Ett gör-det-själv-skafferi, del 6: i köket

Äntligen börjar livet återgå till det någorlunda normala. Det stora översättningsprojektet är avklarat och boken skickad på tryck, hela familjen har påsklov och jag kommer att ta det lugnare jobbmässigt ett bra tag framöver. Hitta tid för trädgården – där jag bygger nya odlingsbäddar, omskolar försådda plantor och sår på friland .

Det kan låta stressigt, men för mig finns ingen stress i trädgården – odlar gör jag bara för min egen skull, bara för att jag tycker att det är så himla roligt, spännande och avkopplande. Jag älskar att vara utomhus och använda kroppen, en väldigt skön kontrast till alla timmar jag tillbringar vid min dator i jobbet. Att familjen får äta närproducerade, ekologiskt odlade grönsaker efter säsong är en fantastisk bonus.

Trädgården ska vi återvända till i det sista avsnittet av mitt gör-det-själv-skafferi, men i dagens inlägg tänkte jag stanna inomhus och ta en titt på sådant som händer i köket. Här finns det förstås hur mycket som helst att göra själv – om man har tid och lust – så det blir ett låååångt inlägg. Jag hoppas att du som orkar läsa (eller snabbläddra) kan hitta i alla fall något som intresserar och inspirerar dig. Först kommer mina egna gör-det-själv- och tager-vad-man-haver-favoriter och de presenteras helt enkelt i bokstadsordning, eftersom jag inte lyckades hitta någon bättre struktur på dem. 🙂

FRYSA IN I ISKUBSLÅDOR: Det här är  säkert självklart för jättemånga, men jag har inte förrän alldeles nyligen insett hur fiffigt det är att frysa in sådant som man ibland bara använder lite grann av, och som inte håller sig så länge i kylskåpet, i iskubslådor. Exempelvis fick jag jättemycket tomatpuré från Kung Markatta när jag vann en låda av deras produkter i en tävling för ett tag sedan. Det blev också en massa grädde över efter min femtioårsfest i höstas – den önskar jag verkligen att jag fryst i kuber i stället för i de stora 5 dl-förpackningarna. Så mycket smidigare att kunna tina lite i taget!

GRANOLA-MÜSLI på Elsies vis gör jag numera alltid själv, sedan jag fick detta goda (och nyttiga) recept från min vän Saras svärmor. Jag blandar 5 dl rågflingor, 5 dl havregryn, 2 dl solrosfrön, 2 dl vatten och 3/4 dl rapsolja noggrant i en bunke. Brer sedan ut blandningen på en plåt och låter den stå i ugnen ca 30 minuter (rör om några gånger under den tiden så att det inte bildas stora klumpar). Därefter får granolan svalna innan jag blandar i 1 dl hackade mandlar, 1 dl kokosflingor,  1 dl linfrön och 1 dl russin. Jag gör förresten oftast dubbel sats när jag ändå är igång, så fyller det hela min stora pepparkaksburk och räcker läääänge. 🙂

GUBBRÖRA: Det här är en av mina favoriter bland tager-vad-man-haver-luncher när jag jobbar hemma och vill fixa något som både går snabbt och som det i princip alltid finns ingredienser till hemma. Eftersom jag är enda sillätaren i familjen brukar det bli några burkar stående efter storhelgerna, och sill håller sig ju länge. Jag kokar ett ägg eller två, tärnar ett äpple, hackar en röd eller gul lök och så joxar ihop med lite grekisk yoghurt och senap. Klart! Ibland finns det några andra skojiga rester att blanda i (efter födelsedagskalaset exempelvis en quinoa-sallad) och då får det också följa med ner i röran.

HALOUMI: Det här är kanske inte precis ett enkelt-och-snabbt-tips, men oj så kul det är att göra egen haloumi efter Marie Mandelmanns recept. Själva processen tar visserligen några timmar, men det är mest väntetid då man kan ägna sig åt annat, så den effektiva arbetstiden är nog snarare en halvtimme. Några egna kommentarer till receptet: (1) Jag har köpt 5 liter lågpastöriserad mjölk (alltså halva mängden jämfört med receptet) i vår REKO-ring (men kolla annars med någon bonde i din närhet om hen har att sälja) och löpe på apoteket. Har hört att det ska gå att göra på vanlig köpemjölk också men har inte testat själv. (2) Se till att använda en fungerande stektermometer. Det gjorde jag inte första gången, vilket innebar att mjölken flera gånger blev för varm och måste stå på svalning, och det gjorde processen betydligt mer långdragen även om resultatet blev bra ändå. (3) Jag lägger en silduk (eller gammal tygblöja) i durkslaget och hänger sedan upp den med osten i exempelvis i en dörrknopp ovanför diskbänken så att den får rinner av. (4) Kom ihåg att gnida in haloumin med rejält med salt, annars blir det inte mycket smak på den. (5) Vasslen som blir över använder jag sedan som degspad till brödbak, i stället för vatten eller mjölk – blir jättegott (och vasslen går att frysa in om jag vill spara den till senare).

HAMBURGER- OCH KORVBRÖD man köper i affären är ju ganska svampigt och tråkigt. Jag hittade ett bra recept på hamburgerbröd här och tänker att det borde gå fint att använda till korvbröd också.

HAVREMJÖLK är något som vi använder mycket sedan många år tillbaka, långt innan vi själva började dra ner på komjölken av miljöskäl, eftersom ett av barnen under en tid var allergisk mot mjölkprotein. Det smakar precis som vanlig mjölk i pannkakor, våfflor, kanelbullar, bechamelsås till lasagnen – ja vad som helst där man hettar upp mjölken och det ändå finns någon typ av mjöl  inblandat (eftersom havren ger lite mjölsmak). Men att det var så himla enkelt att göra egen havremjölk upptäckte jag först för några månader sedan. Numera spar vi både pengar, transporter och förpackningar på det viset. Jag mixar helt enkelt 3 dl havregryn och en liter vatten tillsammans med en matsked olja och lite salt i en matberedare. Häller därefter alltihop i en silduk på ben (en sådan som man gör saft i) och så får det stå över en degbunke och rinna av en stund (jag rör lite ibland för att all vätska ska ta sig igenom duken). Klart! Förvaras i kylskåp och håller sig i några dagar om du inte använder allt på en gång (exakt hur länge vet jag inte, eftersom det brukar gå åt ganska fort hos oss.) 🙂 Gojset som blir över i silduken använder jag i brödbak eller i stället för ströbröd och mjölk till olika sorters biffar och bollar (våra favoriter är rödbetsbiffar, lammfärsbiffar – på färs från REKO-ringen – och bollar på Anammafärs, som även barnen tycker smakar precis som köttbullar med mycket kryddpeppar i smeten).

KAJSA WARG-BRÖDET har jag tipsat om tidigare, men jag tar det igen, eftersom det är så himla enkelt. Jag smular 50 gram jäst och blandar med en liter degspad (vatten, mjölk, havremjölk – eller vassle från haloumitillverkning!), 1 msk olja, 2 tsk salt, ibland en klick honung och så någon örtkrydda, t.ex. timjan, basilika eller oregano (oftast gör jag dubbel sats). Sedan fyller jag på med mjöl, beroende på vad jag har hemma och om jag vill baka ganska ljust eller mörkare bröd – ofta några dl rågmjöl, rågsikt, havre eller graham och så resten vetemjöl. Har jag några gamla rödbetor som börjar se ledsna ut går de jättebra att riva ner – då blir framförallt degen otroligt häftigt rosa (det mesta av färgen försvinner tyvärr – eller kanske turligt nog? – i ugnen sen). Jag låter den jäsa i någon timme och bakar sedan ut bullar eller lägger degen i avlånga bakformar. Jäser därefter ytterligare en halvtimme. Sedan gräddar jag i 225 grader, bullar 10-15 minuter, bakformar något längre.

PESTOSNURRORNA från (tror jag) ICA:s medlemstidning Buffé som tagit vår familj med storm måste jag bara tipsa om, eftersom mina ganska så kräsna barn i dem både hittat ett bra mellanmål (att t.ex. ta med till skolan om man har utflykt eller en extra lång dag) och motivation till att äta soppa varje vecka (även om vi såklart inte har snurrorna på bordet varje gång). Jag gör en enkel pizzadeg på 50 gram jäst, en liter ljummet vatten, 2 msk olja, 2 tsk salt, några dl grahamsmjöl och resten vetemjöl. När degen jäst 30 minuter kavlar jag ut två plattor, brer på pesto och lägger på riven ost (går fint med veganost som vi använder mycket härhemma) på halva plattorna. Sedan viker jag den tomma delen över den fyllda och skär remsor som jag snurrar lite, penslar på ägg och jäser 30 minuter till. Gräddar sedan i 225 grader tills snurrorna fått fin färg. Yummie!

RÖDBETSBLAST som jag tidigare slängde använder jag nu till pesto och smoothies (går också fint att förvälla och frysa in om jag inte behöver den direkt). Svinmålla (som växer som ogräs) har jag också använt. Båda funkar (och smakar) ungefär som spenat.

STRÖBRÖD kom jag på att jag kunde göra eget när jag råkat glömma bort kex i skafferiet som blivit gamla och tråkiga. Bara att mortla och lägga på burk så var det klart. Funkar fint för alltifrån sockerkakor till biffsmet.

TACOKRYDDA gör jag själv numera, ungefär efter det här receptet. Jag kom på att tacofärsen (som vi gör på Anammas vegofärs) blir extra god om jag blandar i lite tomatpuré också (till exempel ett par kuber från frysen).

VATTEN PÅ GLASFLASKA I KYLEN började vi använda i somras, när vi var så rädda för att vår brunn skulle sina. Tidigare brukade vi hälla upp en kanna vatten varje gång vi skulle äta, och så hällde vi ofta ut det som inte gick åt i vasken (någon gång ibland i vattenkannan). Så himla onödigt! Numera ligger det alltid en flaska på kylning, så har vi jättegott iskallt vatten, som varken smakar plats eller kylskåp, eftersom vi har det i en glasflaska med snäppkork.

ÖRTSALT gör jag av diverse grönt från trädgården (kryddor, rödbetsplast och annat) som jag mixar och blandar med havssalt och sedan använder till allt möjligt. Supergott!

Jag tänkte också tipsa om att sy egna påsar att använda när man handlar frukt och grönsaker av gamla stuvbitar. Gillar du inte att sy själv kanske du kan önska dig i födelsedagspresent av någon som gör det? Så gjorde jag själv av min svärmor och lagom till min femtioårsdag kom det ett paket med jättefina påsar som hon hade sytt av mina gamla tyger (en del med bortåt trettio år på nacken) och trätt snören i så man kan dra åt upptill. 🙂

***

Som om nu inte detta vore nog kommer här också några fiffiga tips från vänner som hörsammade min efterlysning:

Lena gör eget Bregott av smör och olja (här hittade jag ett recept) och groddar av alfaalfafrön. Bakar surdegsbullar [det här med surdeg håller jag själv på att utforska, men har inte lyckats få till en bra grund än – får återkomma när/om jag lyckas!] där hon pytsar i lite av varje som pumpamos, nässlor, slattar av olika torrvaror. Torkar bär och frukt till godis och müsli. Gör tomatröra som hon fryser tillsammans med diverse som behöver gå åt i skördetid, t.ex. squash. Här är min poddgäst Sara Bäckmos recept på sådan ibland kallad ”snålröra”

Camilla gör ibland grönsaksjuice (av exempelvis rödbeta, grönkål, spenat, morot). Resterna som blir kvar i råsaftscentrifugen fryser hon in i lagom portioner för att kunna ha i när hon bakar bröd, gör grönsaksbiffar, färssås osv. När hon gör egen Kefir och vill ha den tjockare låter hon vasslen rinna av. Den fryser hon in och har som degvätska eller blandar i juice och låter stå några dagar tills det blir kolsyrat.

Daniel berättar att vid brännskada tar han genast på äggvita, låter det stelna och upprepar ett par gånger så slipper man blåsor och smärta. Extra skönt om äggen är i kylen då det svalkar, men inget måste. Det här minns jag att min mamma gjorde med oss när vi var små också, men det hade jag glömt bort, så tack Daniel för påminnelsen!

Ingelas bästa tips på temat kök är att odla maten själv! Här har jag en förebild och odlarkompis som jag lär mig mycket av. I nästa blogginlägg ska vi ta oss ut i grönsaksodlingarna och samla några fiffiga tips där. Snart kommer också ett pinfärskt poddavsnitt där du får höra mig och Ingela i ett samtal om odlandet och livet.

Och så till sist, ett tips från Ewa: att stöpa sin egna ljus av ljusstumpar. Det här har vi gjort i min familj också ända sedan jag var bebis (jag tog över traditionen när min egen familj flyttade till hus) – och vi gör det alltid i köket, så därför får det vara med i det här inlägget. 🙂 Återigen inget enkelt quick fix, men väldigt roligt.

Så här gör vi i min familj:

(1) Vi klipper köpta veckar (kan köpas lösa eller följer med ljusmassa) i längder som är lite längre än längden på ljusen (kanske 5 cm extra). Dessa knyter vi fast med någon fiffig knop (kanske dubbelt halvslag?), 4-5 på varje pinne -i min familj använder vi gamla cykelekrar, eftersom min pappa var cykelhandlare. 🙂 Pinnarna (eller snarare ekrarna då) hänger vi sedan mellan två långa fyrkantsstavar i vår kökssoffa (som vi först lagt tidningar i för att inte förstöra den, bra att lägga lite på golvet också).

(2) Vi klipper bort det svarta på vekarna från alla ljusstumpar och smälter dem. Man brukar rekommendera att detta görs i vattenbad, även om vi inte brukar gör det. När stearinet har smält fiskar vi upp vekarna med en tesil. Om stearinet från stumparna inte räcker kompletterar vi med ljusmassa, köpt i en färgaffär eller på Panduro.

(3) Vi kokar upp massor av vatten och häller i en stor (urtvättad) plåthink som står på en pall, och så fyller vi på med det flytande stearinet de sista centimetrarna i hinken. Här får vi sedan fortsätta fylla på då och då under hela stöpningen, mer och mer ju längre in i processen vi kommer, eftersom det går åt mer längre fram.

(4) Vi doppar snabbt varje pinne med vekar ner i hinken och låter den rinna av innan vi hänger tillbaka den. Och så där håller vi på, tills ljusen är så tjocka som vi vill ha dem. Då och då klipper vi av droppformationerna längst ner och smälter igen. Vill man få riktigt raka ljus kan man knyta tyngder längst ner, men det gör inte vi. Tycker det är lite av charmen, att inte ljusen är så där perfekta.

OBS! Några viktiga saker att tänka på: att inte utsätta rummet för drag och att låta ljusen svalna lite mellan varje doppomgång, annars smälter stearinet som fastnat. Båda de här sakerna gör annars lätt ljusen knöggliga. Och så är det förstås jätteviktigt att ha koll på det smältande stearinet så att det inte börjar brinna – det har faktiskt aldrig hänt under de  femtio år jag hållit på. 🙂

Vi är inga experter på ljusstöpning, utan gör som sagt inte riktigt efter regelboken, men vill du lära dig mer om detta så finns det massor av information att googla fram. Och min kompis Linda i Skåne (som jag poddpratar med här) håller kurser i ljusstöpning!

Nu hoppas jag verkligen att du som läst inte har blivit stressad av alla tips på vad man kan göra, utan i stället fått inspiration till att kanske testa en grej som du inte har gjort innan. Och om du själv har några tips med kökstema som du skulle vilja dela med dig av är du varmt välkommen att berätta om dem – antingen direkt här på bloggen eller på Drömmen om Målajords Facebooksida.

Maria

Att ta vara på

Hej där i januarikylan! Jag samlar ihop mig inför årets bokslut, som du kommer att få i poddform snart (jag har nyss spelat in ett avsnitt med min parhäst Sara, som vi brukar göra vid den här tiden). 🙂 Men i väntan på att det blir färdigklippt och utlagt kommer här ett litet (förhoppningsvis) inspirerande skafferi, från mig till dig.

När jag för några år sedan deltog i en workshop där vi skulle reflektera över vilka ledord vi ville sätta upp för oss inför det kommande året (något som Sara och jag brukar prata om i våra nyårspoddar) kom en vän till mig fram till uttrycket ”ta vara på”. Det har levt kvar i mig sedan dess, och fått näring från olika håll. Dels har jag i olika sammanhang påmints om min uppväxt i en familj där det ”togs vara” på det mesta (min pappa brukade till och med lägga lördagskvällens rödvinsflaska ”på lut”). Dels har detta med att ta vara på allt jag kan blivit alltmer självklart i takt med att mitt intresse för att leva hållbart har ökat.

Så här kommer nu mitt lilla inspirationsskafferi med exempel av vitt skilda slag.

Ta vara på vatten: Vattenbristen i somras fick oss att verkligen inse hur mycket vi har slösat med vatten tidigare. I rädslan för att brunnen skulle sina blev vi noga med att spara på varenda droppe, alltifrån spillvatten i diskhon som samlas i vattenkannorna till duschvatten som samlas i baljor och används att spola med (men man måste spola vanligt ibland, annars korkar rören igen). Av en kompis fick vi en småtrasig vattentank som min man lagade och byggde ihop med ett snillrikt hängrännesystem så att vi kan ta vara på massor av regnvatten för trädgårdsbevattningen.

Ta vara på matrester: Jag tycker själv att jag är väldigt bra på att inte låta mat gå till spillo. Här tittas det aldrig på bäst-före-datum utan smak och lukt får avgöra om något går att äta, ett långvarigt beteende som jag fick bekräftat i den inspirerande teveserien Maträddarna. Jag tycker också att det är så himla roligt när jag får till en riktigt god maträtt på ett antal rester – mina favoritresträtter är lasagne och gubbröra, där kan man stoppa i lite vad som helst. Men att stuva makaroner i vaniljsås prövar jag inte fler gånger… 🙂

Och så har jag blivit bokashi-frälst! En stor del av vårt hushållsavfall går numera direkt ner i en hink med tättslutande lock tillsammans med mjölksyrebakterier. Efter två veckor i rumstemperatur är avfallet klart att gräva ner, och bara någon månad senare har nästan alltihop (utom äggskal och papper) brutits ner till fin, näringsrik jord. Snacka om att ta vara på!

Ta vara på i trädgården: I somras blev jag nästan manisk i mitt ta-vara-på-tänk. Vi fick trots torkan oerhörda mängder äpplen och vinbär och jag tog vara på nästan alltihop. Kokade sylt till min morgonfil av nästan vartenda vinbär och av äpplena (som tyvärr inte är så fina att äta och inte kan lagras) blev det torkade ringar, massor av äppelmos, infrysna bitar till vinterpajer och kartäppelsaft av allt som var för smått för att jag skulle orka ansa det. Squash får vi alltid mycket av och förutom att använda det direkt i alltifrån bröd och Ernst ljuvliga ingefärascones till att gratinera och grilla frös jag också in en massa riven squash som är perfekt att ha som lasagnebas. Bara att fylla på med krossade tomater, lite sojafärs eller vad jag har hemma till en veggolasagne som såväl barnen som deras kompisar äter med god aptit. I somras lärde jag mig att blast från exempelvis rödbetor funkar jättebra som spenastsubstitut, t.ex. i smoothies. Blasten använde jag också tillsammans med diverse örter för att göra eget örtsalt, som är supergott exempelvis i tzatziki, på klyftpotatis eller på grönkålschips.

Ta vara på odlingsmaterial: Här finns en hel del man kan använda i stället för att köpa allt nytt – mjölkkartonger till frösådden, begagnade sushi- och grillpinnar för att staga upp rangliga plantor, sönderklippta Bregottaskar och -lock för att göra plantetiketter är några exempel, och jag tar gärna emot fler tips.

Ta vara på i naturen: På tal om smoothies upptäckte jag att svinmålla (som ofta ses som ett ogräs) funkar fint där. Svamp och nässlor (både till soppa och till vatten att använda som gödning) är självklarheter att ta vara på, men i år kom jag äntligen till skott med att plocka nypon (en gång trodde min dotter att jag blivit kidnappad, tills hon upptäckte mig i ett nyponbuskage på andra sidan åkern…). Jag kokade nyponen, pressade dem genom en sil och fick ihop en hel del fin puré som jag frös in och sedan kokade nyponsoppa av (några matskedar för en liter) tillsammans med vatten och socker. Så himla mycket godare än köpesoppan blev den och på nyårsafton blev den ett välkommet tillskott under vårt kylslagna utomhusfika i blåst och duggregn. Skrufset som blev över bredde jag ut på plåtar, torkade och bröt i bitar som jag använder som te.

Ta vara på till kroppen: Framförallt tre fiffiga grejer har jag kommit på. För det första har jag gjort egen deo (tycker det har varit svårt att hitta någon bra miljövänlig variant i affären) av kokosolja, som vi hade råkat få ett stort överskott på, eftersom vi tröttnade på att allt smakade kokos när vi använde det som matfett. Bara att blanda med potatismjöl och bikarbonat, lägga i en burk och sedan smeta på – helt suveränt! Jag kom också på att vi hade ett antal flaskor med gammalt badskum som ingen använder eftersom vi så sällan badar i badkar numera (p.g.a. vattensparandet). Men i stället för att slänga har jag stoppat flaskorna i duschen och använder som duschtvål. Det är en ovan känsla att dofta jordgubb och rosor när jag annars bara brukar använda oparfymerade produkter, men det känns bra att ta vara på det som ändå finns i stället för att slänga det. Och så tog jag vara på mina ringblommor, blandade dem med smält bivax från vår REKO-ring och gjorde salva till mina spruckna hälar, som nu är finare än de varit på många år.

Ta vara på kläder och tyg: Jag handlar ju det mesta second-hand, så där har jag blivit en fena på att ta vara på, tycker jag. Eftersom mina vänner vet att jag ogärna köper nytt får jag också ibland en kasse med kläder som de har rensat ut – jag plockar ut det jag vill ha och skänker resten till Erikshjälpen. Det sista året har jag också tagit vara på det som mina vänner kanske annars skulle slänga – utslitna kläder, lakan och handdukar, som jag fyller de meditationskuddar med som jag virkar av gamla trasor. Fyrtiofem kuddar har det blivit vid det här laget – i alla de olika färgnyanser, var och en med sitt unika namn. Och så har jag lämnat gamla tyger till min svärmor som syr fina påsar att stoppa frukt och grönsaker i när man handlar – och som hon generöst delar med sig till mig och sina vänner.

Ta vara på tiden: Och så till sist, något betydligt mer abstrakt, nämligen tid. Jag brukar ju ofta få frågan om hur jag hinner med allt, och även om jag inte alls jobbar sådär mycket som många tror (det är nog bara det att jag berättar om vad jag gör och gör många olika saker), så är jag också ofta ganska bra på att få saker gjorda. Det har nog till viss del att göra med min totala brist på behov av ställtid – jag kan sätta mig ner och skriva roman i bilen om jag får tio minuter över i väntan på något – och på det viset kan jag ofta ta vara på små mellanrum i tillvaron.

Jag kan passa på att riva trasor till meditationskuddar i bilen på väg till jobbet (på passagerarsidan!) eller att gå igenom tidskrifter som jag ska skänka vidare när jag är på toa, för att se vad jag vill riva ur och spara. Och så lyssnar jag ofta på poddar medan jag gör något som inte kräver så mycket tankearbete, t.ex. plocka ur diskmaskinen, hänga tvätt, baka eller stryka.

Med detta sagt är jag samtidigt fullt på det klara med att vi ibland behöver ha tråkigt, sitta i en stol och glo eller skrota runt utan att åstadkomma ett endaste jota i mellanrummen. Det där är inte min bästa gren, men jag jobbar på det… 🙂

Vad är du särskilt nöjd med att du tar (eller har tagit) vara på? Berätta gärna i en kommentar, direkt här på bloggen eller på Drömmen om Målajords Facebooksida?

PS. Till alla hamstrar som gör era familjer smått tokiga med ert ta-vara-på-tänk. Det går ju alldeles utmärkt att se Blocket som ett förråd också, allt behöver kanske inte ligga hemma i det egna. 🙂

Maria

Foto: Ricky Kharawala