Att odla squashen och själen

Just nu befinner jag mig på en plats som har blivit nästan som ett andra hem: vandrarhemmet på norra Öland där jag de senaste fem åren har ägnat några dagar varje år åt att boosta mitt skrivande.

Det är en ynnest att gång på gång få återvända till en plats där jag å ena sidan kan släppa alla vardagsmåsten – jag kan äta vad och när jag vill, jobba var och när jag vill, sova när jag känner för det – och samtidigt vara så trygg och invand att jag inte känner något större behov av att utforska omgivningarna. Jag kan bara gå ut i trädgården och lukta på äppelblommen, eller ta en promenad eller joggrunda på välbekanta stigar, när sittfläsket blir för tungt.

Detta innebär att jag kan fokusera på mina skrivprojekt, samtidigt som det runt omkring mig finns andra som gör likadant. Emellanåt samtalar vi – om skrivandet och livet – och ibland äter vi tillsammans. Men var och en sköter sitt. Jag behöver inte ta ansvar för någonting mer än att bjuda in till skrivdagarna.

I år tror jag att jag behövde min lilla miniretreat mer än på länge. Det har varit ganska tunga vinter- och vårmånader. Ett barn har det jobbigt och jag kämpar med mitt föräldraskap. Men samtidigt som det fortfarande finns mycket som tynger, känner jag också en enorm tacksamhet över det liv jag lever, och som jag på många sätt har skapat själv.

Jag får lov att ägna den här våren åt tre stora passioner:

Odlingarna, där jag i rask takt utökar mina domäner. Egentligen var det ett poddavsnitt om en dystopisk framtid som satte ordentlig fart på mitt intresse, men snart övergick den negativa drivkraften till lust och nyfikenhet att på ett allt bättre sätt utnyttja våra 3000 kvadratmeter tomt, i små steg. Året som gått har vi varit självförsörjande på morötter och vinbärssylt fram till mars, och i frysen ligger fortfarande burkar med svamp och spenat. I år har jag grävt nya land, bland annat för potatis, med målet att så småningom klara oss helt själva där också. Jag har blivit mer våghalsig och odlar inte bara sådant jag vet funkar, som squash och spenat, utan experimenterar i år även exempelvis med pumpor odlade i halmbäddar liksom vattenmeloner. Mitt sällskap i lurarna är just nu ofta odlardrottningen Sara Bäckmo, som jag ska poddintervjua om ett par veckor.

Jag odlar, alltså finns jag till. 

Kuddvirkandet, som tog fart sedan jag i sociala medier lagt ut en bild på en meditationskudde jag i julas virkade till mig själv av trasor och fyllde med gamla kläder och tygspill. Nu har jag virkat femton kuddar till och så fort jag tror att beställningslistan är på väg att vara avbetad kommer det in nya önskemål. Varje kudde är unik, med ett eget namn, och till hundra procent gjord av återvunnet material. Handarbetandet är en gammal tonårspassion som jag tappade bort för många år sedan, och jag mår gott av göra något så praktiskt, med mina händer, som motvikt till arbetet med hjärna och dator. Dessutom ger detta mig  ytterligare ett utlopp för min skaparlusta, vid sidan av skrivande, poddande, kursskapande och meditationer. Familjen delar dock inte min passion, och när jag och de minsta hälsade på storasyster på Gotland förra helgen gömde de min virkning och fick mig att känna mig nästan som en alkoholistmorsa … 🙂

Jag virkar, alltså finns jag till.

Och så romanenKantstötta porslinsugglors paradorkester, uppföljaren till debuten Lex Katarina. Jag påbörjade den här på Öland för nästan exakt ett år sedan och nu håller den på att få sin slutfinish. Den märkliga titeln kom till mig en kväll när jag höll på att somna, och den skapade först lika delar förundran och förvirring. Men det dröjde inte länge förrän jag tillsammans med min äldsta dotter hade löst mysteriet, och nu finns här alltså en trehundrasidorshistoria – om kantstötta människor, familjerelationer, psykisk ohälsa och samtalets läkande kraft – som jag tycker så mycket om att jag knappt kan bärga mig innan jag får släppa ut den till omvärlden.

Jag skriver, alltså finns jag till.

Allt detta, som gläder och utvecklar mig på så många sätt, får ta stor plats i mitt liv just nu. Jag måste nästan nypa mig lite ibland för att fatta att det är sant. Att det dessutom är jag själv som har skapat förutsättningarna. Så blev det när jag slutade leva efter andras förväntningar och i stället började följa mitt hjärta.

Hur odlar du din själ? Kommentera gärna!

Maria

Annonser

Poddavsnitt 67. Min livsuppgift är att skapa ett mer lekfullt samhälle. Ett samtal med Sofi Aronsson

I det här avsnittet får du möta konstnären Sofi Aronsson, som har kreativiteten som en viktig grundbult i både sin personliga och professionella utveckling. Välkommen till ett samtal om att välja med hjärtat, om matmissbruk och läkande, om att älska måndagar, om att hitta tillbaka till sin tillit, om förbandslådor och vandringsstavar, om att möta rädslor, om döden som en viktig del av livet och en hel del annat. Scrolla ner för att få ett smakprov på Sofis häftiga papier maché-skulpturer.

   

   

Poddavsnitt 57. Fröuppror och förnöjsamhet. Ett samtal med Stefan Sundström

Foto: Jeanette Andersson

Här är han nu, mannen, myten, musikern, (to)matodlaren Stefan Sundström, som jag har lyssnat så mycket på genom åren, sjungit låtar av som gatumusikant och skrivit litteraturuppsats om.

I podden möts vi i ett fint samtal om bland annat tomatodling och tvåsamhet, fröer och förnöjsamhet, surkål och självkritik, turnétrötthet och tillit – till att det ändå finns lite hopp om jorden och dess invånare, och till att vi faktiskt kan påverka genom våra val.

I höst spelar Stefan tillsammans med Martin Emtenäs och Birgitta Henriksson den fantastiskt fina föreställningen Vi som bor här, och fram till den 2 december finns det möjlighet att se den om du befinner dig i norra Sverige. Här hittar du teveprogrammet där du kan spana in Stefans solpaneler.

Maria

Poddavsnitt 54. Kaninlejonet – skört och starkt på samma gång. Ett samtal med Charlotta Lagerberg Thunes

I dagens poddsamtal får du möta Charlotta Lagerberg Thunes, som har en bakgrund som beteendevetare, som tidigare har verkat inom socialt arbete och BRIS, och som idag arbetar som författare och föreläsare.

Fokus i hennes verksamhet ligger på att få människor, särskilt barn, att våga prata om känslor, och på att sprida kunskap om och förståelse för högkänslighet (HSP = High Sensitivity Persons), som Charlotta har egen erfarenhet av.

Vi pratar bland annat om spretiga CV:n som en dag ”går ihop”, om skönlitteratur som ett sätt att skapa förståelse, om att våga möta rädslor och visa känslor, och om hur det kan vara att leva med högkänslighet. Vilka positiva och negativa aspekter finns det när man är en HSP? Hur kan den som är högkänslig ta hand om sig? Och hur kan vi möta och stötta högkänsliga personer i vår omgivning, exempelvis på skolor och arbetsplatser?

Maria

Poddavsnitt 52. Jag är ett känguruhjärta! Ett samtal med Tina Persson

I poddavsnitt femtiotvå får du möta författaren och skribenten Tina Persson, som sedan tidig ålder följt sitt hjärta och kastat sig in i utmaningar av många olika slag. Tina samlar ständigt på upplevelser och erfarenheter, och använder dem ofta i sin poesi.

Välkommen till ett samtal om kreativitet och lekfullhet, skrivprocesser och skrivkramp, ensamhet och gemenskap, författarmöten över gränserna och om att säga ja till möjligheter när de dyker upp.

Maria

Poddavsnitt 51: Att se att allting förändras. Ett samtal med Maria Ståhl

Den här gången är min gäst Maria Ståhl, som du hittar på Yogatalk.se. Vi pratar om Marias slingriga livsväg, där skrivandet funnits som en röd tråd, och där yoga och meditation kommit att ta allt större plats, både privat och professionellt.

Det blir ett samtal om frihet inom ramar, om känslor som kommer och går, om yoga och meditation som mycket mer än bara en praktik på yogamattan eller meditationskudden, om varför alla människor kanske borde gå en skrivkurs och om vad som kan hända när man är helt tyst i tio dagar.

Maria

Tillbakablick 6: Med skapande i fokus

Kreativitet och skapande är ämnen som ofta dyker upp när jag pratar med människor om att följa sin inre kompass och förverkliga drömmar. Det verkar finnas hur många som helst oförlösta konstnärer, författare, musiker och andra med idéer för skapande därute. Så vad hindrar oss från att ta tag i drömmen och följa den där kompassriktningen som stakar ut en väg där kreativiteten får ta mer plats?

Många av mina poddgäster jobbar med skapande på olika sätt. Kanske kan du inspireras av att lyssna på några av dem som har tagit sina kreativa drömmar på allvar? Här kommer ett axplock bland poddgäster som inte har varit med i tidigare tillbakablickar:

Camilla Davidsson berättar om den livskris som kom att leda till att hon började lyssna mer inåt. Vi får följa med Camilla på vandringen längs den berömda pilgrimsleden El Camino, som hon har skrivit om i den första boken i sin trilogi om Emma. Programmet handlar också om att driva Bed & Breakfast samtidigt som man ammar tvillingar, om att hitta roten till sömnlösa nätter och om att känna sig ”buren”.

Pernilla Holmgren Larsson har under många år arbetat med samhällsjournalistik, bland annat på TV4:s Kalla Fakta. Idag handlar en stor del av hennes liv om en opera, ”Dansa min docka” – på temat anorexi – som hon sätter upp tillsammans med tonsättaren Paula af Malmborg Ward. Starkt engagemang, psykisk ohälsa, svensk psykiatri 2016, slumpar och spännande mänskliga möten – det är några av våra samtalsämnen.

Anna Nordström, satsade efter många år utomlands på en karriär som fotograf – eller visuell kommunikatör, som hon hellre kallar sig. Varje år gör hon, vid sidan av sitt vanliga fotograferande, ett konstprojekt med tankeväckande innehåll.

Illustratören och konstnären Emmalill Frank håller trots sin svåra sjukdom fast vid drömmen om att skapa, hittills mest i bild, men på senare tid också med ord. Att ge upp finns inte på Emmalills karta, och till sin hjälp har hon sin humor, självdistans och positiva livssyn – allt är möjligt om man verkligen vill.

I mitt samtal med konstnären Emilia Linderholm pratar vi om att växa upp i en välkänd konstnärs- och musikerfamilj, om att välja mellan två spännande karriärvägar (musiken och måleriet), om att flytta från hetluften nära storstaden till lugnet på landet och om att ta sitt värv på allvar – och mycket annat.

Och så slutligen: poddsamtalet med Anna Lovind, som hoppade av en lovande karriär som förlagsredaktör i Stockholm för att hitta stillheten och följa sin egen rytm. Sedan hon startade eget företag har hon framförallt jobbat som redaktör och skrivcoach för förlag och enskilda författare, men för en tid sedan lanserade hon sin onlinekurs ”The Creative Doer” som handlar om att komma loss med sina kreativa drömmar.

Och som sagt, det finns många fler poddgäster som förverkligat sina kreativa drömmar, så gå gärna in på listan med alla poddavsnitt och botanisera på egen hand! 🙂

Maria