Poddavsnitt 44: Att gå i skogen när alla andra jobbar. Ett samtal med Patrik Andersson

I det fyrtiofjärde avsnittet av Drömmen om Målajord har jag träffat Patrik Andersson, som driver podcasten Andra sätt, där de röda trådarna är downshifting, frivillig enkelhet och strävan efter att leva ett medvetet, hållbart liv.

Förutom att prata om hur det kan gå till att starta och driva en podd, får du höra Patrik berätta om sin egen resa från ekorrhjulet i storstaden till ett betydligt lugnare liv på landet. Om tunnelbaneresor som dränerar, om tid för långa tankar, om mål och riktning och mycket annat handlar vårt samtal. ‘

Här är också länken till mitt blogginlägg om att starta en podcast. Och här är mitt Swish-nummer om du vill vara med och bidra till poddens fortlevnad: 1234959680. 🙂

Maria

Att starta en podcast

Sedan jag startade Drömmen om Målajord har jag fått en hel del frågor om hur man gör en podcast. Så den här gången tänkte jag ta med dig bakom kulisserna – i ett låååångt inlägg. Du som är nyfiken, läs och ta till dig det som intresserar dig.

Om hur jag fick idén och om hur min podd fick sitt namn kan du läsa här.

Jag tror att det finns några saker som är bra att fundera över innan du startar:

  1. Vad är syftet med din podd – vad är det du vill åstadkomma? Podden kan ha ett tydligt tema från början eller så låter du det växa fram efter hand, men någon sorts riktning bör den nog ha ganska tidigt, om inte annat för att dina potentiella poddgäster ska ha något att förhålla sig till. Själv hade jag ett ganska tydligt tema (att följa sin kompass och förverkliga drömmar), men det har också förändrats och utvecklas till att idag inte ha så mycket fokus på drömförverkligande utan mer på att våga lyssna på sin inre röst, att brinna för något och ofta också att på något sätt vilja bidra med något positivt till världen, en aspekt som jag inte hade så mycket i åtanke när jag började.
  2. Vad åtar du dig att göra? Vill du exempelvis utlova att du ska producera ett avsnitt i veckan, varannan vecka eller en gång i månaden som många poddare gör? Själv bestämde jag mig redan innan jag startade att inte utlova något sådant, att jag skulle lägga ut poddavsnitt när jag hade tid och lust, inte när någon annan förväntade sig det. I början blev det ofta ett i veckan, och jag fick nästan hålla mig i skinnet för att inte publicera ännu oftare eftersom det var så roligt. Med tiden har det blivit lite glesare mellan avsnitten (2-4 veckor), dels för att jag har haft mycket annat att göra, dels för att jag inte vill riskera att tröttna, åtminstone inte än på ett bra tag. Och kanske kan det vara lite bra även för lyssnarna att avsnitten inte kommer för tätt. På så sätt skapar jag varken produktions- eller konsumtionsstress. Tänk bara hur det är för den stackare som upptäcker en podd med hundra avsnitt att lyssna ikapp… 🙂

Men hur går det nu till rent konkret, från ax till limpa? Jag tänkte ta dig med genom min process, steg för steg.

Steg 1: Att hitta och kontakta gäster

Hur går man tillväga för att hitta personer som kan tänka sig att ställa upp på ett poddsamtal? Ja, det beror förstås väldigt mycket på vilken inriktning podden ska ha. Kanske finns det människor i ens eget nätverk som kan fungera som samtalspartners. Så var det för mig. Mitt allra första poddsamtal gjorde jag med min bästa vän och kollega, Sara. Det kändes väldigt tryggt och lugnt. Min senaste poddgäst Patrik Andersson, som driver Andra sätt (som jag för övrigt verkligen kan rekommendera alla som är intresserade av att tänka utanför ramarna, inte fastna i ekorrhjul och försöka leva medvetet och hållbart), berättade att han spelade in ett testavsnitt som han aldrig publicerade. Det kan ju vara ett bra sätt att känna efter hur man vill ha det.

När jag hade spelat in ett antal avsnitt med personer jag antingen kände eller som befann sig i utkanten av mina nätverk (typ bekantas bekanta), vågade jag mig på att börja kontakta även helt okända människor, som jag kanske hade läst om i tidningsartiklar eller sett på tv. Jag minns fortfarande euforin när jag låg i min säng på ett hotellrum i Göteborg och fick positivt mejlsvar från 103-åriga bloggerskan Dagny Carlsson. Alla märkliga ”slumpar” som ledde fram till att jag fick träffa stjärnförfattaren Kajsa Ingemarsson kan du läsa om här. Ganska snart började även mina poddlyssnare höra av sig med tips. Många av gästerna har kommit den vägen, vilket känns extra roligt. Då blir poddandet ju lite av ett önskeprogram, 2010-talets Ring så spelar vi, liksom.

Jag försöker att ha lite mångfaldstänk i mitt val av gäster, vilket har inneburit att min yngsta poddgäst varit sex år (min son Adam) och min äldsta 103, att jag har haft både män och kvinnor och såväl personer med svensk som utländsk bakgrund. Någon exakt jämn fördelning har jag inte, men jag tror att bara det faktum att jag har tänkt tanken har gjort att jag har vidgat mina vyer när jag letat intressanta personer.

Under hela den tid jag har hållit på har jag förvånats över hur lätt det har varit att få folk att ställa upp – helt gratis. Visst, några har kanske sett sitt deltagande mest som ett sätt att marknadsföra sig, men min podd är inte jättestor och känd, och det har jag heller aldrig påstått när jag kontaktat mina gäster. Men framförallt tror jag att många människor – åtminstone om de inte är helt urless på att intervjuas – tycker om såväl goda samtal som att få prata om sig själva. Och det blir ju både och i den här podden. Kanske är det svårare att hitta gäster som vill ställa upp om man mer vill åt deras professionella expertis än deras livsberättelser och tankar – den kanske man inte är lika benägen att bjuda på gratis – men i en sådan här samtalspodd verkar det inte vara några större problem. Av de många gäster jag har kontaktat genom åren är det bara några få (främst hotshots) som inte har svarat på mitt mejl. En enda person har hört av sig och tackat nej, helt enkelt för att hon hade så fruktansvärt mycket att göra under överskådlig tid framöver. Några har svarat att de inte har tid just nu, men gärna är med längre fram.

När jag mejlar brukar jag berätta kort om poddens tema, nämna några gäster jag har haft (lite beroende på vem jag skriver till, exempelvis kan det ju finnas beröringspunkter), fråga mycket vänligt om personen skulle kunna tänka sig att spela in ett samtal (berätta att det brukar ta ca en timme) och ge en länk till podden. Jag brukar också ibland – särskilt om det är personer som ofta förekommer i mediasammanhang – nämna att jag har fullt förståelse för att hen behöver ransonera sin tid.

Många av de personer som varit gäster i Drömmen om Målajord lever och verkar i min närhet, men jag har också rest em hel del i landet för att spela in avsnitt. Jag gör helt enkelt en liten turné då och då, där jag försöker boka in ett antal poddgäster under några dagar. Jag har inte spelat in mer än två avsnitt på en dag ännu, men tre skulle kanske vara möjligt. Det gäller ju bara att fortfarande kunna vara alert och intresserad… 🙂 Hittills har jag poddturnérat i Norrland, Göteborg, Stockholm och Skåne. För mig är det också ett mysigt sätt att ”rymma hemifrån” några dagar. Jag kan fokusera helt på poddinspelningar och annat jag vill pyssla med, och så skapar jag lite längtansrymd till familjekaoset därhemma. 🙂

Vid ett par tillfällen – när det inte har varit möjligt att ses face to face, t.ex. med en gäst som befann sig på andra sidan Atlanten – har jag spelat in via Skype, med extraprogrammet ”Call Recorder for Skype” som kostar ett par hundralappar. Det blir en videofil som man sedan lätt kan konvertera till en ljudfil (om än då i MP3-format, inte WAV).

Efter varje poddintervju brukar jag skänka en liten slant till Läkare utan gränser eller någon annan välgörenhetsorganisation i min gästs namn. Där skapar jag en pdf med en hälsning och ett tack för att personen ville ställa upp, som jag sedan får skickat till mig via e-post och därmed lätt kan skicka vidare till gästen. Så gör jag hellre än att ta med mig en blomma eller liknande, en del i hållbarhetspolicyn för mitt företag. 🙂

Här ser du några av mina många inspirerande gäster:

Rad 1: Louise Halvardsson, Selina Hami, Fredrik Bergman och Birgitta Backlund, Rad 2:  Leyla Yumer, Dagny Carlsson, Sanna Hellberg, Stefan Thorendal, Rad 3: Anna Lovind, Kim Falck, Kajsa Ingemarsson och Pia & Dennis Kammeborn

Steg 2: Att spela in ett poddavsnitt

Så kommer dagen för inspelning. Då har jag bokat en tid med min poddgäst och vi har bestämt en plats att mötas på. Somliga inspelningar har jag gjort hemma hos min gäster, eller på deras arbetsplats, men ibland har vi spelat in på ett fik någonstans. Det blir förstås lite mer bakgrundsljud, men jag tycker inte det gör så mycket. När jag skulle spela in avsnittet med restaurangägaren Sofia Björk hade vi planerat att ses hemma hos henne, men så blev en anställd sjuk och Sofia fick rycka in på restaurangen. Inspelningen fick därför göras i ett slamrigt restaurangkök. Kanske stör det någon, men jag tänker att det också kan vara lite kul att sitta och prata i den miljö som min gäst vistas i dagligen. Det är ju trots allt oftast så att mycket av samtalet handlar om hens verksamhet.

Måste man inte kunna en massa om intervjuteknik innan man börjar podda? Nja, att döma av all positiv respons jag har fått på Drömmen om Målajord så kan jag nog säga att det inte är något måste. Självklart kan man utbilda sig och lära sig en massa bra saker – det skulle jag säkert också ha nytta av – men dels tror jag att man utvecklas under resans gång, dels tror jag att om man bara är riktigt intresserad av den gäst man har i sin podd (och det är man ju, eftersom man själv har valt henom), så räcker det långt. Det svåraste tycker jag är att inte dränka lyssnaren i små bekräftande ord och hummanden. Jag klipper bort en hel del sånt, och skulle nog klippa ännu mer om jag kunde (det går inte om det kommer samtidigt som gästen pratar…).

Jag förbereder mig inför samtalet genom att ta reda på lite lagom mycket om personen jag ska prata med. Jag vill inte veta allt – då kan det bli svårt att visa genuin nyfikenhet – men det är bra att veta ganska mycket, helt enkelt för att inte missa intressanta trådar att ta upp. Det har hänt några gånger att jag i efterhand har upptäckt saker om en poddgäst som jag önskar att jag hade känt till och kunnat fråga om. Jag skriver ner ett antal övergripande frågor, ibland också med följdfrågor, men ofta uppstår det sådana under samtalets gång. Vissa mer allmänna frågor återkommer i de flesta samtalen, medan andra är mer specifika.

Och så är det ju det där med tekniken, en verklig djungel! Jag gjorde det väldigt enkelt för mig. Köpte en enkel och billig – men förvånansvärt bra – mikrofon, en Zoom H1, eller Little Mike som jag kallar min trogne vän.

Självklart kan du skaffa dig en värstingmikrofon redan från början, men jag tror att det kan vara en god idé att inte satsa alltför stort utan se lite vart poddandet tar vägen. Tids nog kan du byta upp dig.

Några viktiga saker att försöka tänka på inför samtalet är…

  1. Att stänga av mobiltelefoner, eller åtminstone sätta dem på ljudlöst. Jag läste någonstans att en aktiv mobiltelefon kan störa inspelningsutrustningen, men det har jag inte råkat ut för, så ljudlöst brukar räcka.
  2. Att inte ha en dator (eller någon annan elektronik) på samma bord som mikrofonen. Då kan det uppstå ett otrevligt surrande i inspelningen.
  3. Att försöka undvika att göra saker, t.ex. lägga händerna, ställa ner muggar eller liknande, på bordet där mikrofonen står. Miken är nämligen väldigt känslig för sådana ljud och det kan bli ganska störande. Prata gärna med dina gäster om att de ska försöka undvika bordet. Sen vet jag av erfarenhet att det brukar ta ett par minuter och så har de kommit in i samtalet och glömt bort… Då får du själv avgöra om du ska avbryta och påminna dem, eller om du ska prioritera samtalets innehåll före ljudkvalitén (vilket jag brukar göra).
  4. Mikrofonens placering kan ha viss betydelse om du och den du pratar med har väldigt olika röstvolym, men i mitt fall har det oftast funkat att ställa den mitt emellan oss. I några fall har jag haft två gäster, och då har miken helt enkelt stått i mitten och vi tre suttit runt om. Det har funkat bra.
  5. Se till att ha välladdade batterier så att inte miken plötsligt lägger av under ett samtal.

På min mikrofon kan man välja mellan WAV-format och MP3-format när man spelar in. Det första ger lite bättre kvalitet, men å andra sidan har jag ett mer begränsat utrymme (56 minuter). Jag tror att det finns andra lösningar med större minneskort också, som jag tyvärr inte är insatt i. Själv kör jag på WAV och ser till att avsluta samtalet i tid (det brukar landa på mellan 30 och 56 minuter). Ett par gånger har jag spelat in längre intervjuer (efter att först ha laddat över den första filen i datorn).

Något jag lärt mig – av bitter erfarenhet – är att jag absolut måste ladda över ljudfilen i datorn direkt efter ett inspelat samtal så att jag inte glömmer det. Jag måste också radera filen i mikrofonen OCH (det här är superviktigt) tömma papperskorgen på datorn. Annars ligger filen kvar och då är det fullt när jag ska spela in nästa gäst. Inte roligt! En gång fick jag göra om en hel intervju när jag efter samtalet upptäckte att det inte hade blivit mer än några sekunders inspelning, eftersom miken var full…

Det kan vara bra att berätta för poddgästen att det inte är några problem att klippa bort samtalsstycken, eller ta om ifall de kommer av sig eller känner att de vill säga något på ett annat sätt. Ett par gånger har det hänt att en gäst kommit på något efter det att vi stängt av mikrofonen. Då har vi spelat in en extra ljudsnutt och så har jag klippt in den på rätt ställe i redigeringen.

Steg 3: Att redigera

Jaha, så sitter jag där med en ljudfil som ska ligga till grunden för ett poddavsnitt. Hur gör jag då för att få ihop det? Jo, jag börjar med att importera ljudfilmen till gratisprogrammet Audacity (jag tänker inte gå in på en massa teknikaliteter, dem kan du själv lära dig om på The Audacity to Podcast).

I programmet kan jag sedan klippa ljudfilen precis som jag vill, plocka bort långa pauser, smackanden och annat som jag tycker stör ljudupplevelsen. I några fall har det hörts ett lite störande bakgrundsbrus, exempelvis från en fläkt, och då använder jag ”Noise reduction” under rubriken ”Effekter”. Jag sparar den klippta ljudfilen först som ett Audacity Project (bra att göra då och då under arbetet, om programmet skulle hänga sig) och sedan som en ny WAV-fil (då med ett nytt namn än den ursprungliga, ifall jag skulle behöva den gamla igen).

Medan jag lyssnar får jag uppslag till det jag vill säga i mitt intro och outro, så jag gör lite anteckningar (ofta finns det några där sedan tidigare också, exempelvis idéer jag fick direkt efter inspelningen). Ibland får jag också redan nu idén till avsnittets titel: jag brukar försöka hitta ett citat från min gäst som jag tycker speglar innehållet på något sätt.

Det jag gör nu är att skriva ihop manus till intro och outro. Här är vi poddare lite olika. Jag använder skrivna manus. Trots att jag är så van att prata i olika sammanhang, efter många år som lärare och föredragshållare, upptäckte jag att det var svårt att prata fritt i mitt intro och outro. Jag fick ta om en massa gånger, och jag kände att jag lätt blev svamlig. Därför har jag valt att använda skrivna manus, även om jag vet att alla inte gillar det. Men här tycker jag att man ska gå till sig själv och göra det som känns bäst och som man själv gillar. Jag har upptäckt att jag ofta tycker mer om ett välskrivet manus (t.ex. dem som Helena von Zweigbergk använder i sitt program Oförnuft och känsla, en av mina favoriter), och då får det bli något sådant jag försöker sträva efter i min egen podd.

När mina intro- och outromanus är färdigskrivna spelar jag in dem hemma, gärna i ett så litet rum som möjligt för att det inte ska bli så mycket eko. Nu har jag allt mitt material, inklusive den melodislinga jag använder i min podd. Just min signatur har jag fått specialkomponerad och producerad av min dotter och hennes f.d. sambo som är duktiga på sånt, men det går också att hitta gratismusik på nätet (se t.ex. här), eller själv spela in något enkelt i exempelvis gratisprogrammet Garageband. Om du använder musik som någon annan komponerat så var noga med att kolla villkoren för användning.

Då är det dags att börja sätta ihop materialet. Jag startar ett nytt Audacityprojekt, där jag i tur och ordning importerar (1) signatur (som fadar ut), (2) mitt intro, (3) signatur (som fadar ut), (4) poddintervjun, (5) signatur (som fadar ut), (6) mitt outro och (7) signatur (som fadar in). Jag brukar redigera mina intro och outron direkt i det här projektet, men det går förstås också att göra det med respektive fil i förväg, innan man lägger ihop alltihop.

Som du kanske ser här så lägger jag en textfil (den i mitten) lite omlott med ljudfilen, så att pratet börjar medan signaturen håller på att fada ut. Jag justerar volymen på de olika ljudfilerna så det ska bli så likartat som möjligt i olika delar av podden, men här har jag mycket kvar att lära – kanske någon gång i framtiden… 🙂

När jag fixat ihop alltihop lyssnar jag igenom hela avsnittet igen för att kolla att jag inte missat något innan jag sparar ner alltihop som en Wav-fil (jag har förstås sparat som Audacity-projekt under hela redigeringsprocessen). Och nu är själva poddavsnittet färdigt. Då ska det bara få flyga ut i världen också.

STEG 4: Att publicera och marknadsföra ett avsnitt

Jag har valt att lägga mina poddavsnitt på SoundCloud. Efter ett par avsnitt kom jag upp i maxgränsen för hur mycket material man får lägga ut med gratisversionen, så nu betalar jag strax under en hundralapp i månaden för SoundCloud ProUnlimited. Här är det väldigt lätt att lägga upp mina ljudfiler.

 

Jag klickar helt enkelt på ”Choose a file to upload”, laddar upp filen, ett foto (som måste vara fyrkantigt, så det klipper jag till), anger genre och några nyckelord (kanske helt fel, vad vet jag?) och så gör jag en liten beskrivning av innehållet i avsnittet. Jag sätter också en rubrik utifrån det citat jag har valt, exempelvis ”Vattnet som inte rinner kan man inte dricka. Ett samtal med Sokol Demaku” och ”Kropp, tanke, känsla och själ. Ett samtal med Kristina Pettersson.”

Utöver SoundCloud som man förstås kan ha som enda bas, och sedan bara länka dit exempelvis på Facebook, har jag också valt att skapa en webbplats för min podcast. Jag gör den i WordPress, som är gratis och som jag använder även för mina andra webbplatser, och så har jag skaffat domänen drommenommalajord.se som jag pekar om WordPress-adressen till. Jag hade först med ö och å i domännamnet, men jag upptäckte att det kunde bli problem ibland när jag länkade så nu har jag skippat det. Där lägger jag ut varje avsnitt på framsidan, med en länk till SoundCloud, och jag samlar också alla avsnitt under en egen flik för att det ska vara lätt för lyssnarna att navigera rätt.

Nu har jag just fått veta att det inte är alls bra (ur sökmotorsoptimeringsperspektiv – bara ordet gör mig lite matt…) att det inte är bra att länka ut från sin webbplats, så jag ska ta tag i det här och bädda in mina Soundcloudavsnitt på min webbplats framöver. För jag vill såklart att så många som möjligt ska hitta till Drömmen om Målajord! 🙂

När allt är klart lägger jag över allt som har med avsnittet att göra på en extern hårddisk. WAV-filer tar mycket utrymme, så det är inte bra att låta dem ligga kvar på datorn.

Hur man sedan marknadsför sina poddavsnitt varierar ganska mycket. Patrik Andersson som jag nämnde i början, är ganska försiktig i sin marknadsföring, vill hellre att lyssnarna ska hitta honom på egen hand, eller att någon annan ska berätta om hans podd än han själv. Andra marknadsför sig högljutt i alla upptänkliga kanaler.

Själv är jag nog någonstans mittemellan. Jag har valt att låta min podd ha en egen Facebooksida, helt enkelt för att jag tycker att det är en bra plattform, eftersom många människor befinner sig på Fejan, det är lätt att dela material etc. Här lägger jag ut länk när det har kommit ett nytt avsnitt, liksom information om nya blogginlägg jag har skrivit, tips på andra poddar och liknande. När jag har lagt ut ett nytt poddavsnitt brukar jag dela inlägget från Facebooksidan till min egen tidslinje och tagga min poddgäst, om jag är Facebookvän med henom (men då kollar jag först att det är ok). Jag har också ett Instagramkonto för Drömmen om Målajord.

TID och pengar

Hur lång tid tar det att spela in ett avsnitt? Ja, det är förstås också individuellt, men för mig tar det i genomsnitt nio-tio timmar: runt fyra-fem för research och själva intervjun (utöver restid) och (minst) lika mycket för att klippa och publicera.

Tio timmar är ju ganska mycket tid. Om jag exempelvis (som i början) lägger ut ett avsnitt så handlar det om en fjärdedels heltidstjänst. Och jag tjänar inte en krona på det här, tvärtom eftersom jag (förutom tiden jag lägger ner) också betalar för resor, mat när jag är på vift, avgiften till SoundCloud och så de där välgörenhetsgåvorna till gästerna. Så hur finansierar jag det hela? Ja, än så länge har jag en del inkomster från de läromedel jag skrev för ett antal år sedan, så jag kan väl se det som att de får bekosta detta (och mina många andra) gratisprojekt.

Hur gör då den som inte har den här typen av passiva inkomster att luta sig mot, och kanske inte känner att tiden räcker till för att bara ha poddandet som ett hobbyprojekt utan skulle behöva jobba lite mindre med annat? Somliga väljer att ha sponsorer och ger därmed fritt fram för reklamavbrott före, under och/eller efter själva avsnittet. Själv störs jag så otroligt av reklam att det helt går bort för mig att göra så.

Andra ber sina lyssnar om lite bidrag, exempelvis i form av donationer via Swish eller en donationstjänst som Patreon, där lyssnarna kan ”prenumera” i form av en valfri månatlig summa. Jag har precis skaffat ett företags-Swishkonto, så skulle du ha några kronor över så får du hemskt gärna swisha till 1234959680, så bidrar du till att jag kan fortsätta podda och jag blir väldigt glad och tacksam, oavsett bidragets storlek. 🙂

Men framförallt tänker jag att jag genom min podd bygger upp en sorts trogen ”fan-base” som gillar det jag gör. Därmed kan de kanske vara intresserade av annat jag kan erbjuda och som kostar pengar, exempelvis mina böcker, föreläsningar och kurser. När jag ordnade en inspirationshelg i Målajord förra sommaren kom flera av deltagarna via podden, och när jag efterlyste provdeltagare till webbkursen om att följa sin inre kompass fyllde jag snabbt alla platser och fick till och med en reservlista – alltihop via poddens Facebooksida och en efterlysning i ett poddavsnitt. Återstå att se om någon vill betala för kursen när jag kör den i skarpt läge till hösten. 🙂

KOMMENTERA GÄRNA!

Det blev ett långt blogginlägg den här gången. Jag hoppas att du som läser kan ha nytta av det jag skrivit, och både få tips på hur du kan göra och kanske andra idéer om hur du skulle vilja göra i stället.

Använd gärna kommentarfunktionen här för dina funderingar och frågor (om än inte om teknikaliteter, det är jag inte bra på), om du själv går i poddtankar, eller kom med egna tips om du själv är poddare. Och stort lycka till, oavsett var du är i din poddprocess!

Maria

Poddavsnitt 38: Att sprida idén om att man kan förbättra världen. Ett samtal med Karin och Anna Bengtsson

Jag måste erkänna att jag är lite förälskad i de här damerna: Karin och Anna Bengtsson. Under sommaren 2014 cyklade de från söder till norr genom sommar-Sverige för att intervjua människor som gör bra saker för världen. Resultatet blev podcasten Hjältarna. Den resan – dess ursprung, vedermödor och glädjeämnen – får du höra mycket om i podden.

Och så pratar vi om syskonrelationer, om vardagshjältars blygsamhet, om hopp och förtvivlan, om att ifrågasätta tanken om evig tillväxt, om att skapa självförtroende genom att våga försöka, och om att satsa på det område där man känner mest gnista.

Maria

Poddavsnitt 29: Kärlek och lek. Ett samtal med Pia och Dennis Kammeborn

Mitt i den svenska sommaren kommer här mitt poddsamtal med Pia och Dennis Kammeborn, drottning och kung i kungariket Kammebornia, vars valspråk är Love and Play.

Om hur det tar sig uttryck i deras dagliga liv, om magi och skönhet mitt i vardagen, om att våga prata om det svåra även om vi fokuserar på det goda i livet – och så lite stickning och mycket annat – samtalar vi i detta det hittills längsta avsnittet i Drömmen om Målajords historia.

Maria