp, vad skulle det då bli?

Lucka 23. Hur känns det att vara du, just precis idag?

Lucka 24. Om du fick ge dig vad som helst i julklapp utom en pryl (t.ex. en upplevelse, mer tid för något du vill göra, en utvecklad egenskap), vad skulle det då vara?

God fortsättning på din jul- och nyårshelg!

Maria